Idag kom jag hem från en återkopplingsträff med mina fina studiekamrater. Två jobbar nu som skolchefer, många har bytt ställen. Själv är jag kvar där jag började. På Ormbergsskolan. Räknade ut att jag nu har verkat som rektor i 9 år på samma skola. Och det känns viktigare och roligare än någonsin. Skattar mig lycklig för att jag vet att inget kan vara viktigare än att ansvara för att våra barn får en bra skolgång. Skattar mig lycklig för att jag har så positiva, kreativa och kompetenta lärare som ser till att de får det. Även mina kamrater såg nöjda ut. Tycker inte att någon av dem såg en dag äldre ut än de gjorde när vi sågs för ett år sen. Deras engagemang var också lika stort. Vi började med att berätta om bra saker vi gjort sen examensdagen. Ingen Jante så långt ögat kunde se. Själv berättade jag om vårt arbete med att utveckla Bedömning för lärande. Sen hjälpte vi varandra med dilemman. Upprepade kränkningar, tid som inte räcker till, resultat som behöver förbättras... Frågor som är lika överallt. Svar som var olika men kloka och stödjande, några även utmanande. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår med sina tankar. Då får man tänka som någon i gruppen sa "Vad är det du inte tänker på när du tänker som du tänker?" eller "Om du inte tänker så, hur kan du då tänka?" Sen blev det input om Hållbar utveckling, systematiskt kvalitetsarbete och pedagogisk handledning. Och sen, ja sen åkte vi hem till verkligheten litet mer upplyfta och energifyllda än när vi kom. Tack för det kamrater! Er ska jag tänka på, när jag inte tänker på nåt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar