Bedömning för lärande

Innan vi riktigt hann fatta det så blev det höstlov. På fritids är det full fart, men klassrummen står tomma. Några av oss vuxna har varit på utflykt ett par dagar. Måndag-tisdag åkte jag och 10 medarbetare till Borås. Staden som numera inte bara är känd för sina textila tillgångar. De är kanske den skolkommun som mest systematiskt arbetar med att utveckla sin undervisning utifrån förhållningssättet Bedömning för lärande.
Det blev en mycket bra resa. På nervägen bestod vår packning av nyfikenhet och en del kunskaper. På hemvägen hade vi fyllt på med nya lärdomar och inspiration. Vi insåg att vi kanske har kommit längre än vi trott och att vi är på rätt väg. Att jobba med att tydliggöra målen för eleverna, att synliggöra var de är, att ge dem feedback/feedforward på hur de ska komma vidare, att på allvar aktivera eleverna i sitt eget och varandras lärande är bland det viktigaste vi kan göra för att de ska nå sin fulla potential.
Tack Emelie, Hanna, Anette, Henrik och alla andra för att ni generöst delat med er av både lyckandande, misslyckanden och goda tankar.

Har någon sett Matilda?

Förra veckan publicerade Kommunal en intressant rapport med namnet "Har någon sett Matilda"
Den handlar om Fritidshemsverksamhet. En fritidshemsverksamhet där eleverna är för många och personalen för få. Sammantaget med konsekvensen att fritidshemsverksamheten inte uppfyller de mål och krav som vi kan förvänta.
Självklart vill också vi ha mer personal på fritids, men menar att vi inte känner igen den bild som målas upp. Vi är stolta över vår verksamhet. En verksamhet där barnen trivs och både har roligt och lär sig viktiga saker.
Kuriren publicerade på ledarplats en kommentar kring denna rapport som vi tycker är under all kritik när det gäller fakta. Vi har därför inbjudit dem att visa en annan bild av verkligheten. Tyvärr har vi inte ännu fått någon respons. Den som väntar på något gott...
Här kan du läsa vårt brev:
Hej Mathias Bred!

Smått förundrade läste vi idag ditt ledarstick om Kommunals rapport ”Har någon sett Matilda?” (I artikeln kallad ”var är Matilda”).

Vi är glada över att du lyfter den viktiga verksamhet som fritidshemmen utgör, men förundrade över att du på ledarsidan uttalar dig om något som vi upplever att du har en ganska grumlig föreställning om.

Rapporten talar sitt tydliga språk, även om det också finns en annan bild av verkligheten. Vi tycker att det vore roligt att genom Kuriren få visa upp den verkligheten - en fritidshemsverksamhet med nöjda elever och föräldrar. Där pedagogerna vet var eleverna är när föräldrarna kommer. Där konflikter inte är ett problem.  (konflikter finns överallt där det finns människor, även hos oss, men inte i den problematiska utsträckning som rapporten gör gällande). Ett fritidshem med god och pedagogísk verksamhet där eleverna får växa och utvecklas utifrån sina förutsättningar och där de får vara delaktiga i att utforma sin vardag. Vi är både stolta och glada över att kunna beskriva vår verksamhet på det sättet.

Det är dock inte rapportens innehåll vi är förundrade över utan fortsättningen i artikeln :

”En möjlig väg är den som förskolan har tagit”.  Med undantag av namnet så har fritidshemmet en läroplan, precis som förskolan. Faktum är att fritidshemmet fick sin läroplan redan 1994 (förskolan fick sin 1997). Fritidshemmens uppdrag är pedagogiskt. Om detta råder det inget som helst tvivel från något politiskt håll. I den gamla skollagen fanns ett kompensatoriskt uppdrag för både skola och fritidshem. Den skrivningen finns inte kvar, även om det finns andra skrivningar som pekar på ett liknande uppdrag för både skola och fritidshem. 

Vi läser vidare: ”Innan det finns ett genomtänkt syfte med verksamheten kan den omöjligen leva upp till det” Styrdokumenten är glasklara över vad fritidshemmens uppdrag består i. Ett problem är däremot att resursfördelningen ibland gör det svårt att leva upp till detta uppdrag.

I slutet av artikeln skriver du ”När kommunal släppte sin rapport var målet naturligtvis att skaffa flera jobb åt fritidspedagoger”.  Hur tänkte du då? Fritidspedagogerna, eller som de heter i den nya utbildningen grundlärare med inriktning mot fritidshem, har en gedigen lärarutbildning. Fritidspedagogerna har i stort sett samma utbildning som övriga lärare utom att de inte har ämnesbehörighet. De är därför inte medlemmar i Kommunal. Att Kommunal skrivit denna rapport handlar väl snarare om att man i vissa kommuner, framförallt storstäderna, inte har lyckats anställa fritidspedagoger, utan istället barnskötare.

Vi förstår att det inte är lätt att ha full kännedom om allt man som ledarskribent förväntas ha åsikter om och därför vill vi hälsa dej Mathias, om du har vägarna förbi i Luleå, och även Kurirens lokala redaktion varmt välkomna att besöka oss och ta del av vårt fritidshems verksamhet.

Bästa hälsningar

Rektor och fritidshemspersonal vid Ormbergsskolan, Luleå

Behöver talanger stöd?

I min hög av  rapporter och böcker kom igår turen till en med namnet ”Hur möter grundskolan elever som lätt når skolans kunskapskrav eller har särskilda talanger”. Det är Kristina Wahlberg, skolutvecklare från Luleå som tittat igenom forskning, styrdokument samt intervjuat rektorer kring detta spännande ämne. Utgångspunkten är skollagen och bl.a. skrivningen att alla elever ska få stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt.
Hon fastslår direkt att internationell forskning tar död på myten om att begåvade elever klarar sig själva, att de inte behöver ledning och stimulans men att de behöver särskilt stöd. Om de inte möts på rätt sätt riskerar de till och med att fara illa.
Trots att den till omfånget är en ganska liten rapport finns mycket att reflektera kring. Vad är begåvning? Hur mäts begåvning? Det historiska och kulturella perspektivet. Hur ligger det till med min egen kunskap och attityd? Värderar och synliggör vi vissa talanger högre än andra?
Elever som lätt når målen eller har särskilda talanger är inte någon homogen grupp. I rapporten gör hon en kategorisering av högpresterande respektive särbegåvade elever. En lista som kan se ut så här:

Högpresterande elever     Särbegåvade elever
Kan svaret                           Ställer frågor
Är intresserade                    Är nyfikna
Har goda idéer                    Har tokiga idéer
Besvarar frågor                   Diskuterar dem
Lyssnar med intresse           Visar starka åsikter och synpunkter
Lär sig snabbt                     Kan redan
Har många jämnåriga          Föredrar vuxna
kamrater 
Kopierar                            Skapar nytt
Tycker om skolan              Tycker om att lära
Tar emot information          Bearbetar information
Tänker steg för steg           Tänker komplext
Är nöjd med sin inlärning    Är mycket självkritisk
Förstår idéer                     Tänker abstrakt
Arbetar hårt                      Sysselsätter sig med andra saker men
                                         klarar sig ändå

Alla barn är naturligtvis individer, och kategoriseringen kan vara ett sätt att få syn på just det. Kristina pekar på de strategier skolan använder för att möta dessa elever: Berikande åtgärder (t.ex. att fördjupa undervisningen eller lägga till extra kurs) respektive acceleration (att eleven börjar tidigare i skolan eller hoppar över hela eller delar av årskursen) är kanske de vanligaste.
Det mest intressanta tycker jag är hennes beskrivning av framgångsrika lärprocesser och vikten av att använda dem även när vi planerar för stöd och stimulans till den här gruppen av elever: Målinriktat lärande, individualisering, feedback samt att få befästa nya kunskaper och färdigheter.
Rapportens beskrivning av framgångsfaktorer och hinder är också tänkvärda: Som framgångsfaktorer lyfter hon: Individualisering, elevinflytande, formativ bedömning, stimulerande och utmanande undervisning, berikning & acceleration, mentorskap, IT, profiler, rektors drivkraft & pedagogiska ledarskap, rektors & lärares engagemang, lärarnas kompetens, ständig diskussion & omprövning av undervisning, kunskaper om särbegåvade elever samt att det är OK att vara duktig. Som hinder identifierar hon att lärare kan ha svårt att klara individualiseringsuppdraget, att lärare inte ”räcker till”, icke ändamålsenliga strukturer samt att rektorer & lärare inte har tillräcklig kunskap om särbegåvade elever.

Läsningen föder många tankar. Hur identifierar vi elever som behöver extra stöd utifrån talang eller begåvning, är min första. Helt klart är det svårt att mäta utifrån betyg. Avslutar med ett drastiskt men tänkvärt citat av Sally Svantesson (Tv-Serien Sally): ”Jag låg lite före de andra, jag fick ligga i spännbälte hela terminen så de andra kunde komma ifatt.”