lördag 6 februari 2010

Jag kallas ett barn med särskilda behov

I Luleå har skolans förvaltningsnämnd förtydligat de statliga styrdokumenten genom att säga att ”Skolan i Luleå ska nyttja olikheter som en resurs”. Det man menar är att man ska arbeta utifrån ett inkluderande perspektiv. Våra barn ska, utifrån sina förutsättningar, få leva, leka, verka och arbeta i sin sociala närmiljö. Att till exempel ha inlärningssvårigheter ska inte innebära att man ska lyftas ur sitt sociala sammanhang och från sina kamrater. Den sociala utvecklingen och lärandet ska gå hand i hand med övrigt lärande.
Jag är mycket glad över denna tydliga signal. Men jag ser också att den är en stor utmaning för oss som finns i skolans vardag. Vi har idag en alldelens för stor del barn och ungdomar som inte ges chansen att lyckas i skolan. IV-programmet på gymnasiet är sammantaget det största programmet, och det är här man ska få chansen att ta igen det gap som skapades i grundskolan. Det ser tyvärr inte ut så. En allt för stor del av IV-eleverna lämnar gymnasiet med inga eller ofullständiga betyg.
I det sammanhanget är det intressant att titta på vilka svårigheter och behov IV-eleverna har.
Av de som går IV har ca 40% inlärningssvårigheter, neuropsykriatiska funktionsnedsättningar mm, 24% omotiverade/ hög frånvaro, 20% sociala skäl ex hemförhållande, drogmissbruk, 6% psykisk elle fysisk ohälsa, 5% mobbade 5% övrigt ex invandrarbakrund eller graviditet
Killar födda sent på året äar en stor grupp. En del av eleverna kommer inte ens till skolan – något som är extremt oroande med tanke på den stora risk för psykisk ohälsa detta riskerar att leda till.
För oss som arbetar med de yngre barnen är detta viktiga saker att känna till. Det mesta går faktiskt att åtgärda. Med rätt insatser – tillrättalagd lärmiljö, goda relationer, höga förväntningar och elevernas delaktighet – kan och ska vi möta varje barn, oavsett svårigheter eller inte.
Jag blygs inte för att säga att vi på Ormbergsskolan har kommit mycket långt i detta arbete. Med den specialpedagogiska verksamheten som grund, ett syn- och förhållningssätt som kommit att präglas mycket av samverkan med vår Särskola och hög kompetens och engagemang hos våra pedagoger är våra goda resultat ingen tillfällighet.
Skolchefen har fått i uppdrag att presentera en handlingsplan för att utveckla och förbättra föskolornas o skolarnas pedagogsika lärmiljöer för att stödja barn o elever i behov av särskilt stöd. Jag ser fram emot den.
Som slutkläm delar jag med mej av Berit Schaus fina dikt:
Jag kallas ett barn med särskilda behov. Barn men särskilda behov blir så lätt barn med särskilda besvär. Barn med särskilda besvär blir så lätt särskilda. Särskilda barn blir så lätt isär-skilda. Isärskilda barn får så lätt särskilda behov. Särskilda behov är inte särskilda bara större- Större behov har väl även du ...ibland

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar