Såhär mitt i vår FN-vecka fick jag och 2 pedagoger från skolan förmånen att lyssna på kloka tankar om Mänskliga rättigheter. Det var Röda korsets byrå mot diskriminering som tillsammans med kommun och landsting anordnat MR-dagar. Temat Civikurage lockade inte bara oss. Utöver den fullsatta lokalen fanns 170 personer på kö-lista för ev. återbud.
Vad är civilkurage, var en av frågorna. Vad är mänskliga rättigheter, en annan. Vad agerar vi utifrån för värden? Hur arbetar man med värdefrågor på arbetsplatsen? Hur fostrar vi våra barn till att vara modiga? Till att vilja och våga stå för det de tycker är rätt?
Inspirerad med många tankar och nya frågor i huvudet är jag i varje fall säker på en sak - att det börjar med mig själv. I vardagen. I mötet med människor.
Kanske kommer jag aldrig att våga slänga mej framför ett tunnelbanetåg för att rädda en annan människa. Men jag vill lova mej själv att aldrig kränka andra människors värdighet.
Jag vill också lova mej att införa en checklista när vi ska fatta verksamhetsbeslut i förskolan och skolan 1. Stämmer detta med vad vi tror på? 2. Stämmer detta med barnkonventionen? (särskilt artikel 3 - Barnets bästa och 12 - barnets rätt att få bli hörd) samt 3. Kan vi stå för detta beslut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar