måndag 27 juli 2009

Är Asiater intelligentare?

I Luleå inför vi en s.k. socioekonomisk resursfördelningsmodell. Tanken är att skolor med många elever från resurssvaga grupper ska få större elevpeng.
Jag vänder mej inte emot detta, det finns forskning som visar på samband mellan skolresultat och kön, föräldrars (mödrars) utbildning och språklig/invandrarbakrund.
Samtidigt vill jag höja varningens finger högt. Det finns många orsaker till elevers skolresultat. Orsaker som förmodligen är viktigare än dessa.
En oerhört intressant studie (från Kalifornien) visar att det finns stora skillnader mellan olika etniska gruppers skolresultat. De (klart) bästa resultaten gör förstagenerationens invandrare från Asien.
De spanskspråkiga och de afroamerikanska eleverna ligger sämst till och gemensamt för dessa grupper är att man generellt har en föreställning om att man får bra betyg om man är intelligent, ligger bra till hos lärarna och har tur.
Mitt emellan ligger de vita medelklasseleverna. Den här gruppen uppger att det är viktigare att vara populär bland kamraterna än att prestera goda skolresultat.
Är då Asiaterna intelligentare än de övriga? Nej, säger studien. Det enda som tydligt skiljer ut den gruppen är de förväntningar eleverna har med sig hemifrån.
Det finns mycket att reflektera över i detta. Kalifornien är precis som Sverige en framgångsrik ekonomi med välutbildade medborgare, och man satsar mycket på skolan. Det ÄR viktigt att samhället satsar på skolan, det sänder signaler att skolan är viktig, men något vi förmodligen bör ta i större beaktande är vilka förväntningar föräldrarna och vi som jobbar i skolan har på barnen. Goda resultat kan aldrig nås med annat än arbete - oftast hårt arbete. Glädjen att nå resultat efter hårt arbete är en härlig känsla. Låt oss inte förmena våra barn den.
Läs mer här

fredag 3 juli 2009

Om skolan i Almedalen


Min första semestervecka har jag tillbringat i Visby. Rosornas och historiens stad. Men just denna vecka har den framförallt varit idéernas stad. Det är förstås Almedalsveckan jag menar.
För mej var det första gången. Har aldrig bevistat denna vecka förut. Jag hoppas det inte var sista gången.
Mellan sessioner av vila och god mat. Ibland i solen, men företrädesvis i skuggan, har jag sprungit mellan seminarier med namn som ”Finns det mer än kunskap i skolan” ”Vad hände med den svenska skolpolitiken” ”Vad händer med skolan efter valet?” ”Ung och deppig – en svensk gåta”. Utbudet av förförande rubriker var närmas oändligt, och de flesta av dem höll vad de lovade. Jag tycker att jag kommer hem litet klokare än jag var när jag kom till Visby.

Bland det mer intressanta var Maria Carling (som myntade begreppet curlingföräldrar) och Frank Lindblad (som skrivit boken Välfärdslandets gåta). De samtalade om hur det kommer sig att våra ungdomar, som utifrån vårt lands förutsättningar, förmodligen borde må bäst av alla, men som istället hör till dem som mår allra sämst. Psykiskt. De båda har funderat och skrivit mycket om detta, och de har förstås inga självklara svar. Frågan är alldeles för komplex. Men att en del förmodligen handlar om den hälsomani som de menar breder ut sej allt mer tror jag att de har alldeles rätt i.
Dock störde det mej mycket att många av åhörarna kom till detta och andra seminiarier i egenskap av företrädare och åsiktsmaskiner för olika organisationer.

En annan aktivitet som höjde sej litet över mängden var en debatt mellan de politiska partierna med rubriken ”Vad händer med skolan efter valet?” Jag kan inte säga att jag blev så mycket klokare. Mycket handlade om retorik. Mer tror jag, än om verkliga åsiktsskillnader. Men det oroar mej mycket att viljan att polarisera är så stor i denna fråga. Från samtliga partier. Ska jag se det positivt så tror jag det beror på att alla inser att detta är en oerhört avgörande fråga, som också väljare bryr sig om, och då gäller det att sticka ut och profilera sig i frågan. Det som händer och hände i Almedalen är att skolan uppmärksammas. Det är särskilt bra i kristider. Jag hoppas dock att åsiktsskillnaderna mest är retorik, och att den praktiska politiken inte gör så stor skillnad. Skolan behöver arbetsro.