Ett nytt lärår står för dörren och på
skolan vimlar det av hantverkare och andra vars jobb är att se till att våra
lokaler är värdiga det viktiga uppdrag de har.
På fritids droppar det in nya och nygamla barn varje dag.
Glada och förväntansfulla.
Min känsla för skolan är stark. Jag är en stolt rektor.
Stolt över att få vara med och forma allas vår framtid. Stolt över att få leda
just Ormbergsskolan.
Jag är inte ensam om att känna mej stolt. Eller att ha en
stark känsla för skolan. De föräldrar som följer sina barn till fritids för
första gången uttrycker höga förväntningar men också tillit över det som ligger
framför. Personalen planerar, reflekterar, joxar och donar för att fylla både
barnens och föräldrarnas förväntningar. Hela sommaren har jag kunnat följa, och
emellanåt delta, i samtal om skolan på Facebook och Twitter. Engagemanget är
kollosalt. Häromdagen fick en fråga om tips på läxor för Åk 1 över 100
kommentarer på bara några timmar.
Att skolan har stora utmaningar att möta framtidens behov,
att vara likvärdig och verkligen möta varje unge är en utmaning. Inte ett
problem i betydelsen svårighet utan en utmaning i betydelsen något som vi
brinner för att förbättra.
Den upplevelse jag försöker beskriva står i skarp kontrast
till dagens svarta rubrik i en av våra lokaltidningar ”Dyster utveckling av
läraryrkets status” En rubrik som tack och lov förtas av det faktum att antalet
sökande till lärarutbildningarna ökar och av intervjuer inne i tidningen, med
lärarstudenter som beskriver hur de älskar att undervisa.
TV-programmet
Världens bästa skitskola som sändes i veckan
hade många poänger och visade mycket av skolans utmaningar. Mycket var på
TV-mässigt sätt ställt på sin spets. Men den visade utmärkta exempel på hur bra
det kan bli när en kompetent profession får utrymme att utveckla sin skola. Ett
av exemplen beskrev hur man genom att bl.a. satsa på läsning har ökat resultatet
överlag och att man därigenom också minskade skillnaderna i resultat mellan
pojkar och flickor. Jag kan verkligen stryka under detta. Vi har under åren
sett hur pojkarna som grupp generellt legat lägre i kunskapsutveckling i
samtliga ämnen. Förra året såg vi tom en liten ökning av klyftan. Vad göra? Vi
resonerade mycket om detta och menade att en satsning på pojkar också ska komma
alla elever tillgodo. Utifrån forskning och beprövad erfarenhet blev det
naturligt att fortsätta en påbörjad satsning på just läsförståelse. Resultatet
väntade inte länge på sig. Redan detta år visade resultaten av Nationella
proven i Åk 3 att det inte fanns någon skillnad i resultat mellan pojkar och
flickor. Att därtill resultaten låg högt för hela gruppen var ännu mer
glädjande. Ett resultat av att vi som skola får utrymme att satsa på det vi
tror på men framförallt ett resultat av ytterst skickliga och engagerade
lärare.
Ge lärarna ett ordentligt lönelyft och skolorna ett stort
utrymme att i samverkan utveckla sin undervisning så kommer mycket av sig
själv. Det är min fasta övertygelse om att så mycket makt som möjligt ska ner
till de som finns närmast barnen/eleverna, och den makten innefattar självklart
också ekonomiska resurser. Att vår skola
drivs i form av Intraprenad har haft stor betydelse för våra goda resultat. Jag
önskar att alla skolor fick den möjligheten.