Ja kära nån. Med ett helt skolår i backspegeln sitter jag vid datorn och ser ut på skolgården. För några timmar sen var den överfull av lärare, våra fina barn och barnens föräldrar. Nu är den tom och öde. Känns också litet tomt i hjärtat.
Året har varit fullt av alla tänkbara aktiviteter, men det som finns kvar i hjärtat är just nu inre bilder av elever som utvecklat nya förmågor. Ofta med stor möda och små steg, men lärandet och utvecklingen har varit synligt och tydligt. För någon har det handlat om att ljuda ihop två-bokstavs-ord medans andra har gått från att knappt kunna några bokstäver till att läsa och förstå långa texter. Någon kämpar med att få in känslan för tal upp till 10, medan andra förstått division. Jag har sett elever som släppt rädslan att förflytta sig i skollokalerna och andra som inte har några sådana begränsningar. Oavsett vilka förutsättningar eleverna har så ser jag hur lärarna möter var och en av dem med respekt och vilja att både stötta och utmana. Alla ges chansen att utvecklas, oavsett om det är lätt eller svårt. Jag ser föräldrar som, oavsett egna förutsättningar, hjälper sina barn att växa, hjälper dem att organisera läxläsning, skapar förståelse för att skolan är viktig och hjälper dem att komma i tid till skolan.
Nu ska vi reflektera och utvärdera skolåret. Var sak har sin tid. Efter sommaren tar vi nya tag med barnets bästa som riktmärke.
Tack till våra fantastiska barn, personal och föräldrar. Jag hoppas att ni alla får en underbar sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar