Kuriren-bloggare

Den här veckan bloggar jag hos Norrbottens kuriren. Välkomna dit!

Utanför mitt fönster

Där utanför mitt fönster är dom. Ren och skär livsglädje i olika viktklass och längd. När blåsipporna blommar i andra delar av landet tumlar de runt i snöhögarna. Om en stund är det dags att gå in och jobba för dem med.

Språk är makt!

Språk är makt! Visst vill vi att våra barn ska ha makt - över sina egna liv. Att kunna formulera vad de vill och vad de kan. Att kunna ta de möjligheter livet ger.
De flesta forskare är överens om att läsförståelse är grund och måste i de allra flesta ämnen. I det perspektivet känns det som en mardröm att läsförståelsen hos våra svenska barn minskar.
En tänkvärd och bitvis utmanande artikel om hur både skola och föräldrar kan hjälpa våra fina barn hittar du här. Johan Uenge, smart läsambassadör gör här jämförelsen med idrottsträning och skickar med oss uppmaningen att inte låta våra barn hamna på läktarplats i livet.

Fint besök. Föräldrabesök.

Tack alla ni som hade möjlighet, och dessutom tog den, att delta i våra föräldra-workshops. Vi på skolan upplevde dagarna som mycket positiva.
Främsta syftet var dock att ni som föräldrar, genom att få prova på och därigenom bättre förstå vad vi gör i skolan, ska kunna stötta era barn. Därför var vi förstås oerhört nyfikna på om även ni upplevde det meningsfullt. Efter att ha gått igenom de enkäter ni besvarat kan jag nog säga att vi uppfyllde detta. Några av de många (nästan enbart) positiva kommentarerna:
”Så roliga mattelektioner minns jag inte att vi hade när jag gick i skolan”
”Givande och värdefullt att få ta del av hur en lektion går till och även att få se hur klassen fungerar. Mycket positivt!”
”God lunch. Det var roligt att få se hur det är i matsalen. Det var mycket lugnt och stilla torts att så många äter samtidigt”
”Mycket trevligt initiativ. Nutidsaktuellt var en trevlig upplevelse. Barnen var jätteduktiga på de frågor som ställdes. Många var svåra för oss vuxna”
”Toppen att man kommer bort i mängden, så ens barn inte behöver skämmas. Bra också att få träffa andra föräldrar”
”Jag deltog på en lektion i samhällsorientering. Var roligt o intressant att se hur alla deltog aktivt på lektionen o hur just den biten uppmuntrades”
Några saker att tänka på inför kommande workshops (för det blir absolut fler) är att skicka inbjudningarna i god tid, att man som förälder gärna vill sitta med barnen på lunchen (vilket kan ha både för- och nackdelar), gärna ha längre pass (fast ni vet ju att ni alltid är välkommen till skolan :-), kaffe efter maten(Blev litet struligt en av dagarna eftersom det var ombyggnation i personalrummet på gång), svårt att vara delaktig på rasten.
Återigen tack för ert engagemang!

Mobiltelefoner är bra. Och dåligt.

Mobiltelefoner är toppen! Många av oss har ett så nära förhållande till vår telefon att det närmast uppfattas som integritetskränkande om någon säger att vi inte får bestämma över vår egen telefon. Galet måhända, men så kan det upplevas.
Om detta är ett av skälen eller ej låter jag vara osagt, men elevrådet på vår skola driver frågan om att de vill ha tillgång till sina mobiler under skoldagen, något som vi i samarbete med föräldrarna beslutat att de inte ska ha. Vi samlar helt sonika in telefonerna på morgonen, låser in dem och återlämnar dem på eftermiddagarna. Om detta är skola och hem rörande överens. Skälen till detta är flera:

• Stöldrisken



• Att vi vill undvika att tid tas från värdefull undervisningstid (diskussioner om att lägga ner dem, ofokuserade elever som SMS:ar under lektioner etc...)



• På rasterna då? Många elever som idag rör sig och leker på rasterna blir sittande med exempelvis spel och musiklyssning. Vi vet att barn idag rör sig för litet, självklart vill vi uppmuntra till att de rör sig på rasterna.



• att det uppmuntrar till att skapa klasskillnader - vissa elever har väldigt fina telefoner och andra har ingen alls. Sånt är livet, men i skolan behöver vi inte medverka till detta.Att de inte BEHÖVER använda telefoner på skoltid - på skolan finns telefoner, musikspelare, datorer, internet, kameror, miniräknare etc...



• Det kanske viktigaste skälet - att undvika smygfilmning och fotande som riskerar att användas i kränkande syfte.

Inte minst den sista punkten är ett mycket reellt problem på många skolor idag, och omöjlig för de vuxna att hinna förhindra på annat sätt än att undvika användandet av telefoner. Konflikter sker hela tiden och är en del i en lärande process, men att bli smygfilmad och utlagd på Youtube är en process som vi undviker. Vi ser till att lära oss bete oss i cyberspace på andra sätt.

Självklart kommer vi att jobba för att skapa förståelse för vårt beslut. Men det är en helt annan fråga.

Jag - ett barn- och elevombud.

Vi har skaffat fritidsboende i Tärnaby. Detta är, inte minst den här tiden på året, en ständig källa till glädje. I helgen träffade jag på en annan nybliven fritidshusägare – Lars Ahrrenius, Barn- och Elevombudet. För mig som rektor kändes det rätt stort, och jag presenterade mig som ett ”big fan”. På detta kontrade han med att påstå att det är många rektorer som inte alls ser honom på det sättet.

Kan det vara så? Jag tänker att även jag som rektor är en form av elevombud. Till eleverna brukar jag förklara mitt jobb genom att säga ”det är mitt jobb att se till att alla barn har det bra och lär sig det de ska”. Jag tycker att Arrhenius är ett mycket bra elevombud, som inte bara stöttar enskilda fall, utan även ser till att frågan om barns- och elevers rättigheter synliggörs, inte minst i nya och traditionella media.

Kan det ändå vara så? Det har varit en hel del debatt på sistone kring Matilda Rangborgs bok ”Ta din unge och spring”. En bok som beskriver hur elever mobbas i skolan och hur vuxenvärlden sviker dem. Debatten – där även Arrhenius har deltagit - har i hög grad handlat om hur skolhuvudmän och rektorer gör allt som står i deras makt att bevisa att man agerat rätt och riktigt, istället för att stå på barnen och ungdomarnas sida. Det är inte lätt att bli ifrågasatt som lärare eller rektor om man tycker att man gör allt som står i ens makt, och många fall där elever upplever sig kränkta är mer komplexa än vi önskar.

Lyckligtvis är vi inte ensamma i arbetet med att skapa mobbningsfria skolor, det finns många goda krafter som vill samma sak, och om vi då gör Barn- och elevombudet till vår fiende, då är vi riktigt illa ute.