Hemma igen. Efter tre intensiva dagar på Skolforum 2010 gick jag till jobbet med lätta steg. Till de framtidsverkstäder som jag kallar mina - Lulsundets förskola och Ormbergsskolan. Med mej hade jag en tung kasse fylld med kunskap och inspiration samt en hjärna överfylld av ny detsamma.
Min sista föreläsning blev den som också fyllde mitt hjärta med kunskap och inspiration. Men även sorg och hopp.
jag fick lyssna till, och också något samtala med, Barn- och elevombudsmannen Lars Arrhenius samt författaren Lisbeth Pipping. De gav ur olika perspektiv bilder från den verklighet som många barn lever i - som mobboffer eller mobbare. Lisbeth själv genomlevde och genomled sina barndomsår under ständig rädsla och ständiga hot. Från sina egna klasskamrater. Från vuxna som inte såg, eller inte ville se. Hon kom igenom trasig, men gick vidare hel. Kunde förlåta sina värsta mobbare. Genom sin berättelse blir hon ett stöd för andra som mobbas och mobbats och en inspiratör för oss vars jobb det är att se och förhindra att någon blir utsatt för mobbning och kränkningar.
Från ett av hennes många brev från barn och ungdomar: "Jag visste inte var jag skulle söka hjälp när jag blev mobbad, men alla visste vi hur man skulle göra när brandlarmet gick" Vår likabehanlingsplan ska vara lika tydlig som vår brandskyddsplan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar