De senaste dagarna har media uppmärksammat att skolorna blivit mer restriktiva att bevilja ledigheter. Se här vad DN skrev om saken. Så är det. De senaste åren har jag vid höstens föräldramöten beskrivit för våra föräldrar varför. Trots det ser vi en ökning av antalet ledighetsansökningar.
I Sverige har alla elever rätt till 178 dagars skola/år. Det finns en timplan för varje ämne med miniantal timmar. Det finns en tydlig läroplan för vilket syfte undervisningen har och vad den ska innehålla. Vi har också en skolplikt, som innebär att eleverna, om de inte är sjuka eller har synnerliga skäl, SKA vara i skolan.
Det är ingen tillfällighet, vi som jobbar i skolan ser att eleverna behöver vara på plats för att nå de uppsatta målen. Skolan handlar idag i ganska liten utsträckning att jobba själv, de flesta av målen innebär att eleven behöver interagera med andra, för att uppnås.
Att elever är borta ställer inte bara till det för de som är borta, utan också för deras kamrater. Gemensamma arbeten haltar eftersom en eller flera personers insatser blir försenade, till exempel. Det ställer också till det eftersom personaltätheten bygger på elevers närvaro. Är elever frånvarande måste läraren förbereda och efterarbeta särskilda uppgifter. Betyder det att eleven får svårt att nå målen måste åtgärdsprogram upprättas och följas.
Elevers rätt till undervisning regleras tydligt i skollagen. I dess förarbeten beskrivs att rätt till ledighet kan ges vid familjehögtider, religiösa högtider och vissa resor. Därför kommer vi aldrig att bli rigida vid ledighetsansökningar. Men i takt med ökande ledighetsansökningar blir vi allt mer restriktiva, och förväntar oss att föräldrar tar kontakt med oss innan de bokar resa.
Det tål också att påpekas att utöver de 178 skoldagarna har året ytterligare 187 dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar