Val på söndag

I morgon är det val i Sverige. Jag kommer att rösta. Jag har aldrig hittills avstått från denna rättighet och skyldighet och jag hoppas att vi får ett rekordhögt valdeltagande.
På skolan pratas det mycket politik. Stora frågor och små frågor. Inte så mycket partipolitik dock. Det finns en stor ödmjukhet och respekt för att alla klarar att göra sina egna val.
På lektionstid jobbar barnen med att ta reda på mer om vad partierna står för, och många tar snabbt ställning för ett eller annat alternativ. Ibland på litet andra grunder än vad vi vuxna gör.
E konstaterade snabbt att de partier som vill begränsa fritidsgruppernas storlek till 20 inte hade fått hennes röst. "Det är ju kul med många barn, då får man fler kompisar".

Lärande mäts i glädje

Hur mycket lärande kan det få plats i en byggnad? Och vad mäter man lärande i? Knappast i liter, möjligen i betyg. Eller poäng.
Helst mäter jag lärande i glädje. När man känner att man lär sig så blir man glad. Så är det.
Ägnade en stund idag åt en av mina favorit-rektors-sysslor - att hälsa på där lärandets glädje är som störst - i klassrummen. Denna gång bland våra yngsta elever.
Att kunna forma siffran 2 och få den att rymmas i den lilla, lilla rutan kan kräva nog så mycket ansträngning. Att hitta igen boksaven i inuti alla i-orden. Att göra iordning sin egen lärandepärm. Att tillsammans skapa en dans. Glädjen över att lyckas var lika påtaglig hos alla. Nästa tisdag har jag bokat in ytterligare några klassrumsbesök. Längtar.

NU är vi igång på riktigt!

Helt plötsligt blev det ännu roligare att gå till jobbet. Orsaken: 247 elever som fyller upp både lokaler och sinne. Hade nästan hunnit glömma bort känslan av att gå omkring i en skola där lärande och utveckling får luften att vibrera.
Vi har fått hälsa varandra Gott nytt (skol)år och sjungit in detta nya år.
Mest pirrigt var det kanske för våra nya sexåringar - några hade ju övat på fritids redan. G i gruppen sa till sin mamma när han kom hem igår: "Vilket underbart liv jag har".
Ettorna har ju varit på plats ett år, men också för dem är det en tydlig utmaning. Fick mail från A:s mamma på morgonen - Lilla A tyckte att det hade slösats förfärligt på värdefull tid den första skoldagen - hon ville ju GENAST börja lära sig nya saker.
Några elever har flyttat från andra skolor - de gamla lovade vid skolstartsfestligheten att de skulle ta hand om dem.
Fyrorna har bytt båder rum och lärare, också litet pirrigt men mest kul. Deras rum är nyrenoverade med nya möbler men det de noterade mest var att det innebär mer av både frihet och ansvar att börja i fyran.
Sexorna är nu kanske inte alltid störst men i varje fall äldst och förmodligen de som kan mest av eleverna. En grupp elever som utgör en härlig samling förebilder för de yngre eleverna.
Som rektor känner jag mej så oändligt stolt över både elever och lärare. Återkommer med rapporter hur skolåret utvecklar sig.

Tre av fyra gemensamma utvecklingsdagar inför skolstarten har förflutit.

Just nu är huvudet fullt av osorterade tankar om fördomar och diskriminering kontra kunskap och mångfald. Tankar födda av att lyssna på Jan-Olov Madeleine Ågren, konsulent på Röda korsets diskrimineringsbyrå.

Under våra dagar har vi också hunnit sätta oss in litet i vår nya skollag, läro- och kursplanerna, blivit inspirerade att återvinna och skapa, gått igenom vår kvalitetsredovisning och beslutat om kommande prioriteringar. Bland annat.

Det har varit goda dagar som borgar för ett gott nytt verksamhetsår.

På bilden nästan alla vi vuxna som kommer att bidra till detta...

Nu är vi igång!

Så är vi då igång igen. I måndags öppnade fritidshemsverksamheten sina dörrar efter sommarens sammanslagning. Det är härligt att se hur nya och gamla barn hittar varandra och direkt kommer på plats. Både barn och personal är solbrända och utvilade. De flesta har haft en skön sommar. Men där finns också en och annan som fått vara med om oväntade och tragiska händelser. Kanske är den gemenskap och vardag som erbjuds på fritids särskilt viktig för dem.

Själv tillhör jag dem som haft det skönt och avkopplande. Förmodligen har ledigheten varit litet för lång. Det visade sig, när jag kom tillbaka, att jag egentligen hade semester ytterligare en dag. Antigen är det ett bevis på min virrighet eller också ett tecken på att jag älskar mitt jobb.

Hursomhelst är det inte på något vis full fart ännu. Nästa vecka ökar barnantalet på fritids och 12-17/8 möts barnen av kompetenta vikarier, eftersom ordinarie pedagoger, liksom grundskollärarna, möts för att utveckla kompetens och verksamhet. Den 23 augusti "smäller" det på riktigt - då går startskottet för det nya läsåret. I fjol fick alla barn skriva sina förhoppningar på en papperspåse som vi sen unisont blåste upp och smällde. Få se hur vi markerar skolstarten detta år.

Tack för i år!

Jag är så nöjd, glad och stolt. Mest stolt tror jag. I går firade vi ett fantastiskt framgångsrikt skolår genom en härlig avslutningshögtid.

För första gången under skolans 30-åriga historia valde vi att inte fira i kyrkan utan på skolgården. Skälet är att vi helt enkelt vill fira våra gemensamma insatser tillsammans. I kyrkan var vi tvugna att dela upp oss på tre avslutningar eftersom vi inte rymdes annars. Under solens sken med flaggan vajade fick vi (någonstans kring 700 personer) njuta av barnens sång, musik, dans och framträdandeförmågor. Vi var många som rördes till tårar när vi avslutade skolåret och inledde sommarlovet på det sätt vi i Sverige gjort sen ett par hundra år - genom att sjunga psalmen "Den blomstertid nu kommer".

Vad har du lärt dig i skolan idag?

När vi i vår årliga enkät frågar eleverna vad de tycker om sina utvecklingssamtal visar det sig att de upplever dem allt mer meningsfulla. Det känns bra. När vi under samma period frågar våra föräldrar hur de ser på samma utvecklingssamtal visar det sig att många av dem tycker att de är mindre meningsfulla än tidigare. Hur kan det vara möjligt? I de efterföljande intervjuerna säger eleverna att de bättre än förut förstår vad de förväntas lära sig, och även varför. Föräldrarna i Lokala styrelsen beskriver att de i samtalen, och de omdömen som ligger till grund för samtalen, inte tycker sig få någon verklig bild av elevernas utveckling.
Vad säger då lärarna? I de självbedömningar vi gjort visar det sig att vi tycker att vi lyckas bra med bedömningarna, och hur de förhåller sig till våra styrdokument.
Det är inte alls konstigt att vi får dessa svar. Vi har jobbat intensivt med att förbättra vår bedömarkompetens. Lika intensivt har vi arbetat för att involvera eleverna i målen - för att de ska kunna förstå och få en mening i sitt lärande. Det vi inte har gjort i tillräcklig utsträckning är att involvera föräldrarna. Det är inte bra. All forskning visar att föräldrarnas delaktighet i sina barns skolgång och lärande är en av de viktigaste förutsättningarna för barnens skolframgångar. Det här ska vi självklart jobba vidare med. Vi planerar för ett upplägg för detta till hösten.
Kanske kan skolverkets broschyr vara ETT hjälpmedel. Lovar att återkomma i ärendet :-)