Hejja, hejja våra elever!

I år kom den väldigt plötsligt. Kanske var det för alla extra helgdagar eller helt enkelt det faktum att det är så kul på jobbet. Helt plötsligt var det skolavslutning. Ett nytt år till ända, ett riktigt bra år för övrigt. Ett oerhört berikande matteutvecklingsprojekt till exempel. Både grupper och enskilda elever som gjort enorma framsteg - de där eleverna med stora konstaterade läs- och skrivsvårigheter som lämnar oss med fantastiskt fina betyg. Eller gruppen där det var så svårt med arbetsro, som nu jobbar så det bildligt talat ryker om den.
Idag firade vi allt det där med en skolavslutningshögtid. Barnen som sjöng och presenterade, solen som sken, flaggan som vajade och Den (obligatoriska) blomstertid nu kommer som inramning av alltihopa. Efter mina många år i skolan känns det i hjärtat varje gång.
På vägen hem kom 10 lastbilar med flaken fulla av vackra och lyckliga studenter. Några av dem har varit elever på Ormbergsskolan. Bilden gjorde mig så rörd att tårarna började rinna.
Rektors tal på skolavslutningen  ska vara kort. Det var mitt. Jag avslutade med att skicka med några råd till våra sexor - de där som började hos oss 2008, och som sen dess har vuxit både på längden, bredden och alla möjliga håll, men kanske mest av allt på insidan:
Se till att du omger dej med människor som kan ge dej stöd och uppmuntran. Men för att du ska få det måste du också själv vara en sån. Som ger stöd och uppmuntran
Om du ska bli bra på något så finns det bara en väg - hårt arbete. Det finns inga genvägar. Ge inte upp om det tar emot. Kanske är det då du har som mest glädje av de där som finns runtomkring. Som stöttar.
Ta vara på de möjligheter som kommer i din väg. Säg heller ja än nej.
Då kan du bli vad du vill. Då kan du förändra världen. Och. Du kommer att finnas kvar i våra hjärtan och tankar och kom ihåg att vi på Ormbergsskolan tillhör de där som alltid kommer att tro på dej, och Hejja på dej.

Om läxor och läxstöd

Jag har bloggat om Hemuppgifter även tidigare. På Ormbergsskolan har vi kommit fram till att det är bra med läxor. Eleverna behöver den chansen om de ska ha möjlighet att nå sin fulla potential.
Lärarnas tidning gjorde ett reportage om vårt organiserade läxstöd. HÄR kan du läsa mer om det.

Hipp hurra på Världsbokdagen!

För ca 200 000 år sedan utvecklade mänskligheten ett talat språk. Ett kommunikationsmedel som med all sannolikhet har varit avgörande för mänsklighetens utveckling och fortlevnad.

De äldsta formerna av skrivet språk har ca 5000 år på nacken och som följd av det utvecklades också läsförmågan.

På 1800-talet blev läskunnighet tack vare kyrkan och en allmän folkskola var svensks egendom. På samma sätt som en gång det talade språket revolutionerade utvecklingen, har det skrivna ordet och förmågan att ta till sig det utvecklat både individer och samhälle.

1994 var svenskarna de bästa läsarna i världen. Skälet till det var flera – framförallt hög skolstandard, men även fenomen som textade TV-program tillsammans med förväntningar och attityder.

Vi är faktiskt fortfarande goda läsare, men rimligtvis har ingen kunnat undvika att notera att läskunnigheten har sjunkit. Det gäller inte bara våra barn utan även vuxna. Förmågan att läsa är inte bara teknisk, det handlar också om att förstå vad man läser. Prova själv att läsa något du inte är insatt i eller ens intresserad av så förstår du vad jag menar.

Vi är många som oroar oss över den här utvecklingen. Läsning är ett av våra viktigaste redskap för att  få kunskap och förståelse om allt som hör till livet. Kunskaper man behöver för att kunna vara del i en demokrati, för att kunna försörja sig och kunna leva ett gott liv. Genom läsning utvecklas vi som människor – lär oss tänka abstrakt men utvecklar också vår fantasi. Utan en god förmåga att läsa blir livet helt enkelt fattigare och det är en direkt fara för samhällsutvecklingen.

Varför har det blivit så här? Ja, den frågan hänger också ihop med svaret på frågan vad ska vi göra för att vända utvecklingen?
Vi vet att svenskar använder hälften så lång tid till läsning som vi gjorde 1990. Det gäller vuxna och också våra barn.

Aldrig förr har det funnits så mycket skriven text. Aldrig förr har vi upplevt ett så stort engagemang från lärare, politiker, forskare, organisationer som vill vända utvecklingen.  Så förutsättningarna är goda.

Har du barn i din närhet: Läs, läs, läs. Läs för dem, läs med dem, läs själv och skapa därigenom ett läsengagemang.  I skolan tror jag ALDRIG tidigare medvetenheten om att jobba med läsförståelse genom bl.a. lässtrategier varit högre. Att bli en god läsare är ett hårt arbete som kräver uthållighet. Jag har inte full evidens, men en hel del som pekar mot att detta med uthållighet är en av de viktigaste faktorerna vi behöver ta hänsyn till.

Och ja, jag tror verkligen att ”Läslyftet” kommer att ha betydelse. En halv miljon är visserligen en aning mindre än de 650 miljoner som satsats på Matematiklyftet, men denna satsning vänder sig till alla lärare – språkutveckling är något vi måste jobba med i alla ämnen, så rätt använda är jag övertygad om att de kommer att göra skillnad.  Stor skillnad.

Med detta i minnet firar vi den 23 april Världsbokdagen. Unescos GD Irina Bokovas kloka ord får avsluta denna bloggning: Från papyrusrullar till kodex, från manuskript till trycksaker och digitala bärare – böcker har ändrat utseende många gånger genom historien. I alla sina format är böcker bärare av idéer och värderingar som människor har funnit värda att föra vidare.

Unesco vill att alla ska kunna få tillgång till denna oerhörda potential.  Utan kvalitetsutbildning så förblir bladen i en bok tysta. Böcker arbetar sällan ensamma: de får oss att läsa andra böcker, som i sin tur avslöjar sina skatter.

Tack till Gunilla Ulefors och Charlotta Lövbrant (engagerade lärare vid Ormbergsskolan, som skrivit ett läromedel om lässtrategier) för bilden.

Kom och hälsa på vetja!

Åh, vad jag önskar att fler fick chansen att vara med i skolan. Vara med i klassrummen. Får se och insupa känslan av arbetsglädje och lärande. Jag unnar verkligen alla att få ta del av det.

I går hälsade jag på hos våra ettor och fick vara med och träna på sammansatta ord, motsatsord och andra intressanta ord ”Yes, sammansatta ord är så roliga” sa lilla L och så satte dom igång och ville aldrig sluta. Alla var med, alla såg lyckliga ut och när jag intervjuade dem en och en efteråt  kunde de berätta vad de lär sig på dagarna, och alla, precis alla tycker att skolan är BARA rolig. Ja, sen kom det ju fram saker som de tycker kan bli bättre, och det är ju lika fantastiskt det – att de har förslag på hur skolan kan bli bättre och att de kan uttrycka det.

Gjorde ett inhopp hos treorna. Samma fantastiska lärande och samma känsla av arbetsglädje. De jobbade med bl.a. små matteproblem och ”det är ju nästan det roligaste som finns” sa E. Blev själv helt lycklig av att höra hur de resonerade sig fram till lösningar tills de hamnade rätt. Sen pratade vi litet om vad det tycker om matematik som företeelse. Hur intressant är det? Hur viktigt är det? Jag blev själv litet förvånad över att det skiljde ganska mycket mellan vad killarna och tjejerna tyckte. Både när det gällde hur intressant och hur viktigt de tyckte att det var. Här har vi någonting att jobba med.

Hos tvåorna tränade man på läsförståelsestrategier. ”Innan man börjar läsa en bok kan man lista ut vad den handlar om” berättade H.

Femmorna skrev berättelser. Med hjälp av ett kreativt digitalt verktyg som heter Story bird valde och vrakade de bland de mest fantastiska konstverk att använda som inspiration och illustrationer till sina berättelser. Arbetsro och arbetsglädje.

Idrott med fyrorna – samarbete, svett och …även här arbetsglädje.

Hos sexorna är det mycket Nationella prov just nu. Bra uppgifter som inte bara visar att våra elever har väldigt goda kunskaper.  Att genomföra proven är också i sig ett tillfälle till lärande.

I förskoleklassen har de precis startat ett twitterkonto. För att synliggöra barnens vardag och lärande. Kul tycker barnen. Och det tycker jag också. Verkligen.

När jag till slut hann kika in på fritids var det en klassiker på gång – Påskinnovationer. Alltså inte pyssel utan mer skapande. Fick en underbar liten kyckling med mig därifrån.

Ja, men oj vad det händer många viktiga saker i våra klassrum. Och ursäkta mej, men jag är till råga på allt väldigt nöjd med de resultat våra elever presterar.

Att det sen finns mycket att utveckla i skolan är en annan sak. Ska vi vara en framtidsverkstad måste vi hela tiden utvecklas vidare, i takt med och tillsammans med våra elever.

Jösses, vilket roligt och lärande jobb jag har. Kom och hälsa på vetja!  

Plötsligt händer det!

Ni vet hur det är. Det är inte så ofta posten (vare sig digital eller analog) ger upphov till en obetvinglig vilja att göra en uppdatering på Facbook eller twitter. Eller nån annanstans för den delen. 
Men plötsligt händer det... i veckan  har jag fått en stark sådan känsla. Två gånger dessutom.
Förra fredagen damp det ner ett e-mal som sa: "Stort, stort grattis! Du har gått vidare och är en av 3 finalister till Microsofts Innovativa skolledarpris i samarbete med Lärarförbundet. Vinnaren annonseras på Skolledarkonventet torsdagen 27 februari." Jag visste att en kollega hade nominerat mig och jag hade blivit intervjuad av Eva Pethrus från Microsoft, men jag blev så helt häpen man kan bli. hela Sverige vimlar ju av innovativa skolledare... Om jag vinner eller ej återstår att se, men det känns verkligen, verkligen alldeles tillräckligt att ha blivit nominerad och dessutom kvar i finalen.
Att få vara skolledare med ambitionen att utveckla en skola tillsammans med engagerad och kompetent personal, engagerade föräldrar och underbara, drivkraftiga och omtänksamma elever, det är det roligaste och finaste uppdrag man kan ha. Det kan varken frånvaro eller närvaro av ett pris ändra på.
Sen var det då inte nog med det. Fredagen därpå kom ett pappersbrev. Den här gången stod det så här: "Grattis!! Er ansökan om finansiellt stöd från Facebook Luleå Datacenter har blivit beviljad med 50 000:- Pengar som vi har tänkt använda till utvecklade, kreativa och innovativa aktiviteter på fritids. Underbart!
Jodå, så plötsligt händer det... jag ska nog gå och köpa en lott nu...
 

Önskar mycket kärlek till er alla!

Glad Alla hjärtans dag till er alla! Önskar er all kärlek ni är värda. Och det är mycket!!

Vad är det för skola som jag läser om?

Intresset för svensk skola har kanske aldrig varit större. När DN/Ipso frågade svenska folket vilken samhällsfråga som är viktigast för dem idag blev svaret entydigt. 40% rankade Skola och utbildning som den viktigaste (vilket var en ökning på 10% från i september), följd av jobb och sysselsättning på 30%. 
Det är nu inte alls särskilt märkligt. Dels så har vi sett många och ofta svarta skolrubriker på sistone - ofta med PISA-undersökningen som raster, men också för att skolan faktiskt är en så grundläggande samhällsfråga. Fakta är att ingenting är viktigare för ett samhälles utveckling än att dess medborgare får en god utbildning.
Ett av mina många möten den här dagen var med föräldrar och barn. Det var ett bra möte. Tror att vi alla gick från mötet med högre huvud än när vi kom. Någonstans i en bisats sa en av föräldrarna - Jag förstår inte. Vi har en fantastisk skola och barnen gör så fantastiska arbeten och prestationer. Vad är det för skola som jag läser om i tidningarna? Den där som gör så dåliga resultat i PISA-undersökningen?
Det är en ganska vanlig fundering från oss som finns nära skolan. Att komma in i ett klassrum där åttaåringar analyserar texter, nioåringar jobbar med algebra eller tolvåringar som förundras över reformationen, gör att man på allvar undrar om man lever i samma skolvärld som den man kan läser eller hör talas om när man ser en nyhetssändning eller öppnar en papperstidning.
Jag läser dem ändå och försöker tänka att det måste ligga någonting i det, så vi fortsätter väl att jobba med utveckling och förbättring. Även om det känns litet tungt i hjärtat. Sen läser jag en stund på Twitter och tänker att det finns faktiskt fler som har samma bild av skolan som jag och den där föräldern. Jobbar sen vidare, betydligt gladare i både själ och hjärta.
Så är det. Sen  läser jag om den utredning som Leif Levin gjort på regeringens uppdrag, "Staten får inte abdikera - om kommunaliseringen" och så måste jag faktiskt erkänna att jag ändå blir väldigt trött. Inte på Leif och hans utredning, det är bra att få kommunaliseringen belyst, och lära av vad som hände. Men jag har faktiskt slutat tro att omorganisering är svaret på ett problem och dessvärre blev det även den här gången så att många hoppade upp och såg utredningen som en anledning att kräva återförstatligande av skolan. Själv tror jag att skolan kan utvecklas och förbättras både i kommunal och statlig skepnad. Kanske lutar jag åt att statlig styrning är mer ändamålsenlig, men att det sista skolan behöver är den ofantliga omorganiseringsprocess det skulle innebära. Det viktiga i båda fallen är att det finns en tro på att utveckling fungerar bäst när beslut som rör människor fattas så nära dem som möjligt. Alldeles oavsett om finansiering och överstyrning kommer från stat eller kommun måste de nära besluten fattas av rektor och personal i nära samverkan med föräldrar och elever.