Tidstypisk dialog mellan lärare och elever:
E: Till när har vi No-läxan?
L: Ja, men det var ju det som jag stod och mässade om nyss.
Va, ropar klassen. Har du messat oss???
Kul. Absolut. Det hade f.ö. med största sannolikhet varit effektivare att messa än att mässa i detta fall.
I nästa stund hittar jag en sida som heter "Vi som tycker mobiler borde räknas som en kroppsdel" på Facebook.
Också kul. Absolut. Men också något som stämmer till eftertanke. Vissa hävdar att telefonen redan är det. Vår första helt digitala kroppsdel. Vem går hemifrån utan mobilen nuförtiden?
Stanna upp nästa gång du befinner dig i närheten av en grupp människor och räkna hur många som använder sin mobiltelefon. Jag gjorde det häromdagen - 8 av 12 jobbade febrilt med sina telefoner(ingen talade dock i sin).
Jag läste nyligen om läraren som inte ville ta av eleverna mobiltelefonerna trots att de missbrukade dem och bl.a. filmade andra människor mot deras vilja. Han menade att det var deras mänskliga rättighet att få ha sina mobiltelefoner kvar.
Ursäkta mej! Jag är både teknik- och utvecklingsintresserad. Jag ser en fantastisk potential i digitala verktyg. Men jag höjer varsamt varningens finger. Verktyg är verktyg och människa är människa. Vi ska använda verktygen som hjälpmedel men vi får inte göra oss helt beroende av dem. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar