Läsår med normkritik

Ledighetstillvaro är härligt. Själv har jag ömsom slöat, ömsom kört för högtryck. Allt från bokläsning till besök av och hos barn, barnbarn och andra kära människor, har funnits på dagordningen. En veckas vandring i Tärnafjällen blev kronan på verket innan min semester tog slut. Kul alltihop. Härligt på ett helt annat sätt, är att få återgå till fasta rutiner och viktiga tankar och göranden i framtidsverkstan.
Framför oss ligger nu ett alldeles nytt och oskrivet läsår. Ett läsår då vi får följa nya barns väg till läsare, nya barns väg mot utveckling på alla områden.
Veckan som nu ligger bakom, har allt fler barn börjat strömma in på fritids, fulla av glädje över att få möta kompisar och pedagoger igen. Bad, utflykter och lek på fritids har fyllt deras dagar.
På måndag träffas alla vuxna på skolan för att lägga upp strategier och planer för hur just detta läsår ska bli det bästa någonsin. Vi får se vad vi kommer fram till. Somligt är redan självskrivet utifrån förra årets kvalitetsarbete. Annat ska vi processa vidare. Jag har tidigare bloggat om vårt behov av att lära oss tänka mer normkritiskt. Med vetskapen om att det är i skolan vi formar framtiden tror jag att det är oerhört viktigt att vi i skolan utvecklar ett mer normkritiskt tänkande. Jag tror också att det är en viktig väg för att få ett riktigt gott socialt klimat. Jag tänker på Pia Sundhage som menar att det var för att hon fick vara som hon var som hon blev som hon blev. Jag tänker på andra som mått dåligt, kanske hela sin skolgång, för att de inte fick vara den de var. Det ska vi prata om på måndag, och det ser jag fram emot.