På vår skola går det 260 elever. Utöver dem finns även drygt 50 vuxna. Det händer rätt mycket med så mycket folk i farten. Mest händer det roliga saker. Med ban i åldrarna 6-13 år är det mest utveckling och lärande. En del konflikter förstås. Som löses och oftast också utvecklar barnens sociala kompetens. En hel del småskador blir det förstås också. Blåmärken och småsmår. Så blir det när man utvecklar också sina kroppsliga förmågor. Ytterst sällan händer något som leder till allvarligare skador. Under mina 22 år som pedagog och rektor är det värsta som hänt ett benbrott. Men i torsdags hände det. En flicka som kom ivägen när en grupp elever obetänkt provkastade sten. Det är inte okej att kasta sten, men säg det barn som aldrig har gjort det, och tanken fanns inte hos någon av dem att den skulle träffa en kamrat. Stenen tog så illa att det blev både sjukhus och operation. Efter några dagar av oro - värst för familjen - men även barn och vuxna på skolan har haft tunga dagar - är faran över. Hon kommer att klara sig utan men.
Fort och oväntat är olyckan framme. Just nu är vi dock bara tacksamma över att det gått bra. Vi har utrett och konstaterat att det var en ren och skär olyckshändelse som inte kunde förutses. Självklart tittar vi över både våra rutiner och vår krisplan. Olyckan är skedd men det som finns att lära ska vi lära. Sen ser vi bara fram emot att få tillbaka vår flicka. Alla längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar