Skollagen på remiss

Ska vi då få en ny skollag? Äntligen! Vågar man verkligen tro på det?
Lagförslaget har fått blandat mottagande och ser i vissa stycken ut att vara en kompromiss. Men ändå, med tanke på den snabba förändringstanken vi lever i är min referenspunkt den gamla lagen från 1986, och då är den nya en klar vinnare.

Just nu är hela sommaren kvar!

Idag har det varit skolavslutning på nästan alla skolor i Luleå. Även på Ormbergsskolan.
Vi har under skolans 29 år alltid firat avslutning i kyrkan. Trots att vi delar upp den på tre- en för varje arbetslag - blir det härligt trångt och svettigt. Inte en stol är ledig. Och inte ett öga är torrt.
Varje gång är det lika rörande och fantastiskt att se barnen, och tänka på hur mycket de utvecklats och lärt sig sen vi lärde känna dem. Det är också så nära till vår egen känsla av förväntning från de skolavslutningar vi alla bär med oss i minnenas ryggsäck. Jag och min kollegor försökte sätta ord på dem i vår sång till eleverna (vi sjunger alltid istället för att hålla tal) "Och tänk att just i denna stund är precis hela sommaren kvar"

Efter avslutningen ilade jag fort som en iller till min yngste sons studentexamen. Nya känslostormar. Nya tårar. Det känns som om det var helt nyligen han började skolan. Men det är 12 år som har gått, och han är nu både vuxen och klok. Tack alla gamla "fröknar" - Agneta, Britta, Annelie, Fredrik och alla ni andra. Ni har gjort ett kanonjobb!

Högsäsong för festligheter

Just nu är det högsäsong för fester. Det är sommarfester, avslutningsfester, avtackningsfester, examensfester, pingstfester, nationaldagsfester. Kulmen på det hela blir midsommarfesten. Och sen måste vi vila upp oss minst en månad. Det är det som kallas semester.

I veckan har jag hunnit med en sommarfest en avtackningsfest och ikväll en löparfest tillsammans med 5000 andra kvinnor i olika ålder och form.

Avtackningsfesten var samtidigt en överaskningsfest. Det var personalen på Ormbergets förskola som fixat med räkfrossa och tacktal för de fem (kan inte fatta att år kan gå SÅ fort) år jag hunnit vara deras rektor. Det känns tomt och tråkigt att lämna dem, men de lämnar massor av värme och energi kvar. Energi som jag kommer att leva på länge. "U are the sunshines of my life"