Var det bättre förr än nu eller i framtiden?

Det enda vi vet om framtiden är att den förändras. Trots det finns det anledning att analysera både historien och nutiden. Om vi inte gör det och agerar utifrån det tror jag att vi får en sämre framtid.
I en välskriven krönika skriver P M Nilsson, Expressen om det faktum att det vi trodde om framtiden för några år sen är på väg att komma på skam. På 80- och 90-talet och långt innan det fanns en utbredd rädsla för att våra ungdomar skulle passiviseras framför TV:n. Idag uppger endast 18% av amerikanska ungdomar att de ser på TV dagligen. Jag kan ha fel men jag tror att siffran är ännu lägre för svenska ungdomar.
Det finns och har funnits en uttalad rädsla för att barn och ungdomar håller på att förlora förmågan att läsa och skriva. Det är framförallt detta P M Nilsson ställer på ända. Han visar hur en social mediarevolution sker mitt framför ögonen på oss. Det twittras, bloggas, sms:as, mailas, kommenteras och facebookas så det nästa svindlar när man tänker på det. I världen görs 52 miljoner blogginlägg varje dag. De sociala medierna har en tillväxttakt på 70% om året.
Många bloggar är idag mer välskrivna och har ett bättre faktainnehåll än vi kan få från journalisterna.
Det skrivs och läses som aldrig förr.
Var är då skolans utmaning i detta? Att utveckla förmågan att hitta och värdera all denna information och kunskap, att fördjupa förståelse och kunskap. Det kan vi göra bl.a. genom att utgå från elevernas intresse och kultur, men också att utmana dem att gå framåt. Det räcker inte att veta vad LOL betyder.
CU IRL

Vi både hoppas och vet!

Idag skriver Jan-Ivar Johansson, S-politiker, debattör och lärare en ledarkrönika i NSD. I sina reflektioner över skolan målar han en rejält svart bild. En bild som kan jag tycker är onödigt svart. Slutklämmen på hela krönikan kan jag dock inte annat än hålla med om:
"I Luleå visar bland annat exemplen på Ormbergsskolan och Stadsöskolan att hoppet om den svenska skolan inte är ute."
Och visst är det så som han skriver i nästa rad, engagemanget från oss som jobbar i skolan är en av grundstenarna i den goda skolan.
Jag tror att det finns en hel del av den i skolan i allmänhet, men jag VET att det finns mycket gott om både engagemang och kompetens på Ormbergsskolan.

Nya begrepp får fäste.

Av jullovets 19 dagar har nu 12 passerat. Veckan som gått har det varit tunnsått med både barn och vuxna på skolan och förskolan. Jag har själv bidragit till tunnsåddheten genom att ta semester. Från och med i morgon är det dock vanliga jobbdagar som gäller.
En stor del av dagen har jag tjuvtränat. På att jobba. Jag har försökt gå igenom delar av det enorma material på nätet som handlar om IUP med skriftliga omdömen. Framförallt har mitt intresse handlat om Lokala pedagogiska planeringar.
Internet är verkligen värsta guldgruvan. Det är dock två saker som fascinerar mer än annat.
När jag inför utvecklingsdagarna i januari 2009 sökte på "Lokal pedagogisk planering" gav det tre (3) resultat - alla härrörde från artiklar av Steve Wretman. När jag nu, ett år senare, gjorde samma sökning blev resultatet 96 200. Snacka om genomslag.
Det andra som slår mej är att allt material ser väldigt lika ut. Citaten är hämtade från våra styrdokument - skollag, läroplan och kursplaner. Bilder och text är ofta klippta direkt från skolverket. Något som är väldigt tunnsått är dock hänvisning till forskning. Det har naturligtvis en viktig förklaring i att individuella utvecklingsplaner ännu är ganska nytt i skolan, men ändå. Jag ska nog ägna en del av morgondagen åt att leta artiklar om forskning runt hur elevinflytande och lärande kan hänga ihop med IUP med skriftliga omdömen.

Medarbetarstipendiater

Nu är jag så där stolt igen. Helt oförtjänt. Den här gången är det två av mina medarbetar som står för förtjänsten. Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från personalkontoret. Hej, jag har ett trevligt besked sa hon i andra ändan. Jaha, sa jag halvt förstrött och tänkte att nu är det någon som vill sälja något till mej.
- Jag vill berätta att Susanne Jonsson och Gunilla Ulefors har blivit utnämnda till årets medarbetarstipendiater i Luleå kommun...

Motiveringen är ännu så länge litet hemlig. Vid utdelningen 21 december får vi ta del av den. Men under tiden kan jag kanske fila på en egen. "Två genuint engagerade och kompetenta pedagoger, den ena med inriktning mot sv/so och den andra ma/no-lärare som inte bara vill utan också lyckas uppmuntra och utmana sina elever till mycket goda resultat. De är en inspiration inte bara för eleverna utan också för hela skolan där de engagerar sig i likabehandling, kunskap och bedömning, organisation och mycket annat. En del av mitt fantastiska dream-team.

BarnCompaniet - barnens eget compani

När jag kommer in i en skola eller förskola brukar jag ofta tänka "Skulle jag tycka om att vara barn här?" Jag tror att det är en viktigt tanke. Viktigt också att tänka när man är hemma på sin egen förskola eller skola "Hur skulle jag tycka om att vara här ifall jag var ett barn?"
Jag skulle tycka om att vara barn på både Lulsundets förskola och Ormbergsskolan.

Sen finns det en del ställen där man inte hinner tänka den där tanken innan man har hunnit tänka - "Jag önskar att jag var barn". Så var det vid gårdagens studiebesök på Förskolan Barncompaniet i Boden. Barncompaniet är ett personal- och föräldrakooperativ med ett alldelens särskilt barnperspektiv. De inte bara säger att barn är kompetenta och har rätt till både det och att växa genom utmaningar, de lever verkligen både utifrån och inifrån den tanken. De är starkt inspirerade av den filosofi som har växt fram i Reggio Emilia.
Jag har varit på flera av förskolorna i den norditalienska staden Reggion Emilia också. Kanske var det språket, eller att man i Boden har hittat ett alldelens eget uttryck, men jag tycker att det var ännu mer inspirerande i Boden än i Reggio. Vi kommer att jobba vidare med många av de tankar vi inspirerades till vid vårt besök. Läs gärna mer på Barncompaniets hemsida.

Riktigt skickliga lärare

Det forskas mycket om skola och utbildning. Det är bra. Snart är det lagstadgat att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
I DN idag referas till en artikel av Cristina Robertson, skolforskare från Jönköping.
Hon punktar upp vad som är utmärkande för riktigt skickliga lärare. Det är, enligt artikeln, lärare som fokuserar på det väsentliga i undervisningen, situationsanpassar, skapar en god miljö, organiserar lärandet både utifrån grupp och individ, följer upp, engagerar sig samt har höga förväntningar. I min skolvardag ser jag många såna lärare, men en utmaning är att stötta alla att nå denna skicklighetsgrad. Det är en del av min utmaning. En del av skolpolitikernas utmaning är att se till att behålla de skickligaste lärarna, även i ett läge av lärarminskningar. Behörighet är viktigt, men inte det enda viktiga. Det visar forskningen.

Barnkonventionen blir skollag.

Den senaste veckan har jag fått förmånen att påbörja det nya rektorsprogrammet.

Mycket tid har ägnats åt den skollag som riksdagen kommer att besluta om nästa år.

Mycket av lagen bygger direkt på den barnkonvention som i år fyller 20 år. Det var på tiden.

Kan en lagtext vara vacker?

Jag svarar i detta fall oreserverat ja. Jag blir lycklig över att lagen säger att skolan SKA främja ALLA barns och elevers UTVECKLING och LÄRANDE samt en LIVSLÅNG LUST att lära.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers OLIKA behov. Barn och elever ska ges STÖD OCH STIMULANS så att de UTVECKLAS SÅ LÅNGT SOM MÖJLIGT.

Utbildningen SKA vila på VETENSKAPLIG GRUND OCH BEPRÖVAD ERFARENHET.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barnas och elevers allsidiga personliga utveckling till AKTIVA, KREATIVA, KOMPETENTA OCH ANSVARSKÄNNANDE INDIVIDER OCH MEDBORGARE.

Jag är oreserverat ödmjuk inför detta fantastiska uppdrag. Framtiden i våra händer.