När vi i vår årliga enkät frågar eleverna vad de tycker om sina utvecklingssamtal visar det sig att de upplever dem allt mer meningsfulla. Det känns bra. När vi under samma period frågar våra föräldrar hur de ser på samma utvecklingssamtal visar det sig att många av dem tycker att de är mindre meningsfulla än tidigare. Hur kan det vara möjligt? I de efterföljande intervjuerna säger eleverna att de bättre än förut förstår vad de förväntas lära sig, och även varför. Föräldrarna i Lokala styrelsen beskriver att de i samtalen, och de omdömen som ligger till grund för samtalen, inte tycker sig få någon verklig bild av elevernas utveckling.
Vad säger då lärarna? I de självbedömningar vi gjort visar det sig att vi tycker att vi lyckas bra med bedömningarna, och hur de förhåller sig till våra styrdokument.
Det är inte alls konstigt att vi får dessa svar. Vi har jobbat intensivt med att förbättra vår bedömarkompetens. Lika intensivt har vi arbetat för att involvera eleverna i målen - för att de ska kunna förstå och få en mening i sitt lärande. Det vi inte har gjort i tillräcklig utsträckning är att involvera föräldrarna. Det är inte bra. All forskning visar att föräldrarnas delaktighet i sina barns skolgång och lärande är en av de viktigaste förutsättningarna för barnens skolframgångar. Det här ska vi självklart jobba vidare med. Vi planerar för ett upplägg för detta till hösten.
Kanske kan skolverkets broschyr vara ETT hjälpmedel. Lovar att återkomma i ärendet :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar