Bästa någonsin!

Så kom den då till slut. Den efterlängtade första skoldagen, på det alldeles nya läråret. Det som ska bli ännu bättre än de tidigare. Tidigt var vi där. Laddade för att ta emot nya barn och deras föräldrar. Visa vägen, ifall att nån hade glömt. Fylla ballonger med helium och allt annat som hör en bra skolstart till. Ballongsläpp och storsjung fick vi ge upp ganska snart. Regnet öste ner fast alla tillgängliga väderprognoser hade sagt att det skulle vara uppehåll. Istället blev det mys och glassätning i klassrummen. Det gick nästan lika bra. Jag, skolsköterskan och vår nya kurator gick runt i alla klasser och pratade om vad som är viktigt med ett bra skolår - Att alla ska må bra, trivas, ha kompisar, ha kul, lära sig så mycket som möjligt, få arbetsro. Sånt som inte bara uppstår av sej själv om vi önskar det tillräckligt mycket. Det är ett hårt arbete. Ett viktigt arbete. Ett arbete där både lärare, vaktmästare, elevhälsa, måltidspersonal, lokalvårdare och jag har ett enormt ansvar. ett arbete där också eleverna har ett ansvar. Tillsammans kommer vi att göra Läråret 2013/14 till det bästa någonsin.

Det är nära nu!

Det är nära nu. Till lärårsstarten - eller läsårsstarten som vi envisas att kalla den, fast lärår är ett mycket bättre namn. På skolan är stämningen litet som inför en stor premiär. Det sjuder av aktivitet och förväntan. Lokaler och inventarier ska fixas. Aktiviteter som ska skapa lärande och trivsel förbereds. Schema och tjänsteplanering finslipas. Kompetensutveckling sker. Djupa och viktiga samtal om undervisning och elever pågår i både väntade och oväntade sammanhang. Det är snart dags nu. Att ta emot våra älskade elever. Om de bara visste hur välkomna vi vill att de ska känna sig.

Läsår med normkritik

Ledighetstillvaro är härligt. Själv har jag ömsom slöat, ömsom kört för högtryck. Allt från bokläsning till besök av och hos barn, barnbarn och andra kära människor, har funnits på dagordningen. En veckas vandring i Tärnafjällen blev kronan på verket innan min semester tog slut. Kul alltihop. Härligt på ett helt annat sätt, är att få återgå till fasta rutiner och viktiga tankar och göranden i framtidsverkstan.
Framför oss ligger nu ett alldeles nytt och oskrivet läsår. Ett läsår då vi får följa nya barns väg till läsare, nya barns väg mot utveckling på alla områden.
Veckan som nu ligger bakom, har allt fler barn börjat strömma in på fritids, fulla av glädje över att få möta kompisar och pedagoger igen. Bad, utflykter och lek på fritids har fyllt deras dagar.
På måndag träffas alla vuxna på skolan för att lägga upp strategier och planer för hur just detta läsår ska bli det bästa någonsin. Vi får se vad vi kommer fram till. Somligt är redan självskrivet utifrån förra årets kvalitetsarbete. Annat ska vi processa vidare. Jag har tidigare bloggat om vårt behov av att lära oss tänka mer normkritiskt. Med vetskapen om att det är i skolan vi formar framtiden tror jag att det är oerhört viktigt att vi i skolan utvecklar ett mer normkritiskt tänkande. Jag tror också att det är en viktig väg för att få ett riktigt gott socialt klimat. Jag tänker på Pia Sundhage som menar att det var för att hon fick vara som hon var som hon blev som hon blev. Jag tänker på andra som mått dåligt, kanske hela sin skolgång, för att de inte fick vara den de var. Det ska vi prata om på måndag, och det ser jag fram emot.