Ännu mer tankar om PISA 2012

OECD-jämförelsen PISA 2012 landade med en smäll förra veckan. En smäll som hittills gett upphov till spaltmeter av reflektioner och statments.

Förväntningarna och även förhoppningarna var stora, men få av dem infriades. Skolsverige och alla som förstår vad utbildning betyder för den enskilda människan och för samhället hamnade i någon slags chocktillstånd.  Alla, och då menar jag verkligen alla, har ansett sig veta vad som felas. Dessvärre har detta resulterat i både förenklade svar och ibland också direkt ovetenskapliga slutsatser.

Jämförelser gör att vi kan mäta oss med oss själva och med andra. Det är bra.  Det skapar en vilja att agera. Det är ytterst, ytterst allvarligt att läsförståelsen bland vår barn och unga fortsätter sjunka. Att kunna läsa och förstå det man läser är inte bara grunden för den enskilde att förstå sig själv och det sammanhang hon lever i. Det är själva grunden för ett demokratiskt samhälle. 

Skolverket ställer upp ett stort antal hypoteser om vad som kan ha påverkat resultaten och vad man därigenom bör åtgärda. Där påpekar man med skärpa att det är i klassrummet det som är avgörande  för elevers lärande sker. Detta sätter fokus på vilka förutsättningar lärarna får för att utföra sitt arbete, vilka strategier i undervisningen som har stor potential och vilka utvecklingsinsatser på lokal och nationell nivå som behövs för att ge bestående positiva effekter för kvaliteten i undervisningen. Huvudmän och skolor måste skapa förutsättningar för lärarna att tar och får ta ansvar för det professionella innehållet i den pedagogiska yrkesutövningen. Vi har aldrig förr, genom vetenskapen, verkligen vetat vilka dessa strategier är, i den utsträckning som vi vet nu. Det handlar bl.a. om feedback till elever,  varierad undervisning och kollegial samverkan.

Det har spekulerats mycket om vad PISA egentligen mäter. Enligt skolverket är proven väl kompatibla med våra läroplaner även om de av naturliga skäl inte mäter allt. I de enkäter eleverna får besvara kommer det fram att svenska elever upplever skolan mindre angelägen än tidigare. Intressant är att man upplever engelska och digital läsförståelse angelägnare och där har vi också högre resultat. Min slutsats av detta är att vi har en viktigt uppgift i att skapa förståelse och motivation för kunskapsinlärning. PISA mäter inte kreativitet och entreprenörsskap – områden vi tror att vi är duktiga på (skulle vara intressant att få reda på om denna vår bild överensstämmer med verkligheten) Det är också viktiga områden, men de måste gå hand i hand med att förstå vad man läser, att förstå matematiska och naturvetenskapliga sammanhang. Kunskap och kreativitet är beroende av varandra .

I Luleå i allmänhet och vid Ormbergsskolan i synnerhet har vi goda resultat. Vi har behöriga och erfarna lärare och relativt goda förutsättningar i övrigt. Vi jobbar stenhårt för at utveckla skolan utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi vet att klassrummet är en av samhällets allra viktigaste platser. Det är där vi skapar förutsättningar för varje elevs möjligheter att lyckas och att nå sina drömmar. Det är där vi formar det samhälle vi ska leva i om 30 år. Ett av delmålen är PISA 2015.

Det är en fantastisk utmaning. Anta den tillsammans med oss!