Man blir som så glad

"Om ni tar av er barfota och går ut i gräset så ska ni känna att det här gror under era fötter" Det fick våra barn höra idag när vi var iväg till Kulturens Hus i Luleå. Det som gror är den norrbottniska folkmusiken. Musikspråket som har vuxit fram i den norrbottniska myllan under århundranden, och som fortfarande växer. Inte lika yvigt kanske, mer begränsat och även emellanåt influerat av andra musikspråk. Hursomhelst är det ett musikspråk som barnen i vårt skolområde inte får så mycket kontakt med idag, ljudträngseln släpper lättare fram musikstilar som är mer kommersiellt gångbara. Inget fel på dem, men det innebär att vi i skolan har ett stort ansvar att visa dem också denna stil. Det är inte särskilt svårt att hitta belägg för det i vår läroplan.

Vi har därför ägnat en del undervisningstid åt att lyfta den norrbottniska folkmusiken. För att ge tillbaka en del av vårt gemensamma kulturarv. Ett arv som ger trygg identitet. Hela grundsyftet har varit att genom att gräva ur djupet av vår egen kultur få förståelse, nyfikenhet och respekt för andra kulturer.

De som bjöd oss att knyta ihop detta arbete genom en rejäl dusch av norrbottnisk folkmusik, och också stod för citatet ovan, var de begåvade "gubbarna" i J P Nyströms. Se här vad Kuriren skrev.

För att göra en lång recension kort lånar jag ord av en tjej som går i 7:an på Björkskataskolan (sades direkt efter konserten): "Man blir som så glad av det här"