Ett läsår i pappersform

I slutet av juni är skolan inte riktigt som en skola ska vara. Visserligen leker och lär en grupp elever på fritids, men annars är det är förfärligt tyst mest överallt.

Fördelen med en tom skola är dock att det finns mycket utrymme att tänka, och det är väl det jag har ägnat de senaste dagarna åt. Intensivt. och nu ligger resultatet i kommunens dataserver - årets kvalitetsredovisning. En sammanfattning och analys av läsåret 2012/13. Än finns mycket utrymme att förändra innehållet, men det får vänta tills personalen är tillbaka 12 augusti.

Det känns litet högtidligt att ta fram en färsk kvalitetsredovisning. De många orden är egentligen ganska få om man tänker på vad den beskriver - 270 elevers vardag och lärande. Elever som utvecklat alla sina förmågor, som stötts och blötts i sina sociala relationer. Allt har inte varit på topp hela tiden, det har funnits både stora och små bekymmer att omhänderta. Men ändå. Som en elev skrev till sina lärare: "Jag har lärt mig massor som jag inte själv trodde att jag skulle kunna läramig, men nu har jag gjort det". Man kan känna sig ödmjuk inför mindre.

När jag nu sammanfattat färdigt så finns det två saker som jag känner mej extra glad och nöjd över. Det ena är det utvecklingsarbete vi gjort kring Bedömning för lärande, där vi som skola har tagit ett jättekliv fram mot en mer formativ undervisning - en undervisning där eleverna på allvar vet var de är, vet var de  ska och vet hur de ska ta sig dit. Det andra, som är resultatet av ett mer långsiktigt arbete och fantastiska medarbetare, är de fina kunskapsresultat våra elever visat - ibland svårt att mäta, men att döma av de Nationella ämnesproven och betygen har vi verkligen anledning att vara både nöjda och stolta.

Inte heller i år hinner jag göra allt jag hade tänkt innan semestern, men just nu tänker jag ändå: Good enought, this was good enough. Och kanske någon upplever mig som tjatig när jag skriver: Tack gode Gud för att jag har ett så härligt och meningsfullt jobb. Nu ska jag ladda batterierna för att kunna göra ett ännu bättre jobb nästa år.

Mitt perspektiv

Är man född och uppvuxen i Lögdeå så är och förblir man Lögdeåbo i sitt hjärta. Så är det för mej, även om jag sen hamnade i Luleå, där min dagliga uppgift är, att som rektor i grundskolan, jobba för barns trygghet, hälsa och utveckling. Detta (tillsammans med ett allmänt och stort samhällsengagemang) utgör mitt perspektiv, när jag med stort intresse och djup oro följer debatten kring skolstrukturen i Nordmaling.

Förhoppningsvis är orsaken till debatten det ekonomiska underskottet, men för mig som följer debatten utifrån finns all anledning att befara att synen på skolan och landsbygden har lika minst stor betydelse.

Nåväl, nu är man i läget att man måste se över kommunens ekonomi, det förstår vi alla. Kniv eller osthyvel,  är då  frågan. Här har man uppenbarligen kommit fram till att giljotinen är det rätta verktyget. Dessvärre helt utan att se det långsiktiga perspektivet  -  vad  innebär beslutet för elevernas utveckling och landsbygdens utveckling – och därmed även för kommunens ekonomi?

Vad händer om skolorna verkligen läggs ner? Skolan har en oerhört viktig roll som bärare och spridare av värderingar och kunskap. Därför är skolan mer än bara en utbildningsinstitution.  Skolan har en enorm betydelse för människors och bygders självkänsla, sammanhållning och utveckling.  Vad har hänt där man lagt ner skolor? I många fall har det inneburit en fördyring, framförallt på lång sikt, men ibland även på kort sikt.

Nordmalings främsta tillgång är förmodligen dess levande landsbygd. En landsbygd där unga familjer har kunnat se en framtid för sina barn. Vad händer nu? Några kommer förmodligen att flytta från sina byar, men framförallt – få kommer att flytta till dem. Var flyttar de då? Till Nordmaling? Inte av vad man kan se från andra kommuner. De kommer sannolikt att flytta till en närliggande större kommun, och med stor sannolikhet till någon av dess mindre orter med skola, i detta fall utanför Umeå. Resultatet blir ett stort minus i kommunens skattekassa, samt ett ännu större minus av uppväxande blivande skattebetalare.

 Av det enorma engagemanget och motståndet som förslaget om skolnedläggningar mött kan man ana att några kommer att söka tillstånd för att bilda fristående skolor. En utveckling som ställer kommunen utanför skolhuvudmannaskapet och som innebär att kommunen inte har några som helst möjligheter att styra över ekonomin. Vad händer om Gräsmyrsborna och Håknäsborna skickar sina barn till en närliggande kommun? Ja, inte blir det någon besparing, istället blir det en fördyring.

 Det är också ett känt faktum att alla omorganisationer kostar stora belopp. Det är inte så enkelt att vi bara flyttar omkring människor och möbler och sen fortsätter livet och arbetet som det gjort på ett bättre sätt, eller ens på samma sätt. Tvärtom, utöver kostnader för ombyggnationer etc är kostnaderna enorma i minskat välmående, kreativitet och produktivitet, särskilt i ett läge där de berörda ser negativt på förändringen.

Självklart finns lägen då det inte längre är försvarbart att driva en skola vidare. Läroplanen bygger på interaktion mellan elever - för att utveckla de förmågor läroplanen föreskriver, krävs en viss mängd elever och olikheter samt tillräcklig bredd och kompetens hos lärarna samt även en acceptabel lokalstandard.  Ser vi på forskning och beprövad erfarenhet ser vi att det finns dåliga byaskolor och fantastiskt bra byaskolor. I många mindre skolor på landsbygden finns ett engagemang som är omöjligt i andra skolor, och även helt andra möjligheter till relationsskapande – alla elever blir sedda och får därför det stöd de behöver.

 I Nordmaling handlar det inte om kvaliteten på skolor utan i värsta fall på synen på skolor och landsbygdsutveckling, i näst värsta fall på att man har ett underskott man behöver komma tillrätta med. Återstår då att granska detta. Där finns alternativa siffror framtagna av engagerade och kunniga medborgare. Jag utgår från att man från tjänstemän och politiker tar en seriös titt på detta.  Återstår också att granska och reflektera över hur det aktuella underskottet uppstått, vilket lär var underlag för diskussion lång tid framöver, inte minst inför valåret 2014.

Jag ser nu fram emot att tjänstemän och politiker hjälps åt att vara modiga och låter skolorna runt om i Nordmalings kommun leva vidare.  Ta vara på det enorma engagemang som nu visas, låt medborgare och anställda bli delaktiga i hur man ska ta igen det stora underskottet. 

Att våga är att vilja välja rätt –  Välj om, välj nytt,  välj Nordmalings överlevnad!

Källor:

Magdalena Cedering  (2102)  Skolnedläggningar på landsbygen, Uppsala universitet

Skolinspektionen (2013) Databasen SIRIS

Studie(2007) McKinsey