"It takes a village to rase a child" är ett känt afrikanskt ordspråk. Den som inte kände till det innan, blev varse det när Hillary Clinton skrev en bok med titeln.
Jag har i veckan tänkt på hur klokt det är. Trots mångkulturen som präglar vårt samhälle lyckas vi hålla en gemensam värdegrund - en värdegrund som sammanfattas mycket bra i läroplanen. Våra pedagoger är väl insatta i vilka värden de förväntas jobba utifrån, och gör det också. Men det räcker inte. I en skola eller en förskola finns en hel mängd andra människor som barnen kommer i kontakt med - vaktmästare, måltidspersonal, lokalvårdare, personal från elevhälsan... Alla är en lika viktig del i den lärmiljö barnen präglas av. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att barnen ska känna sig älskade och förstå vad som förväntas av dem - förstå att de är en viktig del av samhällsbygget.
Skolan ÄR en bärande del i arbetet med att fostra barn till samhällsmedborgare. Men den allra största tiden befinner de sig någon annanstans, och självklart har föräldrarna det grundläggande ansvaret för barnens fostran. Det kan varken grannar, skola, idrottsklubb, grannar eller någon annan ta ifrån dem. Det är därför det är en fullkomlig självklarhet att föräldrar och skola verkar tillsammans i ömsesidigt samförstånd. Vems är då ansvaret för att så sker? Jag får säga att jag förväntar mej att föräldrar arbetar i den andan, men ansvaret för att så verkligen sker ligger på skolan. Vi måste organisera och ha ett förhållningssätt som verkligen garanterar att vi arbetar tillsammans. Det gör vi också. För barnens bästa. Tack till alla föräldrar och personal vid Ormbergskolan och Lulsundets förskola för att ni tar ert ansvar och för ert engagemang i egna och andras barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar