Fint besök. Föräldrabesök.

Tack alla ni som hade möjlighet, och dessutom tog den, att delta i våra föräldra-workshops. Vi på skolan upplevde dagarna som mycket positiva.
Främsta syftet var dock att ni som föräldrar, genom att få prova på och därigenom bättre förstå vad vi gör i skolan, ska kunna stötta era barn. Därför var vi förstås oerhört nyfikna på om även ni upplevde det meningsfullt. Efter att ha gått igenom de enkäter ni besvarat kan jag nog säga att vi uppfyllde detta. Några av de många (nästan enbart) positiva kommentarerna:
”Så roliga mattelektioner minns jag inte att vi hade när jag gick i skolan”
”Givande och värdefullt att få ta del av hur en lektion går till och även att få se hur klassen fungerar. Mycket positivt!”
”God lunch. Det var roligt att få se hur det är i matsalen. Det var mycket lugnt och stilla torts att så många äter samtidigt”
”Mycket trevligt initiativ. Nutidsaktuellt var en trevlig upplevelse. Barnen var jätteduktiga på de frågor som ställdes. Många var svåra för oss vuxna”
”Toppen att man kommer bort i mängden, så ens barn inte behöver skämmas. Bra också att få träffa andra föräldrar”
”Jag deltog på en lektion i samhällsorientering. Var roligt o intressant att se hur alla deltog aktivt på lektionen o hur just den biten uppmuntrades”
Några saker att tänka på inför kommande workshops (för det blir absolut fler) är att skicka inbjudningarna i god tid, att man som förälder gärna vill sitta med barnen på lunchen (vilket kan ha både för- och nackdelar), gärna ha längre pass (fast ni vet ju att ni alltid är välkommen till skolan :-), kaffe efter maten(Blev litet struligt en av dagarna eftersom det var ombyggnation i personalrummet på gång), svårt att vara delaktig på rasten.
Återigen tack för ert engagemang!

Mobiltelefoner är bra. Och dåligt.

Mobiltelefoner är toppen! Många av oss har ett så nära förhållande till vår telefon att det närmast uppfattas som integritetskränkande om någon säger att vi inte får bestämma över vår egen telefon. Galet måhända, men så kan det upplevas.
Om detta är ett av skälen eller ej låter jag vara osagt, men elevrådet på vår skola driver frågan om att de vill ha tillgång till sina mobiler under skoldagen, något som vi i samarbete med föräldrarna beslutat att de inte ska ha. Vi samlar helt sonika in telefonerna på morgonen, låser in dem och återlämnar dem på eftermiddagarna. Om detta är skola och hem rörande överens. Skälen till detta är flera:

• Stöldrisken



• Att vi vill undvika att tid tas från värdefull undervisningstid (diskussioner om att lägga ner dem, ofokuserade elever som SMS:ar under lektioner etc...)



• På rasterna då? Många elever som idag rör sig och leker på rasterna blir sittande med exempelvis spel och musiklyssning. Vi vet att barn idag rör sig för litet, självklart vill vi uppmuntra till att de rör sig på rasterna.



• att det uppmuntrar till att skapa klasskillnader - vissa elever har väldigt fina telefoner och andra har ingen alls. Sånt är livet, men i skolan behöver vi inte medverka till detta.Att de inte BEHÖVER använda telefoner på skoltid - på skolan finns telefoner, musikspelare, datorer, internet, kameror, miniräknare etc...



• Det kanske viktigaste skälet - att undvika smygfilmning och fotande som riskerar att användas i kränkande syfte.

Inte minst den sista punkten är ett mycket reellt problem på många skolor idag, och omöjlig för de vuxna att hinna förhindra på annat sätt än att undvika användandet av telefoner. Konflikter sker hela tiden och är en del i en lärande process, men att bli smygfilmad och utlagd på Youtube är en process som vi undviker. Vi ser till att lära oss bete oss i cyberspace på andra sätt.

Självklart kommer vi att jobba för att skapa förståelse för vårt beslut. Men det är en helt annan fråga.

Jag - ett barn- och elevombud.

Vi har skaffat fritidsboende i Tärnaby. Detta är, inte minst den här tiden på året, en ständig källa till glädje. I helgen träffade jag på en annan nybliven fritidshusägare – Lars Ahrrenius, Barn- och Elevombudet. För mig som rektor kändes det rätt stort, och jag presenterade mig som ett ”big fan”. På detta kontrade han med att påstå att det är många rektorer som inte alls ser honom på det sättet.

Kan det vara så? Jag tänker att även jag som rektor är en form av elevombud. Till eleverna brukar jag förklara mitt jobb genom att säga ”det är mitt jobb att se till att alla barn har det bra och lär sig det de ska”. Jag tycker att Arrhenius är ett mycket bra elevombud, som inte bara stöttar enskilda fall, utan även ser till att frågan om barns- och elevers rättigheter synliggörs, inte minst i nya och traditionella media.

Kan det ändå vara så? Det har varit en hel del debatt på sistone kring Matilda Rangborgs bok ”Ta din unge och spring”. En bok som beskriver hur elever mobbas i skolan och hur vuxenvärlden sviker dem. Debatten – där även Arrhenius har deltagit - har i hög grad handlat om hur skolhuvudmän och rektorer gör allt som står i deras makt att bevisa att man agerat rätt och riktigt, istället för att stå på barnen och ungdomarnas sida. Det är inte lätt att bli ifrågasatt som lärare eller rektor om man tycker att man gör allt som står i ens makt, och många fall där elever upplever sig kränkta är mer komplexa än vi önskar.

Lyckligtvis är vi inte ensamma i arbetet med att skapa mobbningsfria skolor, det finns många goda krafter som vill samma sak, och om vi då gör Barn- och elevombudet till vår fiende, då är vi riktigt illa ute.

Lite smått och lite gott - veckorapport

Nu har det samlats så där mycket som jag vill blogga om igen. Som till exempel att hälften av skolans elever i veckan bjudit in sina föräldrar till work-shop. Gensvaret har varit över all förväntan. Härligt och inspirerande tycker våra elever och lärare. Vad föräldrarna tyckte vet jag faktiskt inte. Själv har jag nämligen varit iväg på utbildning - Rektorsutbildning. Något som gett stoff till ytterligare bloggningar, men som inte får plats i just denna. Som tur är har våra fina föräldrar fått besvara en enkät om hur de upplevt just denna form av insyn och samverkan, så det är högst troligt att detta får en egen bloggning så småningom.
I fredags fick jag chansen att dimpa ner i skolan igen. Det blev en dag i elevrådets anda. Redan i höstas drev de igenom att de ville arrangera en talangföreställning, och i fredags var det dags för dagen D. Inte mindre än 49 (av skolans totalt 250) elever hade anmält sig för att visa upp sång, dans, jonglering, trolleri, gymnastik och karate. Jag tycker att det är helt fantastiskt att vi har så många frimodiga och talangfulla elever som vill och vågar visa upp detta. Elevrådet var också duktiga. Nu ska vi prata om vad vi kan lära oss av det de gjorde och kanske göra ett nytt försök. Redan efter föreställningen kom flera elever och anmälde sig till nästa tillfälle.
Slutligen länkar jag här till dagens DN, som berättar om en spännande forskning som visar det vi redan visste - att elever som är delaktiga i undervisningen lär sig mycket bättre. Att det sen skulle stå i motsats till katederundervisning är jag inte helt säker på. Det beror nog på hur man definierar katederundervisning.
Nu vidtar vårt sportlov! Jag önskar alla våra skollediga barn, både de som är på fritids och de som är annorstädes ett underbart härligt lov!

Glädje att bli bedömd!

Veckan som gått har våra fina sexor genomfört de Nationella ämnesproven i svenska.
Det är litet speciellt med proven just detta år eftersom de bygger på de nya kunskapskraven. En extra utmaning både för eleverna och deras lärare. För att höja kvaliten på genomförande och bedömning har de lärare som undervisar i matte, respektive svenska och engelska tagit tid att tillsammans sätta sig in i, genomföra och sen också bedöma elevernas resultat. Jag tror att detta har väldigt stor betydelse.
Skälen till att dessa prov görs och att de är så viktiga, är dels att fånga upp elever som har svårt att nå målen och att överhuvudtaget kunna göra en bra bedömning av deras kunskapsresultat. Det är också ett sätt att ta reda på vilken kvalitet vi har i vår undervisning. Om det visar sig att våra elever visar svaga kunskaper i något moment så beror det sannolikt på att vi inte haft en tillräckligt bra undervisning. Proven är också viktiga i strävan att få en likvärdig skola.
Bedömning har kommit att bli allt viktigare i skolan. Forskningen visar att kontinuerlig bedömning har stor betydelse för elevernas lärande. Genom att klargöra för eleverna vad det är de ska lära sig, och sen ofta (och gärna litet i taget) ge dem feedback på vad de utifrån dessa mål har lärt sig, så har de en chans att förbättra sitt lärande.
Jag har vid några tillfällen intervjuat eleverna om hur de tänker kring detta. Vilken är deras upplevelse av att bedömas? På vilket sätt upplever de att de blir bedömda? Förstår de kopplingen mellan målen och bedömningen? De säger att de har god koll på vilka mål de arbetar mot, att det är svårt att veta när man nått målen, men då finns lärarna där och hjälper till. Det roligaste är när de får bedöma varandras arbeten. Det är viktigt att förstå vad man behöver träna på, men också vad man är bra på.
Om två veckor anordnar elevrådet en talangföreställning. Jag har sagt att det inte får vara en tävling, för det är viktigt att alla känner sig glada efteråt och att man vill fortsätta utveckla sin talang, alla ska känna att de har gjort något bra. Men då säger eleverna "men man vill ju också höra vad man kan göra bättre". Ja. Så är det ju. Måste tänka till om det där. Om det görs på rätt sätt är det en glädje att bli bedömd.

Samma tankar men nya uttryck!

Inför varje läsår tar vi oss en rejäl funderare över hur vi ska använda personal och lokaler på bästa sätt för att barnen ska få så bra förutsättningar som möjligt för sitt lärande och sin utveckling. Vi tittar bland annat på elevantal, hur elevgrupperna ser ut, ekonomiska och lokalmässiga förutsättningar.
För snart tre år sen innebar detta att vi bröt upp de s.k. ”spåren” där eleverna gick tillsammans från förskoleklass till År 3. Den gången handlade det mycket om att vi såg ett stort behov av att lärarna årskursvis fick utökade möjligheter att planera och undervisa tillsammans. På så vis fick våra elever en mer likvärdig utbildning med högre kvalitet.
Inför nästa läsår ser vi att vi behöver utveckla denna tanke ytterligare, idag finns ett onödigt glapp mellan År 1 och 2. Vi räknar också med att den fleråriga trenden med ökande elevtal håller i sig och att vi därför behöver måste använda våra lokaler på ett effektivare sätt.
Den utveckling av organisationen vi kommit fram till innebär att
• År 1-3 kommer att samverka på ett tydligare och bättre sätt. För att det ska bli möjligt kommer dessa tre årskurser att ha sina hemmarum i nuvarande Skogens lokaler (Till vänster från parkeringen sett).
• Förskoleklassen kommer att vara kvar i Bergets lokaler. Detta ger dem en lugn och bra start på skoltiden, med ännu bättre möjligheter och grogrund för gruppen och dess individer.
• Fritidsverksamheten kommer att ha sin bas i Bergets nuvarande lokaler och rum som är närbelägna (idrotten, gamla fritidsklubbens lokaler, slöjden etc) På så sätt kan fritidspersonalen samverka bättre och vi kan erbjuda en ännu roligare, tryggare och mer utmanande fritidstid.
• År 4-6 kommer att organisatoriskt se ut på samma sätt som i år.

Hela idén med att utveckla och förändra organisationen är att höja kvalitén i verksamheten.
Har du funderingar eller synpunkter på detta är du varm välkommen att ta kontakt med rektor Birgitta. Vi kommer också att berätta mer och lyssna in funderingar och synpunkter vid nästa möte med föräldrarådet. Till föräldrarådets möten är alla föräldrar välkomna. Nästa möte äger rum tisdag 6 mars kl 18:30-20:00

BeRÄTTelsen

Det handlar mycket om berättande nu.
I förskoleklassen och År 1 pågår tema Folkberättelser. De äldre eleverna har jobbat med berättande ur många perspektiv. Förra veckan skrev jag en projektansökan om hur och varför vi vill använda oss av mer av detta.
Ny inspiration fann jag hos Peter Gärdenfors, författare till boken "Lusten att förstå". Så här säger han bland annat: "Min grundtes är att språket utvecklades för att människan skulle kunna samarbeta kring gemensamma, framtida mål. Berättelsen är ett sätt att hjälpa varandra och informera varandra om hur världen hänger samman"
Ytterligare klokhet: "Om man genom läsningen föreställer sig andra personer i olika situationer, i glädje, sorg eller knepiga situationer, så tänker man förmodligen också på hur man själv skulle fungera i samma situation och är då mer förberedd om det händer. Det är en sorts övning för framtiden. Ju rikare inre värld du har, desto bättre är du på att planera."
Det känns rätt med beRÄTTande.