Jag tycks ha en period av dåligt förhållande till tekniken just nu. Under en längre tid har jag haft oförklariga problem att ta mej in för att uppdatera denna blogg - förhoppningsvis är detta nu avhjälpt. Det har dock tagit mej en ny dator för att komma i balans igen. För en kort minut sen var min avsikt att uppdatera skolans hemsida, på ungefär samma oförklarliga vis lyckades jag låsa ute mej. Trots ny dator.
Normalt sett tycker jag att det är roligt att använda de kommunikations- och andra möjligheter som knackandet på datorn innebär, fast när det inte fungerar är det onekligen frustrerande. En sak har jag dock lärt mej. Det är oftast mej det beror på.
Februari har varit intensiv och rolig. På förskolan har man skolat in sex nya småttingar. Söta som karameller är de, och pedagogerna och köket har gjort ett riktigt kanonjobb som fått alla att hitta sin plats. Det är verkligen faschinerande hur mycket glädje små barn kan visa för varandra, och hur mycket utbyte de har av varandra.
På skolan rullar lärandet på. Både för eleverna och för oss vuxna. Dagen innan sportlovet tog vid, sammanfattade vi läget i vårt utvecklingsarbete med kunskap och bedömning. Ett samfällt omdöme är att, precis som det var tänkt med IUP och de skriftliga omdömena, elevernas delaktighet och ansvar för sitt lärande markant ökat. Arbetet med detta är både tidskrävande och utmanande för oss. För det är en utmaning att lära och tänka nytt. Jag tror att det ger insikt även för oss vuxna på skolan, i lärandets glädje och äventyr, när vi själva utsätts för nya tankar och ny kunskap.
Förra veckan hade vi sportlov. Många elever och lärare var lediga och kunde kasta sig i skidbackar och skidspår, liksom barnen och personalen som jobbade på fritids. Själv kom jag mej varken ut i det ena eller andra. Får bättra mej till nästa helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar