Ja, vad ska man säga? I
skollagens portalparagraf står att läsa "Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet" och jag blir knappast emotsagd om jag säger att vår läroplan -
Lgr 11 bygger på just vetenskaplig grund. De forskare/teoretiker som kommit att forma det tänk som ligger till grund är bl.a.
John Dewey och
Leo Vygotskij. De forskade inom de psykologiska, filosofiska och pedagogiska vetenskapsområdena. Karin Bojs vill ta ytterligare steg och beskriver det vetenskapliga fält där modern hjärnforskning, psykologi och pedagogik smälter samman. Hon beskriver spännande forskning som visar att vår läroplan ligger helt rätt, och vi som jobbar i skolan behöver inte huka för debattörer som eventuellt säger något annat.
Ett exempel:
En grupp elever fick läsa olika biologitexter om t.ex. röda blodkroppar. Grupp ett fick läsa igenom texten vid ett längre pass. Grupp 2 fick dela upp läsningen på fyra kortare tillfällen. Grupp 3 fick rita diagram (konceptkartor) över hur saker hängde ihop och grupp 4 fick läsa texten, lägga undan boken och skriva ner vad de just hade läst. Alla höll på lika lång tid. Efter en vecka genomfördes ett prov, men dessförinnan fick eleverna uppskatta hur de skulle klara sig. Hur det gick? Grupp 4 var mest pessimistiska men visade sig klara sig bäst - 67% rätt, medan de som ritade diagram fick 45% rätt och grupperna som bara läste fick 30 % (Grupp 1 och 2 - som klarade sig sämst hade varit mest optimistiska inför testet).
De slutsatser jag utläser av den forskning som redovisas är att elevernas delaktighet är avgörande för lärandet.
Andra lärdomar vi kan göra av de resultat som beskrivs är att fysisk rörelse och kondition har avgörande betydelse. Att både repetition och tester är viktiga delar av lärandet. Att lågstadiebarns resultat i matte hänger ihop med hur de processar antal (föremål). Somt har skolan börjat tillämpa på allvar på senare år (daglig fysisk aktivitet) annat har månne varit på väg ut, men kommer nu tillbaka, om än i en sundare form (prov och tester).