I rektorsjobbet är man på ett fascinerande sätt samtidigt i både då-, nu- och framtid.
Man visionerar (förhoppningsvis:-) i en ganska långt skriden framtid, planerar åtminstone några månader i förväg (något jag skyller på när jag ibland har svårt att hålla reda på vilken dag det är ;-) samtidigt som vardagen gör sig påmind genom diverse mer eller mindre akuta händelser (gårdagen bjöd på bl.a. stillatående ventilation, en vikarie som inte fungerade, en annan som inte alls kom samt ett elevärdende). Jag är helt övertygad om att ju oftare jag befinner mej i framtiden, ju mer sällan uppstår akuta problem.
För att kunna visionera och planera framåt är det dock minst lika viktigt att reflektera över det som varit, och just nu är den mer intensiva perioden av utvärdering inne. Som ett led i det intervjuar jag som rektor varje år de elever som ska lämna oss - År 6. Under gårdagen hann jag med några av dem. Ett härligt tillfälle både för dem och mej att reflektera över skolan, oss själva och själva tillvaron. Många av dem kommer jag mycket väl ihåg från deras första steg in i skolans värld. O som själv valde vår skola efter ett besök där han fick syn på vårt skelett. J som kom på att vi skulle baka och sälja bröd för att få råd med mer lego, L med sin bästis som fortfarande är det... Vi pratade om hur en bra lärare ska vara - snäll men sträng (på ett bra sätt), rättvis och hjälpsam - så säger de nästan alla. Och ja, de tycker att deras lärare är såna. Vi pratade om grupptryck och bekräftelse, på vilket sätt de lär sig bäst, om utvecklingssamtal och mycket annat. Själva samtalen var just det. Utvecklingssamtal. För mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar