Möt framtiden med förstånd

Tidstypisk dialog mellan lärare och elever:
E: Till när har vi No-läxan?
L: Ja, men det var ju det som jag stod och mässade om nyss.
Va, ropar klassen. Har du messat oss???
Kul. Absolut. Det hade f.ö. med största sannolikhet varit effektivare att messa än att mässa i detta fall.

I nästa stund hittar jag en sida som heter "Vi som tycker mobiler borde räknas som en kroppsdel" på Facebook.
Också kul. Absolut. Men också något som stämmer till eftertanke. Vissa hävdar att telefonen redan är det. Vår första helt digitala kroppsdel. Vem går hemifrån utan mobilen nuförtiden?
Stanna upp nästa gång du befinner dig i närheten av en grupp människor och räkna hur många som använder sin mobiltelefon. Jag gjorde det häromdagen - 8 av 12 jobbade febrilt med sina telefoner(ingen talade dock i sin).
Jag läste nyligen om läraren som inte ville ta av eleverna mobiltelefonerna trots att de missbrukade dem och bl.a. filmade andra människor mot deras vilja. Han menade att det var deras mänskliga rättighet att få ha sina mobiltelefoner kvar.
Ursäkta mej! Jag är både teknik- och utvecklingsintresserad. Jag ser en fantastisk potential i digitala verktyg. Men jag höjer varsamt varningens finger. Verktyg är verktyg och människa är människa. Vi ska använda verktygen som hjälpmedel men vi får inte göra oss helt beroende av dem. Punkt.

Tydliga mål och formativ bedömning

Forskningen inom skolans område har aldrig förr varit så rik. Rik i bemärkelsen kvantiativ, men även rik i bemärkelsen användbar. Det gäller dock att sortera och fundera på vilka grunder forskningen är gjord. Vilken grund i människo- och kunskapssyn har forskaren haft?
En forskare vars grundsyn ligger väldigt nära svensk skola är John Hattie. Den kritik som emellanåt hörts är att det inte är självklart att lyfta hans forskningsresultat från andra sidan jordklotet till våra svenska förhållanden. Å andra sidan är det ett enormt stort underlag han bygger på.
Vad är det då Hattie säger? Han säger att läraren är så oerhört viktig för elevernas utveckling. Det är ju knappast någon hemlighet. Det har många sagt tidigare. Det han också gör är att gradera VAD läraren och skolan GÖR som faktiskt har betydelse. Störst betydelse har det, enligt hans resultat, att läraren arbetar med formativ bedömning - att eleven får klart för sig vilka mål han/hon jobbar emot och att läraren ger feedback under arbetes gång, i syfte att ge eleven möjlighet att förbättra sig. Vetskapen om detta har ökat bland skolor och lärare. Hela den s.k. IUP-processen är ett viktigt led i denna riktning. På vår skola ägnar vi största delen av vår kompetensutvecklingstid åt detta framöver - bedömning kopplat till läroplanen. Jag räknar med att vi kommer att få ÄNNU bättre resultat. Läs denna artikel om Hatties forskning

Civilkurage och Likabehandling

För några dagar sedan träffades vi i skolans Likabehandlingsgrupp. På tapeten var finjustering av vår Likabehandlingsplan, läget på skolan och försök att definiera vad begreppet civilkurage står för. Vi har pratat om det en tid. Även om begreppet civilkurage inte finns med i läroplanen så är det en bra och viktig sammanfattning av vad det är vi vill åstadkomma. Medborgare med civilkurage. Barn och ungdomar som vill och vågar säga nej till att frysa ut eller på annat sätt bete sig illa mot andra. Som vågar och vill säga nej till droger. Som ställer upp på den som har det jobbigt, även om andra vänder ryggen. Som vågar gå emot strömmen för en god sak.

Det finns en knepighet med civilkurage. Man kan få för sig att det är civilkurage att säga vad man vill även om det gör människor illa. Även om det bryter mot vår värdegrund. Det är inte det vi menar när vi säger att vi vill fostra medborgare med civilkurage.

När vi går igenom läget på skolan blir jag glad. Det har varit en bra start, och det som gläder mest är det fina mottagande våra nya elever fått. Med öppna armar välkomnar våra elever nya klasskamrater. Utan förbehåll. Vi är på rätt väg.