Rektors julbrev 2011

Om man räknar ihop våra elevers prestationer i antal skoldagar höstterminen 2011, så kommer vi, efter att först ha skalat av diverse frånvaro, upp i den imponerande summan av 20 000 dagar.
20 000 dagar som har använts till att tillägna sig nya kunskaper, befästa andra, lära känna både sig själv och sina kamrater bättre. Det är många viktiga saker som händer i barnens skolvardag. Häromdagen tog jag mig ut och träffade några av eleverna för att be dem berätta vad som hänt under höstterminen. Vad värderade de som viktigt?
Först är det de stora och lite mer ovanliga händelserna de kommer ihåg: Skogens barn som jobbade med ett storyline om Samerna. Ett arbete som resulterade i en välbesökt och välgjord föreställning, femmorna som kom vidare i Vi i femman och stod för skolans Lucia-tåg. 4-6:ornas rollspel på Hägnan då de fick prova på att gå i skolan á lá Förr i tiden, arbetet om mänskliga rättigheter under FN-veckan och författarbesök.
När vi pratat en stund om vad de har lärt sig kommer det litet mer vardagligt skolarbetet upp till ytan . Fyrorna är entusiastiska över sitt arbete med atomer, där alla fått skriva en "Atomens dagbok". Dagböcker som av naturliga skäl sträcker sig över flera århundraden. Ettorna berättar hur de lärt sig skriva spännande berättelser och att man lärt sig logga in på datorn. För de yngsta handlar det mycket om alla nya kamrater man lärt känna, om att hitta i skolan, ta maten själv och lära sig roliga lekar.
För oss vuxna har mycket av hösten kretsat kring vår nya läroplan, LGR 11. Även om den i grunden visar på samma mål med arbetet som den gamla läroplanen, är det mycket nytt att fundera på. Inte minst när det gäller kunskapskraven och de bedömningar som ska göras utifrån den. Vårt första försök har ni sett i de skriftliga omdömen som gjorts i samband med utvecklingssamtalen.
Ett stort och känt tack till alla fantastiska pedagoger och annan personal på vår skola liksom till er föräldrar för support till era barn och till oss på skolan. Kompetens och samarbete på hög nivå - allt för att ge eleverna den bästa skolgången.
Under våren kommer vi bl.a. att bjuda in till workshop-dagar där ni får chansen att se litet mer av era barns skolvardag. Ett gemensamt projekt kommer att genomföras där folkmusiken är utgångspunkt. Teknikveckan kommer att utvecklas så att alla åldrar blir delaktiga. Vår nya Lokala styrelse träffas för första gången i mitten av januari, och ska då fundera på hur vi kan organisera grupper och undervisning optimalt. En mindre omorganisation står för dörren nästa läsår.
Med det tillönskar jag er en riktigt God jul och ett Gott nytt år! På återhörande!

Lucior, tomtar och Vi i femman

Var man vände sig idag fanns där en tomte, tärna, Lucia eller annan traditionsenlig figur. Två fantastiska Luciatåg fick jag ta del av - År 5 som med levande ljus, bongotrummor och flöjt gjorde ett magnifikt och vackert tåg på morgonen, och fritids som sjöng Luciasånger i allt från folkmusik- till rockversioner så att taket formligen lyfte på eftermiddagen. Som en pappa sa - detta lussetåg tar plats nr 1 av alla jag sett, och det är många.
Femmorna, som lussade både för skolan och för vårt grannliga äldreboende fick dessutom en glad överraskning: De kommer som en av 8 skolor att vara med i länsuttagningen till Vi i femman. Stort grattis till er! Den 17/1 kommer vi alla andra att hålla tummarna. Hårt!

Vi i femman

Enligt Wikipedia:

Vi i femman är ett svenskt frågesportprogram som sänds i Sveriges Radio P4, och SVT B. Namnet kommer av att deltagarna är elever i den svenska grundskolans skolår 5. Programmet sändes första gången i radio 1963 och för första gången i TV 1970.Programmet engagerar en stor del av landets femteklasser. I uttagningen till 2010 års program deltog 57 376 elever i 3 281 klasser på 2 184 skolor.

Den 13 december, på självaste Luciadagen, offentliggörs vilka femmor som går vidare till länsuttagning. Ser fram emot det.

Tranströmmer och skolan

Ann-Marie Körling heter en mycket uppskattad kvinna - även titulerad som lärare, föreläsare och bloggare.
Jag följer Körling på twitter och kommer den vägen åt tankar som emellanåt tar mej med storm.
Tranströmmer har varit på hennes tapet dessa hans dagar, och jag bara måste få sprida några av hennes rader:
"Vi befann oss i första kapitlet av en mycket stark berättelse – skriver Tranströmer. Och jag vill tänka så då jag möter eleverna dag ett i skolan. Jag vill följa, berätta, beskriva och ge ordet, orden och låta eleverna skriva sig in i skolans berättelse och sin egen. Det är en stark berättelse – den om skolan och lärandet."
Låt det få smälta in...

Verklighetsabstinens

Sitter hemma med värsta abstinensen. Efter tre dagar i skolbänken (Statliga rektorsprogrammet) längtar jag efter verkligheten. Den som ligger utanför (eller är det innanför) teorier och vetenskap. Jag vill veta hur elevhälsomötet som jag inte kunde vara med på gick. Vad miljöinspektionen sa om vårt fina skolkök. Hur det gick att organisera verksamheten efter vattenskadan som upptäcktes i måndags. Om alla kopiatorer och skrivare blev utbytta. Har de nya datorerna blivit uppkopplade. Har alla haft en bra vecka? Det är mycket som ska fungera på en skola för att själva huvuduppdraget - rik och god undervisning - ska kunna ske. Och just det är jag mest nyfiken på av allt - vad har barnen fått lära sig i veckan?

Det som drar mest är ändå mötet med eleverna. Kanske har jag tur och får en repris på måndagen - då jag fick besök av ett av barnen i förskoleklassen. Han ville bjuda mej på lunch i skolrestaurangen. Ett erbjudande jag inte kunde säga nej till. Det blev en mycket trevlig lunchdate som inte bara gav mej god lunch och trevlig samvaro utan också en inblick i sexåringarnas viktiga vardag. Sån är verkligheten. I morgon är jag tillbaka i den.

...som att skjuta sig i foten

Intressant och sevärt från public service denna kväll var programmet "Världens bästa skitskola" Många kloka saker sades. "Att inte tro att alla elever kan nå målen är ju litet som att skjuta sig i foten" får bli mitt personliga favoritcitat.
Alla elever når inte målen idag. Varje år går ca drygt 13 000 elever ut skolan med ofullständiga betyg. Det betyder att på fem år har vi 67 000 ungdomar utan fullständiga betyg.
2010 presenterade socialstyrelsen en rapport med namnet Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barn. I denna rapport pekar man på att låga eller ofullständiga betyg från År 9 ökar risken för framtida psykosociala problem. Exempelvis är allvarlig kriminalitet i ung vuxen ålder 8-10 gånger så vanligt bland dem med låga betyg som bland dem med medel/höga betyg. Detta är ett mönster som finns i alla socioekonomiska grupper.
Detta om något stryker under hur viktigt det är att vi som skola tar i med alla krafter för att alla elever ska få fullständiga och goda betyg = fullständiga och goda kunskaper.
Ett av vår skolas gemensamma ställningstagande är detta: Genom höga förväntningar och gott stöd ska alla elever ges förutsättningar att nå så långt som möjligt.

Jag gillar sociala medier

Jag gillar sociala medier.
Ser oanade möjligheter som väntar på att vi ska hinna ikapp dem.
Kolla här vad som skrevs på Luleå kommuns hemsida om mitt och skolans förhållande till sociala medier.

Föräldramakt eller föräldrasamverkan?

DN:s Hanne Kjöller följer idag upp Studio 1 reportage om Föräldramakt i skolan. Reportaget bygger på en form av "föräldrasamverkan" som enligt de intervjuade personerna helt verkar ha spårat ur.
Jag blir bekymrad över det jag hör, men också litet glad.
Samverkan mellan skola och hem ska gynna eleverna. Slår det över till det som beskrivs - att föräldrar i allt högre grad, gärna mailvägen, och ofta respektlös låter sin frustration över problem gå ut över skola och lärare - så leder det till raka motsatsen. Eleverna förlorar tilltro till skolan och lärarna, och blir osäkra på vem som egentligen har ledarskapet. Vi vet att lärarnas ledarskap har mycket stor betydelse för elevernas framgångar.
Samverkan med föräldrar är A och O. Detta kan aldrig nog understrykas. Skolans uppgift i detta är självklart att erbjuda en verksamhet och miljö som ger eleverna de bästa förutsättningarna. Kompetenta lärare som kan de ämnen de undervisar i, som skapar delaktighet för elever och föräldrar, som utmanar där det behövs, som stödjer där det behövs, som skapar förtroendefulla relationer med både elever och föräldrar. Föräldrars roll är att stötta barnen, och i det ingår att visa att skolan är viktig och att läraren är ledare i skolan.
Och för att inga missuppfattningar ska ske: Självklart ska föräldrar ha synpunkter och ställa frågor, men utan att för den skull ta ifrån barnen respekten och tilltron till läraren. Föräldrars konstruktiva synpunkter är en viktig del av vårt kvalitets- och förbättringsarbete.
Så till anledningen till att jag faktiskt också blir litet nöjd med det jag hör och läser. Det är helt enkelt att jag inte känner igen problemet från Ormbergsskolan. Istället ser jag föräldrasamverkan som en av de verkligt stora orsakerna till vår höga måluppfyllelse. Fortsätt komma med konstruktiv kritik - både positiv och negativ. Fortsätt engagera er i barnens skolgång. Fortsätt visa att utbildning är viktig. Fortsätt vara föräldrar. Tack!

Årets julklapp

Idag fick jag chansen att tala för en väldigt bra sak - Röda korsets byrå mot diskriminering har en fullkomligt genialisk frivilliggrupp. Läs och begrunda: De har plockat ut böcker till ett bokpaket. Samtliga böcker är normöverskridande så tillvida att de gör det ovanliga till vanligt. Prinsessor som tacklas hårdast av alla i hockeyrinken, barnet som har två pappor, morfar som blir kär... Tanken är att företag och andra ska kunna sponsra en förskola genom att ge dem ett sådant bokpaket.

Personligen tycker jag att gruppen som plockat fram konceptet borde få någon slags innovationspris.Varför? Det är alldeles nödvändigt med ett öppnare samhälle och synligare mångfald. Ett samhälle där olikheter verkligen får vara den resurs det är.

Hur gör vi det bäst? Jo i framtidsverkstan. I förskolan. När barn får del av dessa berättelser så hjälper det dem att skapa en bild av världen, en bild som utan böckerna skulle ha sett annorlunda ut.

Men det är inte det enda som händer. Det händer också något hos pedagogerna som berättar. Det händer något hos många föräldrar när barnen inte längre tycker att det ovanliga är konstigt. Att det är fullkomligt självklart.

Ur Förskolans läroplan: "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Liksom öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar"

Orden, böckerna, berättelserna är kraftfulla verktyg för att förbättra världen.

Kontakta diskrimineringsbyrån idag och köp årets julklapp - ett bokpaket till en förskola du känner.

Ett gott råd = Föräldraråd

Ett gott råd är aldrig fel. Särskilt inte när detta stavas föräldraråd.

Understödda av glögg och skumtomtar har rådet ägnat kvällen åt att dryfta framförallt den viktiga frågan om Likabehandling. Vi har samtalat om och definierat diskrimineringsgrunder liksom begrepp som trakasserier, kränkning och mobbning. Vi har gått igenom skolans främjande, förebyggande, åtgärdande och uppföljande arbete. Vi har konstaterat att vi har en fantastisk grund för detta arbete i och med vår samverkan mellan grund- och grundsärskola. Vi var överens om hur viktigt det är att vi fokuserar än mer på det främjande och förebyggande arbetet - att vi utgår från det positiva. Vi har funderat över hur progressionen i arbetet ser ut - hur låter vi de äldre eleverna ta större ansvar? Föräldrasamverkan i detta är A och O, vilka mötesplatser kan skolan erbjuda föräldrarna för ökad samverkan?

Detta plus annat smått och gott, men kvällens höjdpunkt var nog ändå att vi har valt föräldrarepresentanter till vår Lokala styrelse: Arne Lundbäck, Lotta Arnvall-Hallbom samt Niklas Stenberg med Ulf Byström, Marleene Otmalm och Eva Sundqvist-Nilsson som suppleanter.

Gillar

När Facebook blir en del av Luleåbornas identitet

Matz Engman, näringlivschef i Luleå uppmärksammar bl.a. min blogg som ett exempel på vad Facebook-etableringen kan betyda för Luleå. Det gör han rätt i.
Jag tror att tanken är riktig - det har stor betydelse för Luleåborna att vi ser att vi är del i ett sammanhang. Ett sammanhang som dessutom fyller oss med framtidstro och inspiration.
I vår vardag på Ormbergsskolan betyder det att vi använder oss av Luleå skärgård i undervisningen. Att vi samarbetar med JP Nyströms för att få tillgång till den musiktradition som byggts i vår region. Att vi använder skidor och skridskor i undervisningen. För att ta några exempel.
Inte för att skapa en självgodhet och inskränkthet. Nej. För att genom att se sin egen kultur och identitet kunna identifiera och uppskatta skillnader och olikheter. Genom att ingå i en gemenskap som utgår från en demokratisk värdegrund träna sina demokratiska förmågor och förstå och respektera andra.
Jag grunnar fortfarande på hur vi kan använda oss av FB-etableringen i vår undervisning. Har kommit på rätt många trådar - från och med våren kretsar vårt miljöarbete kring ett samarbete inom gröna kommuner - SÅ spännande med serverhallarnas resurssnåla energisystem - kan bli något att titta på. Hela Europas virituella FB-tankar landar i Luleå innan de åker ut över världen - öppnar upp för både filosofi och kommunikationsfunderingar. Själva byggprojektet. Sociala medier - kan inte låta bli att påpeka att Ormbergsskolan för 4 år sedan var den första grundskolan i Luleå med egen Facebooksida. Har även bett några elever grunna på frågan. Väntar på svar.

Livsviktiga fritids

Idag hade jag äran att vara moderator vid ett seminarium för kommunens fritidspedagoger. Särskilt stort var nöjet eftersom två av föreläsarna var fritidspedagoger från Ormbergsskolan.
Som avslutningsord sa jag ungefär så här:
Fritidshemmen och fritidspedagogerna har kanske aldrig varit viktigare än de är idag. Det blir allt tydligare vilken betydelse det har för barnens skolresultat om de kommer från resursstarka hem eller ej - fritids är en av de viktigaste platserna för barn som har det trasigt hemma. Allt mer fokus läggs på bedömning av elever i skolan. På fritids är det verksamheten som bedöms och utvärderas, inte eleverna. Fritids är den kanske viktigaste sociala arenan dagens unga skolbarn har. Där uppmuntras och utmanas de ständigt i sin sociala utveckling, både av kamrater och insiktsfulla pedagoger. Det pratas allt mer om de generiska förmågorna - att skapa tillit till sin egen förmåga, att lära sig lösa problem, att samarbeta - de viktigaste funktionerna för lärande och utveckling. Det är ju precis det fritidspedagogiken handlar om. Fritids är livsviktigt för många barn, superviktigt för resten.
Under en tid har fritidspedagogens roll stått på gungfly. Uppdraget förändras och behörighetskrav skärps. I Luleå har vi fantastiska fritidspedagoger, alla behöriga, kompetenta, erfarna. Det klokaste pedagoger och rektorer i samarbete bör göra, är att ta tillvara tillfället till förnyelse. Ta initiativ. Fördjupa samtalen kring läroplanen. Kvalitetsarbeta. Visa upp kunnande och verksamhet. Var stolta. Luleå behöver bra fritids. Luleå behöver er!

När skolmaten blir en inflytandefråga

Ett av våra viktiga uppdrag är elevinflytande. Viktigt eftersom våra elever ska fostras till demokratiska och ansvarstagande medborgare. Viktigt eftersom inflytande förstärker deras lärande. Viktigt också för att besluten faktiskt ofta blir så mycket bättre om de som berörs av besluten också är med och utformar dem.

Så enkelt.

En av mina absoluta favoritrektorssysslor är att leda elevrådet. Elevernas eget råd, eller elevernas arbetsmiljömöte som vi också kallar det.

Idag låg fokus på vår skolrestaurang och maten. En av uppgifterna var att utforma en elevenkät om just maten. Vi hade kunnat välja att någon vuxen hade utformat den. Nu fick istället barnen fria händer att bestämma utformningen. Jag är helt övertygad om att de viktigaste och klokaste frågorna kom med: 1. Vilka 3 maträtter som serveras tycker du bäst respektive sämst om? 2. Vad tycker du om ljudnivån? 3. Hur ofta äter du från salldsbuffén? 4. Vilka sallder/grönsaker skulle du vilja se mer av i salldsbuffén. Det räcker så. Barn vet mest om hur det är att vara barn. Självklart vet de också vad de vill bli tillfrågade om.

Veckorapport från en skola i "The Node pole"

Ännu en vecka har förflutit. Så här mitt i terminen är det större aktivitet än någonsin. Den vanliga läsårsrytmen är att både elever och vuxna visar tendenser på trötthet strax innan höstlovet. Visst hör jag röster om att det är svårt att komma upp på morgnarna, men alla andra symptom uteblir.
Istället är det arbetsglädje och god kamratskap jag ser när jag traskar runt i vår skola.
I måndags firade vi alla FN. Denna 66-årings födelsedag är i sanning värd att firas. Dagen innan hade Tunisien haft sitt första fria val. I skolan blir FN:s arbete också ett tillfälle att påminna oss om hur viktigt det är att vara en schysst kamrat. Barnen läste dikter, sjöng och jublade. Härlig stämning med FN-flaggan i topp. Också många andra lektioner har haft detta tema i veckan.
År 2 och 3 har tillsammans med sina och Kulturskolans pedagoger jobbat intensivt med att lära sig mer om samekultur och historia. Det har inneburit spännande möten och kreativ undervisning. Jag och många föräldrar fick chansen att ta del av deras redovisning i form av Same-föreställning. Se här Sven Nordstedts fina bilder.
Under veckan som gått har jag fått se fantastiska resultat av samverkan mellan skola, hem och andra resurser i samhället. Samverkan som vi emellanåt är missnöjda med. Men när det fungerar... Oj, vad bra det kan bli. Ibland måste vi i skolan inse och låta andra förstå att vi inte har kompetens för allt. Vi är och ska i första hand vara pedagoger, och det finns mycket kompetens att hämta på andra håll.
En HELT annan sak som hänt i veckan är att det slutligen blev klart att Facebook anlägger sina första serverhallar utanför USA - i Luleå! Detta har gett eko i hela världen - Till torsdagkväll hade man räknat in 1400 artiklar om saken, från hela världen. Detta kommer att ge nya inkomster, nya jobb och rätt spelat också en fortsatt inriktning för området som "The node pole"
Jag grunnar på hur vi på Ormbergsskolan kan uppmärksamma och bli en del i detta. Jag återkommer.
Nästa vecka är det lov, med härliga lovaktiviteter på fritids. Detta trots att våra fritidspedagoger åkt till Skoforum för att representera Luleå kommun. "On top of all" har de blivit nominerade till årets skolutvecklingspris. Lyssna på P4 på tisdag eftermiddag då Lena Callne intervjuar dem på plats.

Skolan lärde mig att jag inte dög

Dagens snackis i skolan. En riktig fetsmäll. "Skolan lärde mig att jag inte dög". Det är Åsa Petersen, denna dag i egenskap av krönikör lokaltidningen NSD, som delar ut den.
Här kan du läsa artikeln där hon beskriver sin insikt om att det var först i arbetslivet som hon förstod sitt värde som människa. I skolan kunde de coola killarna skrika: "Om du inte kan prata ordentlig kan du lika gärna hålla käften!" Betygsamtalet några år senare. - läraren som talade om för henne att hon inte kunde få högsta betyg i svenska, hur bra hon än skrev: "För du klarar ju inte riktigt de muntliga". Åsa stammade. Så enkel funktionsnedsättning. Så stora konsekvenser. Åsa fortsätter och beskriver hur arbetsgivarna såg hennes möjligheter istället för att störas av hennes funktionshinder. Avslutningsvis skriver hon: "Jag hoppas verkligen att utvecklingen har gått framåt. Jag är rädd att den inte har det"
Är det så? Har Åsa rätt? Jag vill inte tro det. Att säga att en elev pga stamning inte kan få högsta betyg är ett solklart brott mot skollagen och diskrimineringslagen. Att bli bemött av kamraters kränkningar i klassrummet är ett fall för både skollag och diskrimineringslag. Vi har lagrum och läroplan, likabehandlingsplan och specialpedagogiska verksamhet, inkluderingsperspektiv, behöriga lärare, kompensatoriska hjälpmedel, nätverksarbeten. You name it - we have it.
Men ändå. Frågan gnager i mig. har Åsa rätt? Jag vill inte tro det, men jag vet att det ändå händer. Att barn far illa i skolan. Alltför ofta. Vi får aldrig slå oss till ro. Hur många fina planer vi än har måste vi komma ihåg att också ha det mest grundläggande perspektivet - barnets. Barnet som har tillit till de vuxna. Som har rätt att ha tillit till oss vuxna. Det får vi aldrig utnyttja. Tack Åsa för att du påminner oss om det.

Ropen skalla - bokbad åt alla

Till min mailbox kommer m-å-n-g-a mail. Jag gillar mail. I princip. Ibland blir de litet för många. Därför gillar jag även skräppostfunktionen. En anledning till att jag gillar mail är att jag fascineras av hur orden används i dessa meddelanden. Korta meddelanden. Komprimerade. Kanske är det just att de inte är så ordrika som göra att det finns plats för egna reflektioner. Och tankar.

I ett av mailen som landade i min box under dagen stod det ungefär:
"Vad vi pratade om idag:
Läsdagbok –hur får man det att fungera?
Hur viktig är platsen du läser på? Kan klassrummet funka bäst?
Hur kan vi inspirera till läsning? Läsa en bit ur olika böcker, som sedan står lättillgängligt i klassrummet.
Bokbad som skapar njutande läsare OCH tänkande läsaren, där läsningen är mer än njutning.Hur locka barn att prova på nya genrer? Författarteman? Ämnesteman?
Till nästa gång, den 13/12 (?) läser vi kap. 9-15."

Visst hade man velat vara med på mötet? Så spännande frågor - Ja, har det betydelse vilken plats du läser på? Vilken plats eleven formar sin egen läslust? Bokbad. Som skapar njutande OCH tänkande läsare...

Så går funderingarna i vårt svenska-arbetslag.
Läsning är själva grunden till att utveckla språket. Ur LGR 11 "Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. "Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts".

Man kan förbättra världen på olika sätt. Ropen skalla, bokbad åt alla!

Det löser sig inte alltid

Skolans verksamhet ska bygga på vetenskaplig grund (och beprövad erfarenhet). Detta har vi genom åren löst genom att läsa, lära och ta till oss utomstående forskares slutsatser.

Under senare år har lärare själva i allt högre grad börjat använda ett vetenskapligt perspektiv på det som händer i klassrummet, i den dagliga undervisningen - forskningen sker i allt högre grad I skolan istället för OM skolan. Det är bra! Det är viktigt att vi verkligen förstår vad vi håller på med. en orsak är säkert att lärarutbildningen ställer allt högre krav på vetenskaplighet i de arbeten studenterna gör - man har helt enkelt fått de nödvändiga verktygen.

Ett tecken på denna utveckling är att Luleå kommun delar ut ett fint stipendium till det bästa examensarbetet varje år.

Jag kommer just från utdelningen av årets stipendium. Jag är lika imponerad som övriga rektorer och förvaltningsledning.

Arbetet heter "Det löser sig inte alltid" och belyser bland annat hur eleverna uttrycker sin förståelse och hur läraren uppfattar detta. Suvi-Tuulia Mikkonen, som är årets stipendiat har intervjuat elever i förskoleklass samt År 4 och 6 om hur de uppfattar begreppet lösning. År 4 intervjuas både före och efter de fått undervisning i ämnet. Det är inspirerande läsning. Hon ställer bl.a. frågan till eleverna vad som händer när man häller socker i vatten, och pekar på skillnaden i kunskapsinsikt när eleverna uttrycker det som att sockret går sönder, eller när de säger att det smälter. Hon drar slutsatser om både undervisning och bedömning utifrån hur eleverna beskriver sina förståelse. För att ta reda på deras kunskap och kunna göra en bedömning av den räcker det inte med skriftliga prov - i detta fall skulle bedömningen bli säkrare om man använde bilder eller experiment till exempel.

Alla var som sagt imponerade. Men jag var nog gladast av alla åhörarna. Inte nog med att Suvi gjort denna rapport som student hos oss, vi har också lyckats lägga beslag på henne som lärarvikarie. Läs mer i Kuriren.

Hellre ett felstavat kärleksbrev...

"Hellre ett felstavat kärleksbrev än ett rättstavat hatbrev" var en av de klokheter våra elever fick ta del av när skolans svenskalärare bjöd in Petter Lidbeck.
Petter är något så fint som barnboksförfattare. Med sina böcker får han våra barn att öka sin förståelse för andra människors sätt att tänka & vara och samtidigt öka sin läsförmåga och läsförståelse. Jag undrar om han själv förstår vilket viktigt jobb han har.
Med stor generositet och allvar blandat med humor gav han våra elever ännu mera läsinspiration och även berättartips. Läs mer i artikeln från Kurirens kultursida.

Möt framtiden med förstånd

Tidstypisk dialog mellan lärare och elever:
E: Till när har vi No-läxan?
L: Ja, men det var ju det som jag stod och mässade om nyss.
Va, ropar klassen. Har du messat oss???
Kul. Absolut. Det hade f.ö. med största sannolikhet varit effektivare att messa än att mässa i detta fall.

I nästa stund hittar jag en sida som heter "Vi som tycker mobiler borde räknas som en kroppsdel" på Facebook.
Också kul. Absolut. Men också något som stämmer till eftertanke. Vissa hävdar att telefonen redan är det. Vår första helt digitala kroppsdel. Vem går hemifrån utan mobilen nuförtiden?
Stanna upp nästa gång du befinner dig i närheten av en grupp människor och räkna hur många som använder sin mobiltelefon. Jag gjorde det häromdagen - 8 av 12 jobbade febrilt med sina telefoner(ingen talade dock i sin).
Jag läste nyligen om läraren som inte ville ta av eleverna mobiltelefonerna trots att de missbrukade dem och bl.a. filmade andra människor mot deras vilja. Han menade att det var deras mänskliga rättighet att få ha sina mobiltelefoner kvar.
Ursäkta mej! Jag är både teknik- och utvecklingsintresserad. Jag ser en fantastisk potential i digitala verktyg. Men jag höjer varsamt varningens finger. Verktyg är verktyg och människa är människa. Vi ska använda verktygen som hjälpmedel men vi får inte göra oss helt beroende av dem. Punkt.

Tydliga mål och formativ bedömning

Forskningen inom skolans område har aldrig förr varit så rik. Rik i bemärkelsen kvantiativ, men även rik i bemärkelsen användbar. Det gäller dock att sortera och fundera på vilka grunder forskningen är gjord. Vilken grund i människo- och kunskapssyn har forskaren haft?
En forskare vars grundsyn ligger väldigt nära svensk skola är John Hattie. Den kritik som emellanåt hörts är att det inte är självklart att lyfta hans forskningsresultat från andra sidan jordklotet till våra svenska förhållanden. Å andra sidan är det ett enormt stort underlag han bygger på.
Vad är det då Hattie säger? Han säger att läraren är så oerhört viktig för elevernas utveckling. Det är ju knappast någon hemlighet. Det har många sagt tidigare. Det han också gör är att gradera VAD läraren och skolan GÖR som faktiskt har betydelse. Störst betydelse har det, enligt hans resultat, att läraren arbetar med formativ bedömning - att eleven får klart för sig vilka mål han/hon jobbar emot och att läraren ger feedback under arbetes gång, i syfte att ge eleven möjlighet att förbättra sig. Vetskapen om detta har ökat bland skolor och lärare. Hela den s.k. IUP-processen är ett viktigt led i denna riktning. På vår skola ägnar vi största delen av vår kompetensutvecklingstid åt detta framöver - bedömning kopplat till läroplanen. Jag räknar med att vi kommer att få ÄNNU bättre resultat. Läs denna artikel om Hatties forskning

Civilkurage och Likabehandling

För några dagar sedan träffades vi i skolans Likabehandlingsgrupp. På tapeten var finjustering av vår Likabehandlingsplan, läget på skolan och försök att definiera vad begreppet civilkurage står för. Vi har pratat om det en tid. Även om begreppet civilkurage inte finns med i läroplanen så är det en bra och viktig sammanfattning av vad det är vi vill åstadkomma. Medborgare med civilkurage. Barn och ungdomar som vill och vågar säga nej till att frysa ut eller på annat sätt bete sig illa mot andra. Som vågar och vill säga nej till droger. Som ställer upp på den som har det jobbigt, även om andra vänder ryggen. Som vågar gå emot strömmen för en god sak.

Det finns en knepighet med civilkurage. Man kan få för sig att det är civilkurage att säga vad man vill även om det gör människor illa. Även om det bryter mot vår värdegrund. Det är inte det vi menar när vi säger att vi vill fostra medborgare med civilkurage.

När vi går igenom läget på skolan blir jag glad. Det har varit en bra start, och det som gläder mest är det fina mottagande våra nya elever fått. Med öppna armar välkomnar våra elever nya klasskamrater. Utan förbehåll. Vi är på rätt väg.

Vi och dom

Säg ordet söndagmorgon och jag associerar direkt till ordet morgontidning. Ingen dag i veckan läser jag så omsorgsfullt igenom dagens tidning. I Luleå är morgontidning en söndag liktydigt med DN. Svenska Dagbladet landar inte i brevlådan förrän på måndagmorgonen.

Extra läsvärd denna söndagmorgon var Peter Wolodarski under rubriken "Språkets farligaste begrepp". Det är "Vi och dom" som får denna tunga stämpel. Han beskriver ett socialt experiment från 1954 då socialpsykologen Muzafer Sherif utforskade kraften i gruppdynamik. Wolodarski drar slutsatser som landar i Behrings Breiviks världsbild.

Det får mig att tänka på ett annat socialt experiment - när Jane Elliot delade in elever i blåögda och brunögda.

Människan kategoriserar. Det har varit, och är måhända, en överlevnadsstrategi. Giftigt-ätligt, hot-möjlighet, ond-god. Att tillhöra en stam eller en flock har likaledes varit en överlevnadsstrategi. Vi lever i ett annat samhälle än det vi är anpassade till. Likafullt kategoriserar vi. Även om det inte längre är en förutsättning för överlevnad, så kan det finnas poänger - världen kan bli litet lättare att förstå. Steget efter kategorisering är dock betydligt knepigare - att pådyvla egenskaper utifrån kategori. Kvinna - mjuk, man -kraftfull. Norrman-glad, tysk-ilsken. Arbetsam-lat, god-ond... Ju längre jag rabblar ju mer trångsynt verkar det. Ändå faller vi i fällan om vi inte reflekterar över våra val och handlingar. Kunskap, reflektion och samtal är några av skolans redskap för att jobba med dessa frågor.

Jag är måhända en aning naiv, men jag tror att mänskligheten har utvecklats på detta område. Förbättrade levnadsvillkor, kunskap, kunskap och åter kunskap har bidragit till evolution i vårt tänkande, och en målbild så god som någon kanske kan vara att alla kan stämma in i 70-tals låten The family of men:

"I belong to a family, the biggest on earth; A thousand every day are coming to birth. Our name isn't Dallas, or Hasted, or Jones, It's a name that every man should be proud.

It's the Family of Man, keeps growing The Family of Man, keeps sowing The seeds of a new life every day.

I've got a sister in Melbourne, a brother in Paris The whole wide world is brother and sister to me Wherever you go, you'll find my kin, Whatever his creed or the colour of his skin."

Veckorapport 1 från framtidsverkstan

Första skolveckan får definitivt betyg A. I en beskrivning av vad som händer i våra lärorum - både inne och ute - kan jag lätt placera alla värdeorden från det nya betygsstystemets högsta betyg (A): Mycket gott flyt, ändamålsenligt och effektivt, välutvecklat...

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Att få jobba med såna pedagoger (lärare, fritidspedagoger och förskollärare) och övrig personal är en sann fröjd för en skolledare.

Några av mina sista samtal med personal innan jag avslutade arbetsveckan: "Vilken fantastisk vecka, det har varit så bra, jag har fått SÅ mycket energi" eller den nya läraren "Det här är mitt drömjobb" en annan ny pedagog sa "Veckan har varit över all förväntan"

Alla barn jublar måhända inte över att kliva upp på morgonen, men glädje och arbetsiver är inte att ta miste på. Mest rörd blir jag när jag ser och hör hur nya klasskamrater tas emot med öppna armar.

Glädje och harmoni har rått i veckan. Glädje och harmoni är aldrig gratis. Skickliga och engagerade pedagoger, väl fungerande kringservice, engagerade och positiva föräldrar, underbara barn och god planering är viktiga faktorer. Kanske förbiser vi ibland ytterligare en viktig sak. Glädjen och harmoni har rått trots att omständigheterna inte varit perfekta. Ett stort skolgårdsprojekt har avslutats och vi har haft mängder av arbetsmaskiner som dundrat runt och satt hela skolbyggnaden i vibrationer, läromedel och möbler har försenats, pga yttre omständigheter har schemaläggningen försvårats och långt ifrån alla elever lär och utvecklas i samma takt. Det är sånt man kan välja att se som problem eller utmaning. Den som väljer att se det som utmaning vinner. Gissa vad vi väljer.

Tal till våra älskade elever!

Välkommen till ett gott nytt skolår!

Du som börjar skolan idag - både du som är helt ny och du som redan känner dig hemma - har ett härligt äventyr framför dig. Du kommer att ha chans att lära dig nya saker varje dag.

Kanske kommer du längre fram i livet att jobba som lärare - kanske lärare till dina lärares barnbarnsbarn. Eller du kanske utbildar dig till hantverkare och bygger viktiga hus. Du kanske kommer att ha som jobb att ta hand om sjuka människor så att de ska bli friska. Kanske du blir en som som hittar på fantastiska uppfinningar eller är med och leder vårt land som politiker. Framgångsrik idrottare kan du också bli. Ganska säkert blir du mamma eller pappa.

Du är viktig just som du är, nu och idag, men du kommer också att bli en väldigt viktig vuxen. En person som kommer att betyda mycket för det samhälle du lever i.

Det här vet vi som jobbar i skolan - lärare, kockar, vaktmästare, lokalvårdare, skolsköterska, rektor och alla andra - att du är viktig. Därför finns vi här och ser till att du får chansen att lära dej viktiga saker och för att du ska trivas och må bra.

Alla vi vuxna har också själva en gång gått i skolan och vet att den är både viktig och rolig, men att det ibland också kan vara lite svårt. Ofta får man jobba jättehårt för att lära sej läsa, förstå ett annat språk, simma, kunna förstå ett tal eller att förstå vad man läser. ibland är det också svårt att få kompisar. Men jag lovar, du kommer att klara allt du sätter upp som mål att lära dig Även det svåra. Och vi kommer att finnas där och hjälpa dig om du tycker att det känns för svårt.

Om du tycker att det är lätt att lära sig nya saker eller om du tycker att det är svårt så vill jag säga: Ta vara på alla möjligheter du har det här skolåret. Träna, lek, arbeta, fråga, öva, säg vad du tycker, och du... var en bra kamrat - det är det bästa sättet att själv få kamrater.

På facebook har många de senaste dagarna lagt ut en text: "Till alla barn och ungdomar som i dagarna återvänder till skolan: Om du ser någon som kämpar för att få vänner eller ser någon som blir mobbad för att han/hon är blyg eller inte är klädd i de mest coola kläderna. Vänligen ställ upp och säg hej, eller åtminstone le. Du vet aldrig vad personen kan vara med om utanför skolan. Du kan göra stor skillnad i någons liv! Tillsammans kan vi skapa en 100% mobbningsfri skola."

Nu börjar årets viktigaste träningsläger - Skolåret 2011/12.

Gott nytt år!

Morgondagens vinnare

I några dagar har vi ägnat åt de grova linjerna för läsåret 2011/12 uppmärksamhet. Det blev många beslut och överenskommelser. Alla i ett och samma syfte - att ge de bästa förutsättningarna för elevernas lärande. För så är det - den bästa skolan är inte nödvändigtvis den som har bäst resultat utan den som ger varje elev möjlighet att göra sitt bästa.

Vi har försökt knyta ihop vår lilla värld med den stora. Om våra elever ska bli de bästa ledarna, de bästa omsorgsgivarna, de bästa hantverkarna, de bästa lärarna, de bästa företagarna eller vad de nu kommer att bidra med i framtiden, då vill det till att de får den bästa undervisningen. Målen för undervisningen behöver vi inte fundera över, men väl hur vi organiserar, vilket förhållningssätt och vilka arbetsformer vi använder, prioriteringar och fokuseringar... Sammanfattningen finns inom kort att läsa på vår hemsida.

Efter dessa dagar, då vi visserligen utgått från den stora världen men med nödvändighet mest processat vardagen i den lilla, blir jag både uppiggad och inspirerad av dagens DN debatt med rubriken "Vi kan inte se på framtiden med gårdagens kunskaper". Det är Bo Ekman, grundare av Tällberg foundation som reflekterar över samhällsutveckling, möjligheter och hot. Jag ska inte försöka sammanfatta den, den gör sig bäst att läsas i sin helhet. Jag nöjer mig med att konstatera att detta är tankar vi i skolan ska ha med oss, inte för att jag tror att han äger hela sanningen när det gäller världsordningar, utan för att det väcker tankar om vad dagens barn behöver utrustas med inför morgondagens samhälle. Citat av några nyckelrader med en viktig och hoppfull slutsats: Morgondagens "vinnare blir demokratiska - lokala och globala - ordningar som utgår från de enorma, gemensamma behoven av solidaritet, innovation, resurseffektivitet, systemstabilitet och anpassningsförmåga"

Nystart i framtidsverkstaden

En skön och härlig ledighet ligger bakom och en utmanande men lika härlig arbetsperiod har just inletts. På skola och förskola börjar det droppa in sommarbruna barn. Vissa har växt till sig både i längd och sinne. Mötte några av våra nyaste barn i förskoleklassen, "Jag har längtat hela sommaren efter att få komma till skolan", sa en.

Själv får jag leta länge i både hjärna och dator innan jag hittar igen alla tankar från tiden innan sommaren. Men när de väl gett sig till känna kommer de fram i flock.

Än så länge är det jag, lokalvårdare, vaktis, kock och fritidspersonal som är på plats. På torsdag kommer resten av personalen. Det blir inte mycket tid för dem att samla ihop sina tankar, utan vi kör hårt på direkten. Nya mål ska formuleras. Åtgärder beslutas. Ansvar fördelas. Ett nytt lärår står för dörren. Alltid spännande. Alltid utmanande. Sån är vardagen i en framtidsverkstad.

Mångkultur och demokrati

A.B.B. - den norske terroristen tillhör dem som pekar ut mångkultur som en riskfaktor och fara.

Jag tror det är viktigt att inse att det uppstår problem (även) i ett mångkulturellt samhälle, bland annat på grund av just mångkulturen. I samma andetag är det viktigt att inse att i en civilicerad, globaliserad och framförallt demokratisk värld är mångkultur en nödvändighet såväl som en självklarhet.

Följer med intresse den World Scout Jamboree som pågår i Sverige just nu. Ett underbart exempel som väcker hopp för framtiden. Ungdomar i och för mångkultur, med samhällsengagemang och idealitet. Under veckan görs besök av Reinfeldt, Juholt, statsledare för Danmark, Finland, Filippinerna och andra. Förvånar mej dock att så litet av detta synts i våra traditionella media.

Arena för demokrati

Ibland händer det att världen runt omkring stannar av. När man blir riktigt, riktigt berörd. Som när en när och kär person går bort. Eller som när ens grannland skakas av ett terrordåd. Människor dör varje dag. Människor skjuts ihäl varje dag. Konflikter och terror sker varje dag. Vid Afrikas horn dör människor av svält eller mord i mängder vi inte ens kan föreställa oss. Likväl blir vi mer berörda när det kommer nära. Det är mänskligt. Det är också då vi reflekterar över varför sånt kan hända. Och vad vi kan göra åt det.
De senaste dagarna har varje nyhetssändning, tidning, twitter och andra sociala medier varit fulla av både frågor och svar. Det är bra. Kanske kan det på det viset komma något gott ur en annars så fruktansvärd och meningslös händelse. Oerhört många kloka saker har sagts - Jens Stolenberg har genom att lyfta det öppna samhällets betydelse visat en tydlig väg. Själv funderar jag mycket på skolans roll.
Vi har en läroplan som är väldigt tydlig. Våra elever ska inte bara lära sig räkna och skriva. De ska också få en sund värdegrund med sig på vägen ut i livet. Så är det även i Norge. Läs här en tänkvärd berättelse av en klasskamrat till Anders Behring-Breivik. Vi pratar mycket om hur vi ska nå 100 % måluppfyllelse när det gäller skolämnena. Men hur ska vi mäta måluppfyllelse när det gäller värdegrunden? Det finns inga enkla svar. Det kräver engagemang och kompetens. Grundvalen är samma som för vårt övriga samhälle - alla människors lika värde. Vi behöver jobba med att stärka självkänsla och identitet. Fostra elever som är trygga med sig själva och därför kan vara nyfikna på hur andra tänker. Elever som även med hjärtat förstår och tar till sig begrepp som demokrati, respekt, jämställdhet och solidaritet. Det gör vi genom att hela tiden, varje dag arbeta praktiskt med värdegrundsfrågor. Att aldrig acceptera kränkningar - vare sig från barn eller vuxna, att reflektera tillsammans, att alltid ha barnkonventionen och sin egen värdegrund i bakhuvudet och bygga sitt förhållningssätt på det, att hålla samtal om värdegrunden levande med barnen, mellan kollegor, med föräldrar är måhända självklart, men glöms ibland bort.
Skolan ska vara en arena för demokrati, endast då kan vi fostra demokratiska medborgare. Föräldrar, föreningsliv, grannar, andra myndigheter har alla en roll. Föräldrarna har den viktigaste. Vi kommer dock aldrig ifrån att skolan är det enda stället ALLA barn och ungdomar möter. Det manar till stor ödmjukhet och eftertanke.

Bloggningarna som inte blev av....

Som en god del av övriga svenskar firar jag semester. Så här långt i maklig takt med barn, barn-barn, föräldrar, syskon, vänner, bär- o svampplockning, fjällvandring, målningsarbeten och annat som hör en typisk svensk sommarsemester till. Just denna dag har jag upplevt västkuststämning på Marstrand.
Blogguppslagen har varit många men bloggningarna har uteblivit.
Det började med Almedalsveckan (tidigare kallad politikerveckan) späckad med idéer och uppslag. Redan första dagen var skolan på dagordningen - Allt från Björn Ranelid som konstaterade att alla - biskopar, statsministrar och generaler - ska genom den svenska skolan så självklart ska den svenska skolan vara världsledande till Miljöpartiets språkrör som likaledes konstaterade skolans betydelse. Resten av veckan tog experterna - lärarna och skolledarna - kommandot med betydligt färre tidningsrubriker som följd.
Från och med 1 juli är vår nya skollag även juridiskt bindande. Ju mer vi sätter oss in i den ju tydligare blir det att kraven på skolan skärps. Det är bra. Alla elever har rätt till den bästa utbildningen med god undervisning i en trygg miljö.
LKAB:s VD Lars-Erik Aaro sommarpratade under rubriken "Vilja slår talang", en tanke jag gärna stryker under. Aaro lyfte många kloka tankar och återkom under sitt program utbildningens betydelse för både individ och samhälle.
Lärarbristen är nu inte bara en tänkbar möjlighet utan börjar vara en realitet, samtidigt som antalet sökande till utbildningarna minskar. Min övertygelse är att läraryrket går en ljus framtid till mötes och kommer att bli ett av drömyrkena, men vi får räkna med några tuffa år innan detta slår igenom.
Lång semester enligt svensk modell har visat sig vara ineffektivt ur välmåendesynpunkt. En ståndpunkt jag länge hävdat. Fastnade för kommentaren "Svensk lagstiftning bygger inte på vetenskaplig evidens när det gäller semesterlagen". Det får mig att undra hur mycket av svensk lagstiftning som verkligen bygger på evidens? Förhoppningen är att det åtminstone är beprövad erfarenhet som ligger bakom. En vild gissning är dock att vetenskaplig grund kommer att bli allt viktigare när det gäller lagstiftning. Det är en stor del av vår nya skollag ett exempel på.
Blogguppslagen kommer garanterat att bli fler, möjligen kommer min makliga takt och stundom dåliga uppkoppling att förhindra frekventa inlägg. Vi får se.

Råd från experterna

Just nu är hela mitt arbetsrum fyllt av underlag till årets kvalitetsredovisning. Det är ett roligt men också krävande jobb. Resultatet ska ligga till grund för vår fortsatta utveckling.

I en egen liten hög ligger de brev som År 6 skrev till sina lärare när dessa bad om goda råd när de nu ska ta emot År 4. Ett axplock av lösryckta citat:

"Jag tycker ni är jättebra lärare, ni är stöttande, hjälpsamma och väldigt trevliga", "Litet mer filosofiska samtal hade inte skadat eftersom det var kul", "Tänk på att ni nu får fyror och inte sexor så gör inte för svårt, men behandla dom inte som barnungar heller", "Ni kan tänka på att vara glada och ha "öppna armar", men ingen gillar en lärare som behandlar en som om man inte vet något. Berätta om vad som kommer hända i 4an och att man måste plugga och vara uppmärksam", "Ta det dom säger seriöst om det är det", "Mot de nya fyrorna ska ni vara precis som ni har varit för oss", " Ni har lärt oss supermkt de här åren. Lär dom lika mkt!"

Ytterligare kommentarer överflödiga.

Tid och otid för lärare

Så har då Arbetsdomstolen tagit ställning. Rektor vid Häggviksskolan i Sollentuna beslöt 2008 att lägga en genomsnittligt högre undervisningstid för skolans lärare än vad den gamla USKen angav. Lärarfacken anmälde kommunen med hänvisning till att det finns en överenskommelse som säger att undervisningstiden varken ska öka eller minska. Förväntningarna på domen har varit stora - från samtliga håll.

Arbetsdomstolen slår hårt och stadigt fast att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet även i fråga om lärares undervisningstid.

Förhoppningarna från många är nu att frågan om hur och vem som ska avgöra fördelningen av undervisningtid och annan tid ska lägga sig, och att tid och kraft istället ska kunna ägnas åt vårt viktiga uppdrag att fostra och bilda barn- och ungdomsgenerationen.

Jag är en optimistisk person. Ibland litet för optimistisk. I detta fall är jag dessvärre mycket pessimistisk. Jag ser framför mig lärare och arbetsgivare som kommer att ägna tid och energi åt att förhandla om arbetstid istället för att ägna den åt det vi alla vill att den ska användas till - ökad måluppfyllelse. Litet mer positiv blir jag ändå när jag ser vår egen kloka skolchef - Karina Pettersson-Hedman uttala sig: "Detta ska (även i fortsättningen) lösas i dialog mellan rektor och lärare". Dialog är alltid rätta vägen att komma framåt.

I sak tycker jag att det är allt för fyrkantigt att säga att alla lärare ska ha samma undervisningstid, oavsett typen av uppdrag, men det är också viktigt att slå fast att god undervisning med hög kvalitet är en syssla som kräver mycket tid för både planering, reflektion och uppföljning. Tid är en resurs att förvalta väl.

Lycka i marsch och kubik

Ibland räcker liksom inte orden till. Om jag hade kunnat komponera eller måla kanske jag med de uttrycken bättre kunnat förmedla vilken fantastisk kväll jag och mina medarbetare på förskolan fåttt uppleva. Inte ens facebooks gillaknapp hade räckt till ;-)
Att dela med sig av två underbart älskvärda barn räckte inte för dessa föräldrar. De ville dessutom tacka förskolans personal genom en helkväll av mat, dryck, trevligt sällskap och underhållning av en klass man normalt sett betalar en rejäl hacka för att uppleva. Själv fick jag halka med på ett bananskal i egenskap av arbetsledare för barnens fröknar.
Tårögda lämnade vi festen med textförfattarens och hans medspelares sista låt i hjärtat:
Lyckomarschen
När allting har vänt, och när molnen börjar skingras och fåglarna sjunger i skyn.
Missmodet flyr som när daggen börjar dagas och tankarna lyfter i från dyn.
Gryningen kommer och ljuset börjar skönjas, man orkar att tro på en vår.
Kanske har sorgen ändå haft en mening och ett ärr är bättre än ett sår.
Man orkar åter vandra fram och man nynnar en lyckosång.
Och man struntar i att vägen varit lång, och att som plågat en, en gång.
Ja man orkar åter vandra fram och man sjunger en lyckosång
Och man struntar i att vägen varit lång, och allt som plågat en, en gång.
(Musik. T. Härdelin Text: S. Lindqvist)

Grattis Skogens fritids!

Nu är jag stolt igen. Och glad. Skogens fritidsarbetslag har fått förvaltningens arbetslagsstipendium. Ett arbetslag fullt av kompetens - både utifrån sin proffession och som personer.
Det har inte varit helt lätt att jobba i fritidshemsverksamheten de senare åren. Personaltätheten har minskat oerhört kraftigt. Fritidspedagogens yrkesroll har kanske inte varit i gungning, men visst har bl.a. behörighetskraven skapat osäkerhet. Efter jul kommer nya besparingar. Samtidigt visar skolinspektionen i sin rapport om fritidsverksamheten (i landet) att det finns stora brister i verksamheten. Detta är ett ansvar för Luleå kommun, vår nämnd och också för mig som rektor.
Hur har då mitt stipendiebelönta arbetslag tacklat detta? Jo, de har satt sig ner med styrdokumenten och sen vänt sig ut i världen och tittat på och lärt sig av hur andra gör och tänker. De var valt att titta på vilka möjligheter de har att förbättra och utveckla verksamheten. Och sen har de gjort just detta. Utvecklat verksamheten. Med elevernas inflytande i fokus.
Eleverna säger om sitt fritids: "Det känns som att vi är viktiga", "Förut gick jag hem efter skolan men nu vill jag hellre stanna på fritids" och "Tänk vad vi klarar mycket själva" Till exempel.
Arbetslagsstipendiet går i år till ett arbetslag med stort engagemang, hög kompetens och en hög grad av ansvarstagande.
Bra jobbat Skogens fritids och bra jobbat Barn- och Utbildningsnämnden!

Utveckling med stort U

Veckan efter skolslut ägnas åt utveckling. Utveckling av oss som jobbar i skolan. Syftet är en utvecklad verksamhet. En verksamhet vars hela mening är att utveckla våra barn och ungdomar. Utveckling med STORT U alltså.
Hjälp till detta fick vi denna första dag av två kanonföreläsare - Jan Håkansson från Linnéuniversitetet och Thomas Fürth, forskningsledare vid Kairos Future.

Att skriva om föreläsningarna i en blogg känns litet som helgerån. Det finns alldelens för mycket att berätta om för att detta mediaformat ska ge dem rättvisa. Priciplös som jag är gör jag det ändå.
Thomas inspirerade med forskning om skolans utmaningar, utifrån den framtid vi vet så oändligt lite om. Jag har tidigare bloggat om KF:s studie Skola 2021. Han konstaterade att vi, trots att förutsättningar hela tiden ändras, ogärna lämnar de värderingar vi tog till oss under barn- och ungdomstiden. På gruppnivå sägs att det krävs krig eller naturkatastrof för att vi ska förändra våra värderingar. Mot bakrund av det blir studierna av hur man återfinner liknande värderingar hos en stor majoritet av dem som växt upp i samma generation extra intressanta. Generationstillhörighet visar sig ha större betydelse än var man vuxit upp, kön, etnicitet, religion eller ekonomisk status. Vår nuvarande ungdomsgeneration har Kairos Fututre valt att kalla Generation Ordning. En av de saker som är typisk för Generation O är att de har en svag tilltro till framtiden, men det de tror starkast kan förändra framtiden är - Skolan. Det nya drömyrket är inte längre programledare eller annat jobb i media, det är civilingenjör. Detta ger MEJ en stark tilltro till framtiden.

Jan Håkansson hade en helt annan approach. Hans föreläsning var en gedigen genomgång av aktuell skolforskning. Om Fürth var inspirerande så är beskrivningen av Håkansson - rejäl och klart förankrad i det han talar om. I skolan har vi många föreställningar om vad som har betydelse för elevers lärande, och Håkansson visade med önskvärd tydlighet att somt av det vi tror har betydelse i verkligheten har väldigt ringa betydelse. Han visade också vad som faktiskt har betydelse. Den absolut kortaste versionen av hans föreläsning är att säga att inget har så stor betydelse som lärare. Men inte vilka lärare som helst. "Effektiva" lärare sägs ha lärandevinster upp till fyra gånger så stora som de minst effektiva lärarna. Vad gör då den effektiva expertläraren? Detta kan sammanfattas på många sätt - ett av dem är att säga att det kan 1. Identifiera väsentligheterna i sina ämnen 2. Leda lärande genom klassrumsinteraktion. 3. övervaka lärande och 4. Ge feedback.

Oerhört intressant är också vad de elever som når stor framgång i sitt skolarbete kännetecknas av - 1.Intellektuellt engagemang 2.Positiva attityder till lärande 3.De förstår betydelsen av ansträngning 4.De har känslan av att vara en lärande individ. Inget av detta är medfött. Allt av detta kan skolan hjälpa eleverna att utveckla.

Skolan ska inte bara arbeta efter beprövad erfarenhet utan också på vetenskaplig grund. Vetenskaplig grund som hjälper oss att utvecklas. För att vi i vår tur ska stötta elevernas utveckling. Utveckling med stort U.

Grand finale

Sitter ner efter en härligt hektisk dag. Grand Finale - avslutningshögtid för 265 flitiga, kreativa och fullkomligt underbara elever. Himlen visade sig från sin bästa sida och värmen medförde en strykande åtgång på vatten, allt under elevernas uppträdanden. Reportage med fina bilder från Kuriren här, Här hittar du ett filmat inslag från Tv 24Norrbotten.
Jag kan undra om det finns något roligare och tacksammare jobb än att vara rektor för Ormbergsskolan. Vi ser tillbaka på ett år fyllt av framgångar för våra elever. De synbara resultaten är den goda kamratskapen och deras månande om varandra, de (som vanligt) mycket goda resultaten i Nationella proven och andra diagnoser vi gör. Både elevernas och föräldrarnas enkätsvar vittnar om samma sak. "Toppenskola, med toppenpersonal", "Vi är jättenöjda", "Personalstyrkan känns stabil och trygg" och "Kanonpedagoger" är några av de kommentarer föräldrar lagt till i enkäten.
På en skola med så många elever händer det både roliga och tråkiga saker. Konflikter som ska lösas är vardag och olyckor händer emellanåt, om än inte ofta. En dag som den här är det dock de roliga händelserna man kommer ihåg. Några höjdpunkter har varit fyrornas deltagande i Schack-fyrans riksfinal och att Skogens fritids får kommunens arbetslagsstipendium. Arbetet med att ta över skolrestaurangen och invigningen av Guldkrogen kommer vi alla ihåg. Ett härligt miljöarbete avslutades med Öppet hus i oktober och Bergets musikprojekt "Flygande mattan" är också fina minnen. Dock är det ändå vardagen som tagit mest plats och betytt mest för elevernas utveckling. En vardag är alla föräldrar är barnens viktigaste personer och där barnen också betyder mycket för varandra. Störst betydelse för elevernas utveckling i ett skolperspektiv har dock utan tvekan alla våra duktiga lärare. Ett stort och känt tack till elever, föräldrar, lärare och alla andra som jobbar på skolan för ännu ett framgångsrikt år. På måndag laddar personalen om för att fundera på vad vi kan göra ännu bättre. Ha en underbar sommar!

Barnens röst om Sveriges bästa lärare!

En av barnens starkaste röster - KP, inbjöd till webbtävling - Vem är Sveriges bästa lärare? Nomineringarna blev så många att man valde att rätt och slätt publicera hela långa listan på duktiga och omtyckta lärare, utan att kora någon enskild. Här hittar du hela listan. Bidragen är fantastiskt seriösa och utan att ha vetenskaplig evidens så tror jag att man av motiveringarna kan förstå vad elever tycker är viktigt.
Glad blir jag när jag läser den. Inte minst eftersom två av de 10 Luleå-lärarna finns på min skola - Ormbergsskolan. Grattis till båda två!! Här publicerar jag elevernas motiveringar:

Gunilla Ulefors: Hon är kreativ, och när vi skulle byta platser i klassrummet ordnade hon så att man kan få hjälp vid ett bord samtidigt som alla ser lärarens undervisning. Gunilla läser en bok för oss som inte alls skulle vara bra annars. Hon läser med en sådan inlevelse. Hon förklarar så att man förstår, hjälper när man behöver. Och hon är jättebra när vi ska skriva berättelser. Hon gör alltså så att man förstår. Hon är snäll, men ändå bestämd. Hon gör så många roliga saker med oss, hon får ett tråkigt ämne att bli roligt. Jog kommer alltid att komma ihåg hennes läsförmåga och hennes engagemang och allt det hon lärt oss. Och hennes sätt att hjälpa.

Helena Lindgren: Min lärare Helena ska bli Sveriges bästa lärare, om ni frågar mig. Hon undervisar i historia, engelska, drama och religion. Hon hade första lektionen med oss i fyran och hon blev genast min favoritlärare. Det var historia och hon berättade om stenåldern och vi skulle rita teckningar till. Det som skiljer henne från andra lärare enligt mig är att hon har en otrolig inlevelse när hon berättar. Hon får en att tro att hon själv har varit med om allt hon berättar om - som att leva på istiden till exempel. helena är sträng när det behövs men hon har ALDRIG någonsin skrikit eller varit argare än nödvändigt. Hon är rättvis och gillar att skoja och skämta. Och när hon läser högt eller berättar om någonting, får hon alltid hela klassen att tycka det är intressant. Det, och så mycket mer, gör henne bäst på att lära ut. Hon är snällast för att hon bryr sig om eleverna och hoppas det ska gå bra för dom.

Är stolt både över dessa (och andra) lärare och de eleverna som skrev detta.

Teknikveckan 2011

Efterlängtad, rolig och lärande. Här är bilder från årets upplaga av Teknikveckan.

Frågor om entreprenörsskap

Med sällskap av solen cyklade jag hem till några dagars ledighet. Ser fram emot en helg tillsammans med mina närmaste och käraste, inklusive nytt barnbarn.

Dagen som jag lämnar bakom mig har varit både produktiv och lärorik. Förmiddagen tillbringade jag med begåvade pedagoger. Tillsammans (jag var dock mest hejaklack) gick vi igenom höstens schemaförutsättningar och lyckades få till en bra grund inför fortsatt arbete. Ett bra schema är en nog så viktig ingrediens för elevernas lärande.

Eftermiddagen var av det mer lärande slaget. Blev intervjuad av Kent Nilsson från LTU. Kent forskar om vad intraprenadformen kan betyda för skolans utveckling. Intervjun var av den sorten som får en att vända ut och in på vad man egentligen tänker, och vad man menar med det man tänker. Hur lätt är det att vara entreprenör och samtidigt använda ett entreprenöriellt ledarskap? Och hörni - vad är egentligen entreprenörsskap? Och vad betyder entreprenörsskap i en offentlig verksamhet som skolan? Kan entreprenörskap frodas av kontroller? Hindrar eller främjar god ekonomi entreprenörskap? Varför ska vi överhuvudtaget jobba med ett entreprenöriellt förhållningssätt? En sak är helt klar, alla människor har drivkraft, vilja och förmåga. Om vi väljer att se på varandra som personer med allt detta, då öppnar vi upp för nya kreativa lösningar, ansvarstagande medmänniskor och ett bättre socialt klimat. Det vill åtminstone jag bidra till.

Äntligen LGR 11 i handen!

Igår var det lilla julafton på skolan. Efter låååång väntan kom brevbäraren med paketet vi alla väntat på. Det som innehöll våra nya läroplaner. Efter att ha läst på nätet, samtalat och diskuterat allt det nya kändes det högtidligt att också kunna hålla alla orden i handen.

Det sägs att den förra läroplanen tog 10 år att implementera. Det kommer att vara annorlunda med den här. Den har varit efterlängtad. Det är oerhört många lärare som har varit delaktiga i processen att ta fram den. Den bygger på samma kunskapssyn som den gamla, och innehållet är framförallt ett förtydligande av den gamla. Det är den första läroplanen sen de digitala verktygen på allvar tagit plats i skolan. Något som även syns i själva implementeringsarbetet. Skolverkets egen Youtubekanal är ett utmärkt medium för detta.

Kanske är det så att tankarna i vår gamla läroplan kommer i bruk först nu när vi börjar jobba efter den nya.