Verklighetsabstinens

Sitter hemma med värsta abstinensen. Efter tre dagar i skolbänken (Statliga rektorsprogrammet) längtar jag efter verkligheten. Den som ligger utanför (eller är det innanför) teorier och vetenskap. Jag vill veta hur elevhälsomötet som jag inte kunde vara med på gick. Vad miljöinspektionen sa om vårt fina skolkök. Hur det gick att organisera verksamheten efter vattenskadan som upptäcktes i måndags. Om alla kopiatorer och skrivare blev utbytta. Har de nya datorerna blivit uppkopplade. Har alla haft en bra vecka? Det är mycket som ska fungera på en skola för att själva huvuduppdraget - rik och god undervisning - ska kunna ske. Och just det är jag mest nyfiken på av allt - vad har barnen fått lära sig i veckan?

Det som drar mest är ändå mötet med eleverna. Kanske har jag tur och får en repris på måndagen - då jag fick besök av ett av barnen i förskoleklassen. Han ville bjuda mej på lunch i skolrestaurangen. Ett erbjudande jag inte kunde säga nej till. Det blev en mycket trevlig lunchdate som inte bara gav mej god lunch och trevlig samvaro utan också en inblick i sexåringarnas viktiga vardag. Sån är verkligheten. I morgon är jag tillbaka i den.

Elevdemokrati - ja tack!

Nu har jag halva min utbildning i rektorsprogrammet avklarad. Skoljuridik med tentamen som examination var härligt nyttigt. Härligt att känna att man lär sig och utvecklas. Nyttigt att fördjupa sig i hur lagar och paragrafer utgör ett skydd för barns rätt.
Halvvägs in i mål- och resultatstyrningskursen inser jag att även här har jag massor att lära. Det är skönt att kunna böja på nacken och säga "det där visste jag inte" och ännu skönare att sträcka på den och tänka "Nu lärde jag mig något".
En av mina reflektioner är hur viktigt det är att våra barn och ungdomar får känna detta - det är OK att inte kunna, liksom glädjen att känna att man lär sig och utvecklas.
Andra reflektioner är hur utsatt man kan känna sig i elevsituationen. Lärare som styr och ställer utan att man ibland riktigt förstår vad mål och mening är.
Våra kursledare är underbara - de lyssnar in vad vi kan sen förut, ser också oss som resurser. Backar och planerar om när vi tycker att det går för fort eller för fel. Elevdemokrati när den är som bäst.
På hemvägen ringde UR och hade uppmärksammat elevdemokratiarbete som pågår i klassrummen på Ormbergsskolan. De hade litet funderingar på att visa upp det i ett kommande utbildningsprogram. Fortsättning följer...