Mitt perspektiv

Är man född och uppvuxen i Lögdeå så är och förblir man Lögdeåbo i sitt hjärta. Så är det för mej, även om jag sen hamnade i Luleå, där min dagliga uppgift är, att som rektor i grundskolan, jobba för barns trygghet, hälsa och utveckling. Detta (tillsammans med ett allmänt och stort samhällsengagemang) utgör mitt perspektiv, när jag med stort intresse och djup oro följer debatten kring skolstrukturen i Nordmaling.

Förhoppningsvis är orsaken till debatten det ekonomiska underskottet, men för mig som följer debatten utifrån finns all anledning att befara att synen på skolan och landsbygden har lika minst stor betydelse.

Nåväl, nu är man i läget att man måste se över kommunens ekonomi, det förstår vi alla. Kniv eller osthyvel,  är då  frågan. Här har man uppenbarligen kommit fram till att giljotinen är det rätta verktyget. Dessvärre helt utan att se det långsiktiga perspektivet  -  vad  innebär beslutet för elevernas utveckling och landsbygdens utveckling – och därmed även för kommunens ekonomi?

Vad händer om skolorna verkligen läggs ner? Skolan har en oerhört viktig roll som bärare och spridare av värderingar och kunskap. Därför är skolan mer än bara en utbildningsinstitution.  Skolan har en enorm betydelse för människors och bygders självkänsla, sammanhållning och utveckling.  Vad har hänt där man lagt ner skolor? I många fall har det inneburit en fördyring, framförallt på lång sikt, men ibland även på kort sikt.

Nordmalings främsta tillgång är förmodligen dess levande landsbygd. En landsbygd där unga familjer har kunnat se en framtid för sina barn. Vad händer nu? Några kommer förmodligen att flytta från sina byar, men framförallt – få kommer att flytta till dem. Var flyttar de då? Till Nordmaling? Inte av vad man kan se från andra kommuner. De kommer sannolikt att flytta till en närliggande större kommun, och med stor sannolikhet till någon av dess mindre orter med skola, i detta fall utanför Umeå. Resultatet blir ett stort minus i kommunens skattekassa, samt ett ännu större minus av uppväxande blivande skattebetalare.

 Av det enorma engagemanget och motståndet som förslaget om skolnedläggningar mött kan man ana att några kommer att söka tillstånd för att bilda fristående skolor. En utveckling som ställer kommunen utanför skolhuvudmannaskapet och som innebär att kommunen inte har några som helst möjligheter att styra över ekonomin. Vad händer om Gräsmyrsborna och Håknäsborna skickar sina barn till en närliggande kommun? Ja, inte blir det någon besparing, istället blir det en fördyring.

 Det är också ett känt faktum att alla omorganisationer kostar stora belopp. Det är inte så enkelt att vi bara flyttar omkring människor och möbler och sen fortsätter livet och arbetet som det gjort på ett bättre sätt, eller ens på samma sätt. Tvärtom, utöver kostnader för ombyggnationer etc är kostnaderna enorma i minskat välmående, kreativitet och produktivitet, särskilt i ett läge där de berörda ser negativt på förändringen.

Självklart finns lägen då det inte längre är försvarbart att driva en skola vidare. Läroplanen bygger på interaktion mellan elever - för att utveckla de förmågor läroplanen föreskriver, krävs en viss mängd elever och olikheter samt tillräcklig bredd och kompetens hos lärarna samt även en acceptabel lokalstandard.  Ser vi på forskning och beprövad erfarenhet ser vi att det finns dåliga byaskolor och fantastiskt bra byaskolor. I många mindre skolor på landsbygden finns ett engagemang som är omöjligt i andra skolor, och även helt andra möjligheter till relationsskapande – alla elever blir sedda och får därför det stöd de behöver.

 I Nordmaling handlar det inte om kvaliteten på skolor utan i värsta fall på synen på skolor och landsbygdsutveckling, i näst värsta fall på att man har ett underskott man behöver komma tillrätta med. Återstår då att granska detta. Där finns alternativa siffror framtagna av engagerade och kunniga medborgare. Jag utgår från att man från tjänstemän och politiker tar en seriös titt på detta.  Återstår också att granska och reflektera över hur det aktuella underskottet uppstått, vilket lär var underlag för diskussion lång tid framöver, inte minst inför valåret 2014.

Jag ser nu fram emot att tjänstemän och politiker hjälps åt att vara modiga och låter skolorna runt om i Nordmalings kommun leva vidare.  Ta vara på det enorma engagemang som nu visas, låt medborgare och anställda bli delaktiga i hur man ska ta igen det stora underskottet. 

Att våga är att vilja välja rätt –  Välj om, välj nytt,  välj Nordmalings överlevnad!

Källor:

Magdalena Cedering  (2102)  Skolnedläggningar på landsbygen, Uppsala universitet

Skolinspektionen (2013) Databasen SIRIS

Studie(2007) McKinsey