Idag har det varit skolavslutning på nästan alla skolor i Luleå. Även på Ormbergsskolan.
Vi har under skolans 29 år alltid firat avslutning i kyrkan. Trots att vi delar upp den på tre- en för varje arbetslag - blir det härligt trångt och svettigt. Inte en stol är ledig. Och inte ett öga är torrt.
Varje gång är det lika rörande och fantastiskt att se barnen, och tänka på hur mycket de utvecklats och lärt sig sen vi lärde känna dem. Det är också så nära till vår egen känsla av förväntning från de skolavslutningar vi alla bär med oss i minnenas ryggsäck. Jag och min kollegor försökte sätta ord på dem i vår sång till eleverna (vi sjunger alltid istället för att hålla tal) "Och tänk att just i denna stund är precis hela sommaren kvar"
Efter avslutningen ilade jag fort som en iller till min yngste sons studentexamen. Nya känslostormar. Nya tårar. Det känns som om det var helt nyligen han började skolan. Men det är 12 år som har gått, och han är nu både vuxen och klok. Tack alla gamla "fröknar" - Agneta, Britta, Annelie, Fredrik och alla ni andra. Ni har gjort ett kanonjobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar