Val på söndag

I morgon är det val i Sverige. Jag kommer att rösta. Jag har aldrig hittills avstått från denna rättighet och skyldighet och jag hoppas att vi får ett rekordhögt valdeltagande.
På skolan pratas det mycket politik. Stora frågor och små frågor. Inte så mycket partipolitik dock. Det finns en stor ödmjukhet och respekt för att alla klarar att göra sina egna val.
På lektionstid jobbar barnen med att ta reda på mer om vad partierna står för, och många tar snabbt ställning för ett eller annat alternativ. Ibland på litet andra grunder än vad vi vuxna gör.
E konstaterade snabbt att de partier som vill begränsa fritidsgruppernas storlek till 20 inte hade fått hennes röst. "Det är ju kul med många barn, då får man fler kompisar".

Lärande mäts i glädje

Hur mycket lärande kan det få plats i en byggnad? Och vad mäter man lärande i? Knappast i liter, möjligen i betyg. Eller poäng.
Helst mäter jag lärande i glädje. När man känner att man lär sig så blir man glad. Så är det.
Ägnade en stund idag åt en av mina favorit-rektors-sysslor - att hälsa på där lärandets glädje är som störst - i klassrummen. Denna gång bland våra yngsta elever.
Att kunna forma siffran 2 och få den att rymmas i den lilla, lilla rutan kan kräva nog så mycket ansträngning. Att hitta igen boksaven i inuti alla i-orden. Att göra iordning sin egen lärandepärm. Att tillsammans skapa en dans. Glädjen över att lyckas var lika påtaglig hos alla. Nästa tisdag har jag bokat in ytterligare några klassrumsbesök. Längtar.