Motivera mera!

En alldeles underbar film om hur vi kan möta våra barn. Se den! Carol Dweck har funderat mycket på hur vi bäst motiverar och inspirerar barn att utveckla sina förmågor.

Ännu mer tankar om PISA 2012

OECD-jämförelsen PISA 2012 landade med en smäll förra veckan. En smäll som hittills gett upphov till spaltmeter av reflektioner och statments.

Förväntningarna och även förhoppningarna var stora, men få av dem infriades. Skolsverige och alla som förstår vad utbildning betyder för den enskilda människan och för samhället hamnade i någon slags chocktillstånd.  Alla, och då menar jag verkligen alla, har ansett sig veta vad som felas. Dessvärre har detta resulterat i både förenklade svar och ibland också direkt ovetenskapliga slutsatser.

Jämförelser gör att vi kan mäta oss med oss själva och med andra. Det är bra.  Det skapar en vilja att agera. Det är ytterst, ytterst allvarligt att läsförståelsen bland vår barn och unga fortsätter sjunka. Att kunna läsa och förstå det man läser är inte bara grunden för den enskilde att förstå sig själv och det sammanhang hon lever i. Det är själva grunden för ett demokratiskt samhälle. 

Skolverket ställer upp ett stort antal hypoteser om vad som kan ha påverkat resultaten och vad man därigenom bör åtgärda. Där påpekar man med skärpa att det är i klassrummet det som är avgörande  för elevers lärande sker. Detta sätter fokus på vilka förutsättningar lärarna får för att utföra sitt arbete, vilka strategier i undervisningen som har stor potential och vilka utvecklingsinsatser på lokal och nationell nivå som behövs för att ge bestående positiva effekter för kvaliteten i undervisningen. Huvudmän och skolor måste skapa förutsättningar för lärarna att tar och får ta ansvar för det professionella innehållet i den pedagogiska yrkesutövningen. Vi har aldrig förr, genom vetenskapen, verkligen vetat vilka dessa strategier är, i den utsträckning som vi vet nu. Det handlar bl.a. om feedback till elever,  varierad undervisning och kollegial samverkan.

Det har spekulerats mycket om vad PISA egentligen mäter. Enligt skolverket är proven väl kompatibla med våra läroplaner även om de av naturliga skäl inte mäter allt. I de enkäter eleverna får besvara kommer det fram att svenska elever upplever skolan mindre angelägen än tidigare. Intressant är att man upplever engelska och digital läsförståelse angelägnare och där har vi också högre resultat. Min slutsats av detta är att vi har en viktigt uppgift i att skapa förståelse och motivation för kunskapsinlärning. PISA mäter inte kreativitet och entreprenörsskap – områden vi tror att vi är duktiga på (skulle vara intressant att få reda på om denna vår bild överensstämmer med verkligheten) Det är också viktiga områden, men de måste gå hand i hand med att förstå vad man läser, att förstå matematiska och naturvetenskapliga sammanhang. Kunskap och kreativitet är beroende av varandra .

I Luleå i allmänhet och vid Ormbergsskolan i synnerhet har vi goda resultat. Vi har behöriga och erfarna lärare och relativt goda förutsättningar i övrigt. Vi jobbar stenhårt för at utveckla skolan utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi vet att klassrummet är en av samhällets allra viktigaste platser. Det är där vi skapar förutsättningar för varje elevs möjligheter att lyckas och att nå sina drömmar. Det är där vi formar det samhälle vi ska leva i om 30 år. Ett av delmålen är PISA 2015.

Det är en fantastisk utmaning. Anta den tillsammans med oss!  

Barnkonventionens dag

Nuförtiden har allt en egen dag. Alltifrån toaletter till bullar. En del på kul, annat på allvar och något mest bara för att få ett försäljningsargument.
I onsdags var en av de där allvarsamma och viktiga dagarna - Barnkonventionens dag. I 24 år har det funnits en världsomfattande lag som reglerar alla barns rätt. 54 punkter som reglerar att vi vuxna alltid ska tillse att barnets bästa alltid ska komma i första rummet i beslut som rör barn, att varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom och 52 ytterligare  artiklar.
Vi har under hösten jobbat massor med barns rättigheter och bl.a. deltagit i Word Childrens Prize, och själva 20 november - Barnkonventionens dag - samlades vi på gården. Med sig hade barnen ballonger med viktiga artiklar. Ballongerna med barnens lag skickade vi genom ett ballongsläpp rakt ut i världsrymnden - som en önskning om att Barnens lag verkligen ska få verka i alla länder och i alla barns liv.
Det var en vacker syn när solen reflekterade sig i våra önskeballonger och det kändes starkt och viktigt att våra barn känner till sin lag.

Besök med matteprat

Det är alltid roligt att få besök. Särskilt roligt är det när föräldrar kommer till skolan. Idag fick vi dock ett annat, litet ovanligare besök, men precis lika roligt. Det var en hel liten delegation från förvaltnings- och nämndsledning som hade bjudit in sig själva. Temat för dagen var matematik, så självklart började vi hos de viktigaste. Hos barnen i klassrummen. Där jobbades det hårt med problemlösning av olika slag, även om barnen förstås också behövde stilla sin nyfikenhet över besökarna. Funderingar kring vad en skolchef gör på jobbet och vad en politiker får bestämma. En bit av verkligheten i skolan för besökarna och en bit av verkligheten utanför skolan för våra elever. 

Sen satte vi vuxna oss ner för att prata skolutveckling i allmänhet och matematikundervisning i synnerhet. Vi kunde konstatera att vi faktiskt vet mycket mer nu om vad som faktiskt fungerar i skolan, än vi visste för några år sen. Som att vi behöver involvera eleverna mer så att de faktiskt förstår vilka mål de arbetar emot, var de själva befinner sig i förhållande till målen och ge dem feedback på hur de ska komma vidare samt att de behöver konkreta exempel på var de är på väg. Eller som att lärare behöver samverka, diskutera och reflektera tillsammans för att kunna utveckla sin undervisning.
Att utveckla matteundervisningen handlar då inte längre bara om matematik, utan om hur vi jobbar i skolan överhuvudtaget och om hur vi får eleverna att ta ansvar för sitt eget lärande.
Jag kan säga att jag var inte så lite stolt över att få visa upp och berätta om vår verksamhet. Vi har kommit långt i alla dessa delar. Det syns också på resultaten. Våra elever tycker att matematik är intressant och visar på bl.a. nationella proven att de också förstår matematik.
Mer om matematiklyftet som vi deltar i kan du läsa i en tidigare bloggning.

Månadsrapport

Men! Var tog tiden vägen! Mitt senaste inlägg är över en månad gammalt!
Egentligen blir jag inte alls förvånad. Tillvaron är fylld av aktiviteter som nog ändå får anses en aning viktigare än just detta roliga bloggande. Typ samtal, besök, möten, akuta insatser. Blogguppslag har det dock varit gott om - Allt från alla välbesökta föräldramöten, spännande aktiviteter och lektioner kring matematiklyftet, world childrens prize med mera, möten med nya elever, stora skolfrågor som forskningsrapporter om formativ bedömning till små kring mellanmjölken. Mina roligaste stunder tror jag ändå att jag har med elevrådet. Vårt första elevråd handlade om hur viktigt jobbet som elevrådsrepresentant är och om hur vi kan jobba för att vår skola ska vara trygg och fri från kränkningar och diskriminering. Elevrådet ger alltid ny energi och nya uppslag till arbetet.
Höstens föräldramöten är alltid välfyllda av information av allehanda sorter. Jag passade bland annat  på att förklara varför vi på Ormbergsskolan ger hemuppgifter till eleverna. Det finns idag en ganska aktiv debatt om huruvida skolan ska ge eleverna hemuppgifter eller ej. Räcker inte skoltiden till? Ska man inte få vara ledig på sin fritid? Blir det inte orättvist om man inte har föräldrar som kan stötta? Saken är dessutom den att hemuppgifter/hemläxor enligt forskningen inte har någon avgörande betydelse för elevernas resultat. Trots allt detta har vi i stor enighet kommit fram till att hemuppgifter är en viktig och framgångsrik strategi för att utveckla nödvändiga kunskaper och förmågor. Uppgifterna ska naturligtvis ha en rimlig karaktär och svårighetsnivå och ska även innebära att eleverna får en rimlig arbetsbörda. Sverige har en av världens kortaste skoldagar så vi tror att våra elever utan tvekan klarar av hemläxor på i snitt 10-15 minuter om dagen.

Vi tänker att hemuppgifterna hjälper eleverna att:
- Utveckla sin förmåga att ta ansvar liksom förmågan att planera, organisera och befästa goda rutiner (det är ofta ett stöd om vårdnadshavarna hjälper barnen att organisera sitt arbete, men det är absolut inte meningen att man behöver sitta tillsammans med barnen och göra läxan - om det behövs är uppgiften kanske för svår)
- Befästa och/eller fördjupa kunskaper och förmågor (Hemuppgiften förbereds och efterarbetas alltid i skolan)
- Hemuppgifter ger vårdnadshavarna möjlighet att se och förstå vad barnen arbetar med i skolan. Detta är ofta en kommentar vi får av föräldrar.

Så tänker vi idag. Vi tar elevernas utbildning på stort allvar och tänker att barnen genom den ska få chansen att utvecklas så långt det överhuvudtaget är möjligt och på så sätt öppna så många möjligheter som möjligt. Hemuppgifterna är på intet sätt avgörande i detta men skapar utan tvekan förbättrade förutsättningar.
Och jodå, vi har läxstöd på skolan.

  

Bästa någonsin!

Så kom den då till slut. Den efterlängtade första skoldagen, på det alldeles nya läråret. Det som ska bli ännu bättre än de tidigare. Tidigt var vi där. Laddade för att ta emot nya barn och deras föräldrar. Visa vägen, ifall att nån hade glömt. Fylla ballonger med helium och allt annat som hör en bra skolstart till. Ballongsläpp och storsjung fick vi ge upp ganska snart. Regnet öste ner fast alla tillgängliga väderprognoser hade sagt att det skulle vara uppehåll. Istället blev det mys och glassätning i klassrummen. Det gick nästan lika bra. Jag, skolsköterskan och vår nya kurator gick runt i alla klasser och pratade om vad som är viktigt med ett bra skolår - Att alla ska må bra, trivas, ha kompisar, ha kul, lära sig så mycket som möjligt, få arbetsro. Sånt som inte bara uppstår av sej själv om vi önskar det tillräckligt mycket. Det är ett hårt arbete. Ett viktigt arbete. Ett arbete där både lärare, vaktmästare, elevhälsa, måltidspersonal, lokalvårdare och jag har ett enormt ansvar. ett arbete där också eleverna har ett ansvar. Tillsammans kommer vi att göra Läråret 2013/14 till det bästa någonsin.

Det är nära nu!

Det är nära nu. Till lärårsstarten - eller läsårsstarten som vi envisas att kalla den, fast lärår är ett mycket bättre namn. På skolan är stämningen litet som inför en stor premiär. Det sjuder av aktivitet och förväntan. Lokaler och inventarier ska fixas. Aktiviteter som ska skapa lärande och trivsel förbereds. Schema och tjänsteplanering finslipas. Kompetensutveckling sker. Djupa och viktiga samtal om undervisning och elever pågår i både väntade och oväntade sammanhang. Det är snart dags nu. Att ta emot våra älskade elever. Om de bara visste hur välkomna vi vill att de ska känna sig.

Läsår med normkritik

Ledighetstillvaro är härligt. Själv har jag ömsom slöat, ömsom kört för högtryck. Allt från bokläsning till besök av och hos barn, barnbarn och andra kära människor, har funnits på dagordningen. En veckas vandring i Tärnafjällen blev kronan på verket innan min semester tog slut. Kul alltihop. Härligt på ett helt annat sätt, är att få återgå till fasta rutiner och viktiga tankar och göranden i framtidsverkstan.
Framför oss ligger nu ett alldeles nytt och oskrivet läsår. Ett läsår då vi får följa nya barns väg till läsare, nya barns väg mot utveckling på alla områden.
Veckan som nu ligger bakom, har allt fler barn börjat strömma in på fritids, fulla av glädje över att få möta kompisar och pedagoger igen. Bad, utflykter och lek på fritids har fyllt deras dagar.
På måndag träffas alla vuxna på skolan för att lägga upp strategier och planer för hur just detta läsår ska bli det bästa någonsin. Vi får se vad vi kommer fram till. Somligt är redan självskrivet utifrån förra årets kvalitetsarbete. Annat ska vi processa vidare. Jag har tidigare bloggat om vårt behov av att lära oss tänka mer normkritiskt. Med vetskapen om att det är i skolan vi formar framtiden tror jag att det är oerhört viktigt att vi i skolan utvecklar ett mer normkritiskt tänkande. Jag tror också att det är en viktig väg för att få ett riktigt gott socialt klimat. Jag tänker på Pia Sundhage som menar att det var för att hon fick vara som hon var som hon blev som hon blev. Jag tänker på andra som mått dåligt, kanske hela sin skolgång, för att de inte fick vara den de var. Det ska vi prata om på måndag, och det ser jag fram emot.

Ett läsår i pappersform

I slutet av juni är skolan inte riktigt som en skola ska vara. Visserligen leker och lär en grupp elever på fritids, men annars är det är förfärligt tyst mest överallt.

Fördelen med en tom skola är dock att det finns mycket utrymme att tänka, och det är väl det jag har ägnat de senaste dagarna åt. Intensivt. och nu ligger resultatet i kommunens dataserver - årets kvalitetsredovisning. En sammanfattning och analys av läsåret 2012/13. Än finns mycket utrymme att förändra innehållet, men det får vänta tills personalen är tillbaka 12 augusti.

Det känns litet högtidligt att ta fram en färsk kvalitetsredovisning. De många orden är egentligen ganska få om man tänker på vad den beskriver - 270 elevers vardag och lärande. Elever som utvecklat alla sina förmågor, som stötts och blötts i sina sociala relationer. Allt har inte varit på topp hela tiden, det har funnits både stora och små bekymmer att omhänderta. Men ändå. Som en elev skrev till sina lärare: "Jag har lärt mig massor som jag inte själv trodde att jag skulle kunna läramig, men nu har jag gjort det". Man kan känna sig ödmjuk inför mindre.

När jag nu sammanfattat färdigt så finns det två saker som jag känner mej extra glad och nöjd över. Det ena är det utvecklingsarbete vi gjort kring Bedömning för lärande, där vi som skola har tagit ett jättekliv fram mot en mer formativ undervisning - en undervisning där eleverna på allvar vet var de är, vet var de  ska och vet hur de ska ta sig dit. Det andra, som är resultatet av ett mer långsiktigt arbete och fantastiska medarbetare, är de fina kunskapsresultat våra elever visat - ibland svårt att mäta, men att döma av de Nationella ämnesproven och betygen har vi verkligen anledning att vara både nöjda och stolta.

Inte heller i år hinner jag göra allt jag hade tänkt innan semestern, men just nu tänker jag ändå: Good enought, this was good enough. Och kanske någon upplever mig som tjatig när jag skriver: Tack gode Gud för att jag har ett så härligt och meningsfullt jobb. Nu ska jag ladda batterierna för att kunna göra ett ännu bättre jobb nästa år.

Mitt perspektiv

Är man född och uppvuxen i Lögdeå så är och förblir man Lögdeåbo i sitt hjärta. Så är det för mej, även om jag sen hamnade i Luleå, där min dagliga uppgift är, att som rektor i grundskolan, jobba för barns trygghet, hälsa och utveckling. Detta (tillsammans med ett allmänt och stort samhällsengagemang) utgör mitt perspektiv, när jag med stort intresse och djup oro följer debatten kring skolstrukturen i Nordmaling.

Förhoppningsvis är orsaken till debatten det ekonomiska underskottet, men för mig som följer debatten utifrån finns all anledning att befara att synen på skolan och landsbygden har lika minst stor betydelse.

Nåväl, nu är man i läget att man måste se över kommunens ekonomi, det förstår vi alla. Kniv eller osthyvel,  är då  frågan. Här har man uppenbarligen kommit fram till att giljotinen är det rätta verktyget. Dessvärre helt utan att se det långsiktiga perspektivet  -  vad  innebär beslutet för elevernas utveckling och landsbygdens utveckling – och därmed även för kommunens ekonomi?

Vad händer om skolorna verkligen läggs ner? Skolan har en oerhört viktig roll som bärare och spridare av värderingar och kunskap. Därför är skolan mer än bara en utbildningsinstitution.  Skolan har en enorm betydelse för människors och bygders självkänsla, sammanhållning och utveckling.  Vad har hänt där man lagt ner skolor? I många fall har det inneburit en fördyring, framförallt på lång sikt, men ibland även på kort sikt.

Nordmalings främsta tillgång är förmodligen dess levande landsbygd. En landsbygd där unga familjer har kunnat se en framtid för sina barn. Vad händer nu? Några kommer förmodligen att flytta från sina byar, men framförallt – få kommer att flytta till dem. Var flyttar de då? Till Nordmaling? Inte av vad man kan se från andra kommuner. De kommer sannolikt att flytta till en närliggande större kommun, och med stor sannolikhet till någon av dess mindre orter med skola, i detta fall utanför Umeå. Resultatet blir ett stort minus i kommunens skattekassa, samt ett ännu större minus av uppväxande blivande skattebetalare.

 Av det enorma engagemanget och motståndet som förslaget om skolnedläggningar mött kan man ana att några kommer att söka tillstånd för att bilda fristående skolor. En utveckling som ställer kommunen utanför skolhuvudmannaskapet och som innebär att kommunen inte har några som helst möjligheter att styra över ekonomin. Vad händer om Gräsmyrsborna och Håknäsborna skickar sina barn till en närliggande kommun? Ja, inte blir det någon besparing, istället blir det en fördyring.

 Det är också ett känt faktum att alla omorganisationer kostar stora belopp. Det är inte så enkelt att vi bara flyttar omkring människor och möbler och sen fortsätter livet och arbetet som det gjort på ett bättre sätt, eller ens på samma sätt. Tvärtom, utöver kostnader för ombyggnationer etc är kostnaderna enorma i minskat välmående, kreativitet och produktivitet, särskilt i ett läge där de berörda ser negativt på förändringen.

Självklart finns lägen då det inte längre är försvarbart att driva en skola vidare. Läroplanen bygger på interaktion mellan elever - för att utveckla de förmågor läroplanen föreskriver, krävs en viss mängd elever och olikheter samt tillräcklig bredd och kompetens hos lärarna samt även en acceptabel lokalstandard.  Ser vi på forskning och beprövad erfarenhet ser vi att det finns dåliga byaskolor och fantastiskt bra byaskolor. I många mindre skolor på landsbygden finns ett engagemang som är omöjligt i andra skolor, och även helt andra möjligheter till relationsskapande – alla elever blir sedda och får därför det stöd de behöver.

 I Nordmaling handlar det inte om kvaliteten på skolor utan i värsta fall på synen på skolor och landsbygdsutveckling, i näst värsta fall på att man har ett underskott man behöver komma tillrätta med. Återstår då att granska detta. Där finns alternativa siffror framtagna av engagerade och kunniga medborgare. Jag utgår från att man från tjänstemän och politiker tar en seriös titt på detta.  Återstår också att granska och reflektera över hur det aktuella underskottet uppstått, vilket lär var underlag för diskussion lång tid framöver, inte minst inför valåret 2014.

Jag ser nu fram emot att tjänstemän och politiker hjälps åt att vara modiga och låter skolorna runt om i Nordmalings kommun leva vidare.  Ta vara på det enorma engagemang som nu visas, låt medborgare och anställda bli delaktiga i hur man ska ta igen det stora underskottet. 

Att våga är att vilja välja rätt –  Välj om, välj nytt,  välj Nordmalings överlevnad!

Källor:

Magdalena Cedering  (2102)  Skolnedläggningar på landsbygen, Uppsala universitet

Skolinspektionen (2013) Databasen SIRIS

Studie(2007) McKinsey

Ett litet rektorslyft

För ett år sedan tog jag min rektorsexamen. Efter tre års krävande studier, som bedrevs parallellt med rektorsjobbet fick jag en nål som tecken på mina lärdomar.
Idag kom jag hem från en återkopplingsträff med mina fina studiekamrater. Två jobbar nu som skolchefer, många har bytt ställen. Själv är jag kvar där jag började. På Ormbergsskolan. Räknade ut att jag nu har verkat som rektor i 9 år på samma skola. Och det känns viktigare och roligare än någonsin. Skattar mig lycklig för att jag vet att inget kan vara viktigare än att ansvara för att våra barn får en bra skolgång. Skattar mig lycklig för att jag har så positiva, kreativa och kompetenta lärare som ser till att de får det. Även mina kamrater såg nöjda ut. Tycker inte att någon av dem såg en dag äldre ut än de gjorde när vi sågs för ett år sen. Deras engagemang var också lika stort. Vi började med att berätta om bra saker vi gjort sen examensdagen. Ingen Jante så långt ögat kunde se. Själv berättade jag om vårt arbete med att utveckla Bedömning för lärande. Sen hjälpte vi varandra med dilemman. Upprepade kränkningar, tid som inte räcker till, resultat som behöver förbättras... Frågor som är lika överallt. Svar som var olika men kloka och stödjande, några även utmanande. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår med sina tankar. Då får man tänka som någon i gruppen sa "Vad är det du inte tänker på när du tänker som du tänker?" eller "Om du inte tänker så, hur kan du då tänka?"  Sen blev det input om Hållbar utveckling, systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk handledning. Och sen, ja sen åkte vi hem till verkligheten litet mer upplyfta och energifyllda än när vi kom. Tack för det kamrater! Er ska jag tänka på, när jag inte tänker på nåt annat.

Matematiklyftet

Maj är en fantastisk skolmånad. Ibland på gränsen till osannolik. SÅ mycket som ska avslutas. SÅ mycket som ska förberedas. Så mycket som ska påbörjas. SÅ mycket som ska kommuniceras. Mitt bland allt det vanliga. Det vardagsvanliga. Att nästan 300 barn och ungdomar ska utvecklas till sin fulla potential och nära 50 vuxna ska finnas där för att hjälpa dem. Min egen viktigaste uppgift i månaden maj är att knyta ihop läsårstrådarna och utifrån dem dra nya riktlinjer för nästa läsår. Den allra största satsningen är redan beslutad. Trots att vi har mycket goda resultat i matematik ska vi delta i det statliga matematiklyftet. En fantastisk och genomtänkt satsning, byggd på den senaste forskningen. Alla lärare som undervisar i matematik kommer att ägna nästan all sin kompetensutveckling åt detta.
Jag kan uppleva att även om man i samhällsdebatten ofta talar om hur viktiga de matematiska förmågorna är, så finns det en ganska utbredd uppfattning att matematik, det behöver man bara grunderna i = de 4 räknesättet och då särskilt gångertabellen. Matematik är dessutom det enda ämne där jag (alltför ofta) hör föräldrar uttrycka sig i stil med "matte är svårt" "jag har aldrig förstått matte".
Utifrån en lång rad etnografiska studier i olika kulturer har man sett sex fundamentala matematiska aktiviteter som finns i alla kulturer: Räkna, mäta, lokalisera, konstruera/designa, leka och förklara.  En slutsats är att utan matematik skulle vi inte överleva. Vi behöver räkna i allt, från att laga mat eller handla till att göra komplicerade algoritmer till datorer som ska utföra komplicerade kirurgiska ingrepp. Samma princip gäller även de övriga 5 aktiviteterna - de används i små vardagssammanhang liksom i stora. De både kräver och utvecklar t.ex. kreativitet, interaktion, språklig förmåga och analysförmåga.
Ämnet är således livsviktigt men har en anmärkningsvärt låg status. Därför deltar vi i matematiklyftet.
Upplägget av detta lyft är att lärare läser matematikdidaktik, samtalar, undervisar, reflekterar, samtalar, förbättrar undervisningen, läser mer... och på det sättet utvecklar en matematikundervisning som i ännu högre grad är meningsfull, varierad och formativ.
Avslutar med några rader om vad eleverna säger om hur en bra matematiklektion ska se ut:
- "Då skulle vi börja med att diskutera svåra problemlösningar och sedan jobba med multiplikation och avsluta med mattespel"
-" Jag skulle ha riktig matematik, sådan som man har nytta av. Den skulle vara praktisk och nyttig".
- "Vi skulle sätta igång att arbeta direkt och jobba i matteboken och få göra färdigt, sedan fortsätta att arbeta med praktiska saker".
- "Vi skulle gå ut och mäta och bygga höga torn. Det är kul med utematte. Det är kul att mäta och väga"
- "Då skulle vi bara spela spel och också spel på datorn".
Vi fortsätter lyssna på eleverna samtidigt som vi med hjälp av kollegialt lärande och handledning lär oss mera. En oslagbar kombination.

Nya nycklar till framgång

Två av veckans dagar har jag varit helt uppslukad av Scandinavian Educational Technology Transformation. Förkortat SETT2013 handlar det om en mässa för alla som vill samtala, inspireras och lära sig mer om hur vi kan utveckla en moderna och framgångsrik skola med stöd av teknologi.
Just nu är mitt huvud fullt av osorterade och inspirerade tankar. Digitala verktyg är en självklar vardag i skolan idag, även om tillgång och kompetens skiftar. På Ormbergsskolan bygger vi sakta och säkert upp både tillgång och kompetens och tänker att det är elevernas lärande som står i centrum. Ett lärande som på allvar ska förbereda dem för framtiden. Det gör vi genom att se skolutveckling som en helhet där vi behöver utöka tillgången på digitala verktyg, men framförallt fortsätta på vår inslagna väg att utveckla den formativa undervisningen. Vår vision
"Elever som är medvetna om vilka mål de arbetar mot, var de befinner sig och som förstår  vilket nästa steg är för att nå målen, är elever med bästa förutsättningar att lyckas. Genom att vi på Ormbergsskolan använder bedömning för lärande ger vi eleverna dessa förutsättningar, liksom vi också ger lärare bästa möjlighet att se elevernas behov och vilken undervisning som fungerar bäst" känns efter mässan mer rätt än någonsin. 
Jag trodde att jag skulle komma hem fulladdad med kunskap om kreativa och lärande undervisningsappar och program, digitala läromedel och nya tekniska innovationer. Det gjorde jag. Men framförallt har jag fördjupat min insikt om vikten av att eleverna förstår vad målen för arbetet är, var de befinner sig i förhållande till målen och hur de ska göra för att komma dit. Vikten av att vi skapar förutsättningar för att eleverna får djupa ämneskunskaper parat med drivkraft, mod och kreativitet och en hel del redskap för hur vi ska fortsätta utveckla en innovativ och modern skola, där vi ser alla barns behov och förutsättningar. 
Min superkorta sammanfattning av en liten del av allt jag samlat på mig:
Ante Runnquist: Sveriges främsta framgångsfaktor är en skola som fostrar innovativa och trygga människor. Vi behöver se över användandet av skolans fysiska lärmiljö och koppla den till de förmågor LGR11 pekar ut.
Christian Lundahl: Det finns fantastiskt många verktyg för formativ bedömning (inte minst digitala) men de hjälper inte om man inte förstår de bakomliggande tankarna. Lärare ställer i snitt 18 000 frågor/år varav 25% är produktiva (så att de aktiverar elevernas hjärnor) Det är av oerhörd vikt att eleverna är aktiva i undervisningen för att något lärande överhuvudtaget ska ske.
Jannie Jeppesen och Frida Monsén: Det gör väldigt ont att lära sig. Att vara mitt i en lärandeprocess är att vara på gungfly och det är inte roligt. Roligt blir det däremot när man kommit ut på andra sidan och känner att man kan. För att lära sig måste man dessvärre befinna sig på gunfly ibland, och det är då det är viktigt att det finns någon som kan ge feedback och hjälpa till att ta nästa steg. Detta gäller elever såväl som vuxna som arbetar med skolutveckling
Sandra Wissting m.fl: För skolutveckling krävs en vision liksom tydliga mål. Tänk kreativt kring lokalanvändning, organisering och schemaläggning. RIP Jante. Fira motgångar lika mycket som framgångar och dela med dig av båda. När eleverna får egna datorer kommer individualiseringen att öka, det kräver än mer pedagogiska samtal bland lärarna.(Kolla in deras kreativa lärmiljöer via länken)
Lena Gällhagen: Sorterade in appar under undervisningsrubriker: Planera: ex. Poplet. Genomföra: Ex. Visual poetry. Synliggöra och publicera: Ex. Fotobabble. Reflektera och utvärdera: ex. mentometer
Johan Arnell & Jesper Grönlund: Rikta blicken mot mönster och heleter och skapa förståelse för struktur och mönster. Reframa. Ämnesintegrering spar tid. Ge bilder av kunskapskravens nivåer för att skapa förståelse för dem. Grunden i den formativa pyramiden är elevernas självvärdering, kamratbedömning och lärarens bedömning - lika värde på dessa tre, nästa nivår är skriftlig och muntlig bedömning, dessa två har inbördes lika värde - idag fokuserar vi mycket på lärarens bedömning och särskilt den skriftliga. 

Hans Renman och Kristina Björn: Tänk om! Tänk själv! Tänk nytt! Men lär av andra!
Ruben Puentedura: Om SAMR-modellen. Hur vi tillägnar oss IKT i undervisningen i steg - från att ersätta - förenkla - förändra för att slutligen omdefiniera och förbättra lärandet eftersom digitala verktyg öppnar nya möjligheter. Digitala verktyg snabbar inte på lärandet men fördjupar det, är ett av hans budskap.