Extra läsvärd denna söndagmorgon var Peter Wolodarski under rubriken "Språkets farligaste begrepp". Det är "Vi och dom" som får denna tunga stämpel. Han beskriver ett socialt experiment från 1954 då socialpsykologen Muzafer Sherif utforskade kraften i gruppdynamik. Wolodarski drar slutsatser som landar i Behrings Breiviks världsbild.
Det får mig att tänka på ett annat socialt experiment - när Jane Elliot delade in elever i blåögda och brunögda.
Människan kategoriserar. Det har varit, och är måhända, en överlevnadsstrategi. Giftigt-ätligt, hot-möjlighet, ond-god. Att tillhöra en stam eller en flock har likaledes varit en överlevnadsstrategi. Vi lever i ett annat samhälle än det vi är anpassade till. Likafullt kategoriserar vi. Även om det inte längre är en förutsättning för överlevnad, så kan det finnas poänger - världen kan bli litet lättare att förstå. Steget efter kategorisering är dock betydligt knepigare - att pådyvla egenskaper utifrån kategori. Kvinna - mjuk, man -kraftfull. Norrman-glad, tysk-ilsken. Arbetsam-lat, god-ond... Ju längre jag rabblar ju mer trångsynt verkar det. Ändå faller vi i fällan om vi inte reflekterar över våra val och handlingar. Kunskap, reflektion och samtal är några av skolans redskap för att jobba med dessa frågor.
Jag är måhända en aning naiv, men jag tror att mänskligheten har utvecklats på detta område. Förbättrade levnadsvillkor, kunskap, kunskap och åter kunskap har bidragit till evolution i vårt tänkande, och en målbild så god som någon kanske kan vara att alla kan stämma in i 70-tals låten The family of men:
"I belong to a family, the biggest on earth; A thousand every day are coming to birth. Our name isn't Dallas, or Hasted, or Jones, It's a name that every man should be proud.
It's the Family of Man, keeps growing The Family of Man, keeps sowing The seeds of a new life every day.
I've got a sister in Melbourne, a brother in Paris The whole wide world is brother and sister to me Wherever you go, you'll find my kin, Whatever his creed or the colour of his skin."