Ett litet rektorslyft

För ett år sedan tog jag min rektorsexamen. Efter tre års krävande studier, som bedrevs parallellt med rektorsjobbet fick jag en nål som tecken på mina lärdomar.
Idag kom jag hem från en återkopplingsträff med mina fina studiekamrater. Två jobbar nu som skolchefer, många har bytt ställen. Själv är jag kvar där jag började. På Ormbergsskolan. Räknade ut att jag nu har verkat som rektor i 9 år på samma skola. Och det känns viktigare och roligare än någonsin. Skattar mig lycklig för att jag vet att inget kan vara viktigare än att ansvara för att våra barn får en bra skolgång. Skattar mig lycklig för att jag har så positiva, kreativa och kompetenta lärare som ser till att de får det. Även mina kamrater såg nöjda ut. Tycker inte att någon av dem såg en dag äldre ut än de gjorde när vi sågs för ett år sen. Deras engagemang var också lika stort. Vi började med att berätta om bra saker vi gjort sen examensdagen. Ingen Jante så långt ögat kunde se. Själv berättade jag om vårt arbete med att utveckla Bedömning för lärande. Sen hjälpte vi varandra med dilemman. Upprepade kränkningar, tid som inte räcker till, resultat som behöver förbättras... Frågor som är lika överallt. Svar som var olika men kloka och stödjande, några även utmanande. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår med sina tankar. Då får man tänka som någon i gruppen sa "Vad är det du inte tänker på när du tänker som du tänker?" eller "Om du inte tänker så, hur kan du då tänka?"  Sen blev det input om Hållbar utveckling, systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk handledning. Och sen, ja sen åkte vi hem till verkligheten litet mer upplyfta och energifyllda än när vi kom. Tack för det kamrater! Er ska jag tänka på, när jag inte tänker på nåt annat.

Matematiklyftet

Maj är en fantastisk skolmånad. Ibland på gränsen till osannolik. SÅ mycket som ska avslutas. SÅ mycket som ska förberedas. Så mycket som ska påbörjas. SÅ mycket som ska kommuniceras. Mitt bland allt det vanliga. Det vardagsvanliga. Att nästan 300 barn och ungdomar ska utvecklas till sin fulla potential och nära 50 vuxna ska finnas där för att hjälpa dem. Min egen viktigaste uppgift i månaden maj är att knyta ihop läsårstrådarna och utifrån dem dra nya riktlinjer för nästa läsår. Den allra största satsningen är redan beslutad. Trots att vi har mycket goda resultat i matematik ska vi delta i det statliga matematiklyftet. En fantastisk och genomtänkt satsning, byggd på den senaste forskningen. Alla lärare som undervisar i matematik kommer att ägna nästan all sin kompetensutveckling åt detta.
Jag kan uppleva att även om man i samhällsdebatten ofta talar om hur viktiga de matematiska förmågorna är, så finns det en ganska utbredd uppfattning att matematik, det behöver man bara grunderna i = de 4 räknesättet och då särskilt gångertabellen. Matematik är dessutom det enda ämne där jag (alltför ofta) hör föräldrar uttrycka sig i stil med "matte är svårt" "jag har aldrig förstått matte".
Utifrån en lång rad etnografiska studier i olika kulturer har man sett sex fundamentala matematiska aktiviteter som finns i alla kulturer: Räkna, mäta, lokalisera, konstruera/designa, leka och förklara.  En slutsats är att utan matematik skulle vi inte överleva. Vi behöver räkna i allt, från att laga mat eller handla till att göra komplicerade algoritmer till datorer som ska utföra komplicerade kirurgiska ingrepp. Samma princip gäller även de övriga 5 aktiviteterna - de används i små vardagssammanhang liksom i stora. De både kräver och utvecklar t.ex. kreativitet, interaktion, språklig förmåga och analysförmåga.
Ämnet är således livsviktigt men har en anmärkningsvärt låg status. Därför deltar vi i matematiklyftet.
Upplägget av detta lyft är att lärare läser matematikdidaktik, samtalar, undervisar, reflekterar, samtalar, förbättrar undervisningen, läser mer... och på det sättet utvecklar en matematikundervisning som i ännu högre grad är meningsfull, varierad och formativ.
Avslutar med några rader om vad eleverna säger om hur en bra matematiklektion ska se ut:
- "Då skulle vi börja med att diskutera svåra problemlösningar och sedan jobba med multiplikation och avsluta med mattespel"
-" Jag skulle ha riktig matematik, sådan som man har nytta av. Den skulle vara praktisk och nyttig".
- "Vi skulle sätta igång att arbeta direkt och jobba i matteboken och få göra färdigt, sedan fortsätta att arbeta med praktiska saker".
- "Vi skulle gå ut och mäta och bygga höga torn. Det är kul med utematte. Det är kul att mäta och väga"
- "Då skulle vi bara spela spel och också spel på datorn".
Vi fortsätter lyssna på eleverna samtidigt som vi med hjälp av kollegialt lärande och handledning lär oss mera. En oslagbar kombination.