Utmaning eller problem

Ett nytt lärår står för dörren och på skolan vimlar det av hantverkare och andra vars jobb är att se till att våra lokaler är värdiga det viktiga uppdrag de har.

På fritids droppar det in nya och nygamla barn varje dag. Glada och förväntansfulla.

Min känsla för skolan är stark. Jag är en stolt rektor. Stolt över att få vara med och forma allas vår framtid. Stolt över att få leda just Ormbergsskolan.

Jag är inte ensam om att känna mej stolt. Eller att ha en stark känsla för skolan. De föräldrar som följer sina barn till fritids för första gången uttrycker höga förväntningar men också tillit över det som ligger framför. Personalen planerar, reflekterar, joxar och donar för att fylla både barnens och föräldrarnas förväntningar. Hela sommaren har jag kunnat följa, och emellanåt delta, i samtal om skolan på Facebook och Twitter. Engagemanget är kollosalt. Häromdagen fick en fråga om tips på läxor för Åk 1 över 100 kommentarer på bara några timmar.

Att skolan har stora utmaningar att möta framtidens behov, att vara likvärdig och verkligen möta varje unge är en utmaning. Inte ett problem i betydelsen svårighet utan en utmaning i betydelsen något som vi brinner för att förbättra.

Den upplevelse jag försöker beskriva står i skarp kontrast till dagens svarta rubrik i en av våra lokaltidningar ”Dyster utveckling av läraryrkets status” En rubrik som tack och lov förtas av det faktum att antalet sökande till lärarutbildningarna ökar och av intervjuer inne i tidningen, med lärarstudenter som beskriver hur de älskar att undervisa.

TV-programmet Världens bästa skitskola som sändes i veckan hade många poänger och visade mycket av skolans utmaningar. Mycket var på TV-mässigt sätt ställt på sin spets. Men den visade utmärkta exempel på hur bra det kan bli när en kompetent profession får utrymme att utveckla sin skola. Ett av exemplen beskrev hur man genom att bl.a. satsa på läsning har ökat resultatet överlag och att man därigenom också minskade skillnaderna i resultat mellan pojkar och flickor. Jag kan verkligen stryka under detta. Vi har under åren sett hur pojkarna som grupp generellt legat lägre i kunskapsutveckling i samtliga ämnen. Förra året såg vi tom en liten ökning av klyftan. Vad göra? Vi resonerade mycket om detta och menade att en satsning på pojkar också ska komma alla elever tillgodo. Utifrån forskning och beprövad erfarenhet blev det naturligt att fortsätta en påbörjad satsning på just läsförståelse. Resultatet väntade inte länge på sig. Redan detta år visade resultaten av Nationella proven i Åk 3 att det inte fanns någon skillnad i resultat mellan pojkar och flickor. Att därtill resultaten låg högt för hela gruppen var ännu mer glädjande. Ett resultat av att vi som skola får utrymme att satsa på det vi tror på men framförallt ett resultat av ytterst skickliga och engagerade lärare.

Ge lärarna ett ordentligt lönelyft och skolorna ett stort utrymme att i samverkan utveckla sin undervisning så kommer mycket av sig själv. Det är min fasta övertygelse om att så mycket makt som möjligt ska ner till de som finns närmast barnen/eleverna, och den makten innefattar självklart också ekonomiska resurser.  Att vår skola drivs i form av Intraprenad har haft stor betydelse för våra goda resultat. Jag önskar att alla skolor fick den möjligheten.