Under många år har skolan varit i fokus inte bara för elever, föräldrar och lärare. Politiker, näringslivet, kulturdebattörer, media – alla lyfter skolans viktighet, och alla har åsikter om hur den fungerar och hur den borde fungera.
Inte konstigt. Vad kan vara viktigare än våra barns framtid. Deras skolgång är på många sätt avgörande för deras framtid.
Folkpartiet och Miljöpartiet vill minska kommunernas ansvar över skolan, Centerpartiet vill ge lärarna mer befogenheter, Socialdemokraterna vill göra förskoleklassen obligatorisk och Vänsterpartiet vill minska friskolornas möjligheter. Någon pekar på att den stora utmaningen är barnens läsförmåga, någon annan att det är likvärdigheten eller varför inte det entreprenöriella tänkandet. Krav på nya skolutredningar höjs – precis när vi genomfört några av de största skolreformerna någonsin. Nya regler och omprioriteringar föreslås. Bland annat. .
Jag säger som jag tidigare sagt. Det är viktigt och bra med politiker som bryr sig om skolan. Det är viktigt och bra att de sätter tydliga mål och är möjliggörare för att uppnå dessa. Det är viktigt och bra att näringsliv, kulturliv (å andra sidan är det skolan som är samhällets största kulturbärare) och media engagerar sig. Men det vore så otroligt fantastiskt om lärare och skolledning tillsammans med brukarna – elever och föräldrar fick arbetsro att verkligen ägna tid åt skolutveckling utifrån de behov man har på sin skola, tid och arbetsro att ge eleverna en fantastisk undervisning – varierad och formativ, tid och arbetsro för kollegial samverkan och komptensutveckling utifrån de behov som för närvarande finns i arbetslag och i skolan. Låt tusen blommor blomma. Lita på lärares och skollednings kompetens och profession. Använd resurser som idag åtgår till kontroll till stöd och utvecklingsarbete. Då, och först då, kommer vi att få den fantastiska skola som alla faktiskt vill ha.
