Motivera mera!

En alldeles underbar film om hur vi kan möta våra barn. Se den! Carol Dweck har funderat mycket på hur vi bäst motiverar och inspirerar barn att utveckla sina förmågor.

Ännu mer tankar om PISA 2012

OECD-jämförelsen PISA 2012 landade med en smäll förra veckan. En smäll som hittills gett upphov till spaltmeter av reflektioner och statments.

Förväntningarna och även förhoppningarna var stora, men få av dem infriades. Skolsverige och alla som förstår vad utbildning betyder för den enskilda människan och för samhället hamnade i någon slags chocktillstånd.  Alla, och då menar jag verkligen alla, har ansett sig veta vad som felas. Dessvärre har detta resulterat i både förenklade svar och ibland också direkt ovetenskapliga slutsatser.

Jämförelser gör att vi kan mäta oss med oss själva och med andra. Det är bra.  Det skapar en vilja att agera. Det är ytterst, ytterst allvarligt att läsförståelsen bland vår barn och unga fortsätter sjunka. Att kunna läsa och förstå det man läser är inte bara grunden för den enskilde att förstå sig själv och det sammanhang hon lever i. Det är själva grunden för ett demokratiskt samhälle. 

Skolverket ställer upp ett stort antal hypoteser om vad som kan ha påverkat resultaten och vad man därigenom bör åtgärda. Där påpekar man med skärpa att det är i klassrummet det som är avgörande  för elevers lärande sker. Detta sätter fokus på vilka förutsättningar lärarna får för att utföra sitt arbete, vilka strategier i undervisningen som har stor potential och vilka utvecklingsinsatser på lokal och nationell nivå som behövs för att ge bestående positiva effekter för kvaliteten i undervisningen. Huvudmän och skolor måste skapa förutsättningar för lärarna att tar och får ta ansvar för det professionella innehållet i den pedagogiska yrkesutövningen. Vi har aldrig förr, genom vetenskapen, verkligen vetat vilka dessa strategier är, i den utsträckning som vi vet nu. Det handlar bl.a. om feedback till elever,  varierad undervisning och kollegial samverkan.

Det har spekulerats mycket om vad PISA egentligen mäter. Enligt skolverket är proven väl kompatibla med våra läroplaner även om de av naturliga skäl inte mäter allt. I de enkäter eleverna får besvara kommer det fram att svenska elever upplever skolan mindre angelägen än tidigare. Intressant är att man upplever engelska och digital läsförståelse angelägnare och där har vi också högre resultat. Min slutsats av detta är att vi har en viktigt uppgift i att skapa förståelse och motivation för kunskapsinlärning. PISA mäter inte kreativitet och entreprenörsskap – områden vi tror att vi är duktiga på (skulle vara intressant att få reda på om denna vår bild överensstämmer med verkligheten) Det är också viktiga områden, men de måste gå hand i hand med att förstå vad man läser, att förstå matematiska och naturvetenskapliga sammanhang. Kunskap och kreativitet är beroende av varandra .

I Luleå i allmänhet och vid Ormbergsskolan i synnerhet har vi goda resultat. Vi har behöriga och erfarna lärare och relativt goda förutsättningar i övrigt. Vi jobbar stenhårt för at utveckla skolan utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi vet att klassrummet är en av samhällets allra viktigaste platser. Det är där vi skapar förutsättningar för varje elevs möjligheter att lyckas och att nå sina drömmar. Det är där vi formar det samhälle vi ska leva i om 30 år. Ett av delmålen är PISA 2015.

Det är en fantastisk utmaning. Anta den tillsammans med oss!  

Barnkonventionens dag

Nuförtiden har allt en egen dag. Alltifrån toaletter till bullar. En del på kul, annat på allvar och något mest bara för att få ett försäljningsargument.
I onsdags var en av de där allvarsamma och viktiga dagarna - Barnkonventionens dag. I 24 år har det funnits en världsomfattande lag som reglerar alla barns rätt. 54 punkter som reglerar att vi vuxna alltid ska tillse att barnets bästa alltid ska komma i första rummet i beslut som rör barn, att varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör henne/honom och 52 ytterligare  artiklar.
Vi har under hösten jobbat massor med barns rättigheter och bl.a. deltagit i Word Childrens Prize, och själva 20 november - Barnkonventionens dag - samlades vi på gården. Med sig hade barnen ballonger med viktiga artiklar. Ballongerna med barnens lag skickade vi genom ett ballongsläpp rakt ut i världsrymnden - som en önskning om att Barnens lag verkligen ska få verka i alla länder och i alla barns liv.
Det var en vacker syn när solen reflekterade sig i våra önskeballonger och det kändes starkt och viktigt att våra barn känner till sin lag.

Besök med matteprat

Det är alltid roligt att få besök. Särskilt roligt är det när föräldrar kommer till skolan. Idag fick vi dock ett annat, litet ovanligare besök, men precis lika roligt. Det var en hel liten delegation från förvaltnings- och nämndsledning som hade bjudit in sig själva. Temat för dagen var matematik, så självklart började vi hos de viktigaste. Hos barnen i klassrummen. Där jobbades det hårt med problemlösning av olika slag, även om barnen förstås också behövde stilla sin nyfikenhet över besökarna. Funderingar kring vad en skolchef gör på jobbet och vad en politiker får bestämma. En bit av verkligheten i skolan för besökarna och en bit av verkligheten utanför skolan för våra elever. 

Sen satte vi vuxna oss ner för att prata skolutveckling i allmänhet och matematikundervisning i synnerhet. Vi kunde konstatera att vi faktiskt vet mycket mer nu om vad som faktiskt fungerar i skolan, än vi visste för några år sen. Som att vi behöver involvera eleverna mer så att de faktiskt förstår vilka mål de arbetar emot, var de själva befinner sig i förhållande till målen och ge dem feedback på hur de ska komma vidare samt att de behöver konkreta exempel på var de är på väg. Eller som att lärare behöver samverka, diskutera och reflektera tillsammans för att kunna utveckla sin undervisning.
Att utveckla matteundervisningen handlar då inte längre bara om matematik, utan om hur vi jobbar i skolan överhuvudtaget och om hur vi får eleverna att ta ansvar för sitt eget lärande.
Jag kan säga att jag var inte så lite stolt över att få visa upp och berätta om vår verksamhet. Vi har kommit långt i alla dessa delar. Det syns också på resultaten. Våra elever tycker att matematik är intressant och visar på bl.a. nationella proven att de också förstår matematik.
Mer om matematiklyftet som vi deltar i kan du läsa i en tidigare bloggning.

Månadsrapport

Men! Var tog tiden vägen! Mitt senaste inlägg är över en månad gammalt!
Egentligen blir jag inte alls förvånad. Tillvaron är fylld av aktiviteter som nog ändå får anses en aning viktigare än just detta roliga bloggande. Typ samtal, besök, möten, akuta insatser. Blogguppslag har det dock varit gott om - Allt från alla välbesökta föräldramöten, spännande aktiviteter och lektioner kring matematiklyftet, world childrens prize med mera, möten med nya elever, stora skolfrågor som forskningsrapporter om formativ bedömning till små kring mellanmjölken. Mina roligaste stunder tror jag ändå att jag har med elevrådet. Vårt första elevråd handlade om hur viktigt jobbet som elevrådsrepresentant är och om hur vi kan jobba för att vår skola ska vara trygg och fri från kränkningar och diskriminering. Elevrådet ger alltid ny energi och nya uppslag till arbetet.
Höstens föräldramöten är alltid välfyllda av information av allehanda sorter. Jag passade bland annat  på att förklara varför vi på Ormbergsskolan ger hemuppgifter till eleverna. Det finns idag en ganska aktiv debatt om huruvida skolan ska ge eleverna hemuppgifter eller ej. Räcker inte skoltiden till? Ska man inte få vara ledig på sin fritid? Blir det inte orättvist om man inte har föräldrar som kan stötta? Saken är dessutom den att hemuppgifter/hemläxor enligt forskningen inte har någon avgörande betydelse för elevernas resultat. Trots allt detta har vi i stor enighet kommit fram till att hemuppgifter är en viktig och framgångsrik strategi för att utveckla nödvändiga kunskaper och förmågor. Uppgifterna ska naturligtvis ha en rimlig karaktär och svårighetsnivå och ska även innebära att eleverna får en rimlig arbetsbörda. Sverige har en av världens kortaste skoldagar så vi tror att våra elever utan tvekan klarar av hemläxor på i snitt 10-15 minuter om dagen.

Vi tänker att hemuppgifterna hjälper eleverna att:
- Utveckla sin förmåga att ta ansvar liksom förmågan att planera, organisera och befästa goda rutiner (det är ofta ett stöd om vårdnadshavarna hjälper barnen att organisera sitt arbete, men det är absolut inte meningen att man behöver sitta tillsammans med barnen och göra läxan - om det behövs är uppgiften kanske för svår)
- Befästa och/eller fördjupa kunskaper och förmågor (Hemuppgiften förbereds och efterarbetas alltid i skolan)
- Hemuppgifter ger vårdnadshavarna möjlighet att se och förstå vad barnen arbetar med i skolan. Detta är ofta en kommentar vi får av föräldrar.

Så tänker vi idag. Vi tar elevernas utbildning på stort allvar och tänker att barnen genom den ska få chansen att utvecklas så långt det överhuvudtaget är möjligt och på så sätt öppna så många möjligheter som möjligt. Hemuppgifterna är på intet sätt avgörande i detta men skapar utan tvekan förbättrade förutsättningar.
Och jodå, vi har läxstöd på skolan.

  

Bästa någonsin!

Så kom den då till slut. Den efterlängtade första skoldagen, på det alldeles nya läråret. Det som ska bli ännu bättre än de tidigare. Tidigt var vi där. Laddade för att ta emot nya barn och deras föräldrar. Visa vägen, ifall att nån hade glömt. Fylla ballonger med helium och allt annat som hör en bra skolstart till. Ballongsläpp och storsjung fick vi ge upp ganska snart. Regnet öste ner fast alla tillgängliga väderprognoser hade sagt att det skulle vara uppehåll. Istället blev det mys och glassätning i klassrummen. Det gick nästan lika bra. Jag, skolsköterskan och vår nya kurator gick runt i alla klasser och pratade om vad som är viktigt med ett bra skolår - Att alla ska må bra, trivas, ha kompisar, ha kul, lära sig så mycket som möjligt, få arbetsro. Sånt som inte bara uppstår av sej själv om vi önskar det tillräckligt mycket. Det är ett hårt arbete. Ett viktigt arbete. Ett arbete där både lärare, vaktmästare, elevhälsa, måltidspersonal, lokalvårdare och jag har ett enormt ansvar. ett arbete där också eleverna har ett ansvar. Tillsammans kommer vi att göra Läråret 2013/14 till det bästa någonsin.

Det är nära nu!

Det är nära nu. Till lärårsstarten - eller läsårsstarten som vi envisas att kalla den, fast lärår är ett mycket bättre namn. På skolan är stämningen litet som inför en stor premiär. Det sjuder av aktivitet och förväntan. Lokaler och inventarier ska fixas. Aktiviteter som ska skapa lärande och trivsel förbereds. Schema och tjänsteplanering finslipas. Kompetensutveckling sker. Djupa och viktiga samtal om undervisning och elever pågår i både väntade och oväntade sammanhang. Det är snart dags nu. Att ta emot våra älskade elever. Om de bara visste hur välkomna vi vill att de ska känna sig.