onsdag 21 november 2012

Med kärleken som arbetsplats

Det var länge sen jag skrev något om vilket fantastiskt roligt jobb jag har. Blev påmind idag av vår verksamhetsutvecklare Susanne. Hon citerade Eva Dahlgren som numera kallar sig glädjeflicka med kärleken som arbetsplats.
Känner mig omgiven av både glädjeflickor och glädjepojkar, och har både vilja och ambition att också själv verka som glädjeflicka med kärleken som arbetsplats. Känns inte ens svårt. Veckan har så här långt varit full av de roligaste möten. Möten med våra fantastiskt engagerade föräldrar i både Lokala styrelsen och föräldrarådet, med kollegor på verksamhetsteam, med personalen på arbetsplatsträff, elevhälsomöte och korridormöten, med elever i intervjuer och fina vardagsmöten - hur många har arbetsplatser där man bara behöver stiga ut ur arbetsrummet för att mötas av varma barnkramar? Med föräldrar har vi pratat om rutiner ifall eleverna inte kommer till skolan, om skolmat, om kunskapskrav och bedömning. Med personalen har vi också pratat om hur vi stöttar vår elever, hur vi utvecklar undervisning, om rutiner när elever inte kommer till skolan. Med eleverna har jag följt upp viktiga funderingar kring vad de vill ändra på - ingen ska behöva kallas "ökennamn", vi måste hjälpas åt att hålla arbetsro och det är viktigt att ha vuxna som man litar på och kan tala med. Som grädde på moset fick jag med mej en fin bekräftelse på att Ormbergsskolan  har det jag alltid hävdat - riktigt skickliga lärare som sett till att vi når goda resultat.

söndag 11 november 2012

Skolan som spjutspets

Från 1800-talet och långt in på 1900-talet  hade den Svenska skolan rollen av spjutspets för Sverige.I ljuset av historien har den varit avgörande för övergången från bondesamhälle till informationssamhälle. I takt med bl.a. digitaliseringen har skolan dessvärre hamnat i bakvattnet av utvecklingsvågen. (Alltför) Många aktörer har haft åsikter om skolans roll för att fostra samhällsmedborgare som passar in i det framtida samhälle man velat se, och skolväsendet har haft fullt sjå att med en fötterna i vardagen och händerna krampaktigt fästa i utvecklingståget hänga med i svängarna. För att göra en analys av den saken krävs mer än ett blogginlägg, så med detta konstaterande som bakgrund gör jag istället följande spaning:

Svensk skola har börjat återta sin viktiga roll som spjutspets för samhällsutvecklingen. Det finns knappast någon näringslivstopp, journalist eller politiker med självaktning som inte inser skolans viktiga samhällsroll som just spjutspets, och glädjande nog tycker jag mig se alltfler exempel på samverkan mellan dessa grupper och skolledare, skolforskare & lärare. När media skriver om skolan är det inte som för några år sen - sorgesvarta krigsrubriker och uttalanden av framförallt politiker utan allt mer handlar det om visioner och verklighetsbeskrivning.(Jag har dock inga vetenskapliga belägg för detta - bara min egen upplevelse)
Hur kommer sig då detta? Har det hänt något? Ja, det har det. Svaret på vad som hänt är naturligtvis komplext. .
En av de viktigare orsakerna tror jag är att den starka profession som finns i skolan åter är ute på banan och gör sin röst hörd. Det i sin tur beror bl.a. på:

Skolforskning. Vi har idag tillgång till modern forskning som grundar sig på kunskap om vad som verkligen fungerar i undervisningssammanhang. Tyckare av mer allmän karaktär göre sig  inte längre besvär. I skolan har vi nu inte bara tyst kunskap om vad som fungerar i det egna klassrummet, vi kan nu också sätta ord på det och stödja oss på vetenskap.I takt med detta används ett alltmer vetenskapligt förhållningssätt i den egna undervisningen.

Entreprenörskap. Detta lilla ord  som fick plats i LGR 11 fick genomslag därför att det redan fanns mycket av entreprenöriellt tänkande i skolan. Nu är det inte bara önskvärt, nu finns det t.o.m. krav på att våra elever ska utvecklas till entreprenöriella medborgare. I linje med detta skapas också entreprenöriella strukturer i våra skolor.  Något som vi i allt större utsträckning ser,  framförallt genom den utveckling av undervisning som sker i klassrummen. Utveckling som grundar sig på modern skolforskning och som görs i kollegial samverkan. Hos oss handlar mycket av utvecklingsarbetet om formativ bedömning/undervisning just nu, och jag blir lycklig som ett barn av att få delta när lärarna samtalar och reflekterar om sina erfarenheter.

Internationaliseringen. Vi får allt större möjligheter att trotsa geografiska avstånd genom att kommunicera digitalt och resa. Vi nöjer oss inte längre att bara jämföra skolresultat mellan länder. Det forskas över gränserna, utbyts erfarenheter, reflekteras och lärs över gränserna på ett sätt som aldrig förr och på alla nivåer.

Twitter och andra sociala media. Dessa medier har länge dominerats av politiker och journalister, men fylls alltmer av smarta, vetgiriga och utvecklingsbenägna skolmänniskor. Begreppet "Det utvidgade lärarkollegiet" myntades av Ann-Marie Körling, och är en bra beskrivning av hur lärare och skolledare använder sig av t.ex. Twitter. Den skolchatt som varje torsdag äger rum har så många inlägg så den slår i "maxtaket" och  på "skollyftets" twitterlista finns nära 1000 lärare med. Arkiverade skolchattar hittar du här. Allt detta skapar och sprider nya lärdomar och gjuter mod att stå för sin profession liksom att utveckla sina egna tankar och sin egen praktik.

Digitaliseringen. En av orsakerna till att skolan hamnade i bakvattnet har sannolikt varit digitaliseringen. Bristen på kompetens, redskap och mod ställde till det ett tag. Jag tänker att det nu är de digitala verktygen som står för den största förändringen i skolan. De underlättar kommunikation och kunskapsutveckling samt underlättar administrationen för lärare samtidigt som helt nya sätt att undervisa uppstår. Exemplen är många. Kolla gärna in vad gamification och  flippade klassrum/bedömning står för.  På min skola har vi tagit små steg mot en digitaliserad verksamhet. Det finns inget som stödjer att datorer, I-pads och digiala whiteboards i sig ökar elevernas möjligheter. Det handlar helt om hur de används. Jag är därför oerhört nöjd med att våra kliv blir allt större och säkrare. Dagligen får jag fina exempel på hur undervisning utvecklas utifrån de digitala möjligheterna.

Jag skulle kunna skriva en lång lista på vad som krävs för att skolan ska bli ett ännu vassare spjut, men nöjer jag mig med detta. Det har hänt något. Något positivt. Låt oss vässa vidare utifrån den tanken.