måndag 25 juli 2011

Arena för demokrati

Ibland händer det att världen runt omkring stannar av. När man blir riktigt, riktigt berörd. Som när en när och kär person går bort. Eller som när ens grannland skakas av ett terrordåd. Människor dör varje dag. Människor skjuts ihäl varje dag. Konflikter och terror sker varje dag. Vid Afrikas horn dör människor av svält eller mord i mängder vi inte ens kan föreställa oss. Likväl blir vi mer berörda när det kommer nära. Det är mänskligt. Det är också då vi reflekterar över varför sånt kan hända. Och vad vi kan göra åt det.
De senaste dagarna har varje nyhetssändning, tidning, twitter och andra sociala medier varit fulla av både frågor och svar. Det är bra. Kanske kan det på det viset komma något gott ur en annars så fruktansvärd och meningslös händelse. Oerhört många kloka saker har sagts - Jens Stolenberg har genom att lyfta det öppna samhällets betydelse visat en tydlig väg. Själv funderar jag mycket på skolans roll.
Vi har en läroplan som är väldigt tydlig. Våra elever ska inte bara lära sig räkna och skriva. De ska också få en sund värdegrund med sig på vägen ut i livet. Så är det även i Norge. Läs här en tänkvärd berättelse av en klasskamrat till Anders Behring-Breivik. Vi pratar mycket om hur vi ska nå 100 % måluppfyllelse när det gäller skolämnena. Men hur ska vi mäta måluppfyllelse när det gäller värdegrunden? Det finns inga enkla svar. Det kräver engagemang och kompetens. Grundvalen är samma som för vårt övriga samhälle - alla människors lika värde. Vi behöver jobba med att stärka självkänsla och identitet. Fostra elever som är trygga med sig själva och därför kan vara nyfikna på hur andra tänker. Elever som även med hjärtat förstår och tar till sig begrepp som demokrati, respekt, jämställdhet och solidaritet. Det gör vi genom att hela tiden, varje dag arbeta praktiskt med värdegrundsfrågor. Att aldrig acceptera kränkningar - vare sig från barn eller vuxna, att reflektera tillsammans, att alltid ha barnkonventionen och sin egen värdegrund i bakhuvudet och bygga sitt förhållningssätt på det, att hålla samtal om värdegrunden levande med barnen, mellan kollegor, med föräldrar är måhända självklart, men glöms ibland bort.
Skolan ska vara en arena för demokrati, endast då kan vi fostra demokratiska medborgare. Föräldrar, föreningsliv, grannar, andra myndigheter har alla en roll. Föräldrarna har den viktigaste. Vi kommer dock aldrig ifrån att skolan är det enda stället ALLA barn och ungdomar möter. Det manar till stor ödmjukhet och eftertanke.

tisdag 19 juli 2011

Bloggningarna som inte blev av....

Som en god del av övriga svenskar firar jag semester. Så här långt i maklig takt med barn, barn-barn, föräldrar, syskon, vänner, bär- o svampplockning, fjällvandring, målningsarbeten och annat som hör en typisk svensk sommarsemester till. Just denna dag har jag upplevt västkuststämning på Marstrand.
Blogguppslagen har varit många men bloggningarna har uteblivit.
Det började med Almedalsveckan (tidigare kallad politikerveckan) späckad med idéer och uppslag. Redan första dagen var skolan på dagordningen - Allt från Björn Ranelid som konstaterade att alla - biskopar, statsministrar och generaler - ska genom den svenska skolan så självklart ska den svenska skolan vara världsledande till Miljöpartiets språkrör som likaledes konstaterade skolans betydelse. Resten av veckan tog experterna - lärarna och skolledarna - kommandot med betydligt färre tidningsrubriker som följd.
Från och med 1 juli är vår nya skollag även juridiskt bindande. Ju mer vi sätter oss in i den ju tydligare blir det att kraven på skolan skärps. Det är bra. Alla elever har rätt till den bästa utbildningen med god undervisning i en trygg miljö.
LKAB:s VD Lars-Erik Aaro sommarpratade under rubriken "Vilja slår talang", en tanke jag gärna stryker under. Aaro lyfte många kloka tankar och återkom under sitt program utbildningens betydelse för både individ och samhälle.
Lärarbristen är nu inte bara en tänkbar möjlighet utan börjar vara en realitet, samtidigt som antalet sökande till utbildningarna minskar. Min övertygelse är att läraryrket går en ljus framtid till mötes och kommer att bli ett av drömyrkena, men vi får räkna med några tuffa år innan detta slår igenom.
Lång semester enligt svensk modell har visat sig vara ineffektivt ur välmåendesynpunkt. En ståndpunkt jag länge hävdat. Fastnade för kommentaren "Svensk lagstiftning bygger inte på vetenskaplig evidens när det gäller semesterlagen". Det får mig att undra hur mycket av svensk lagstiftning som verkligen bygger på evidens? Förhoppningen är att det åtminstone är beprövad erfarenhet som ligger bakom. En vild gissning är dock att vetenskaplig grund kommer att bli allt viktigare när det gäller lagstiftning. Det är en stor del av vår nya skollag ett exempel på.
Blogguppslagen kommer garanterat att bli fler, möjligen kommer min makliga takt och stundom dåliga uppkoppling att förhindra frekventa inlägg. Vi får se.