Verklighetsabstinens

Sitter hemma med värsta abstinensen. Efter tre dagar i skolbänken (Statliga rektorsprogrammet) längtar jag efter verkligheten. Den som ligger utanför (eller är det innanför) teorier och vetenskap. Jag vill veta hur elevhälsomötet som jag inte kunde vara med på gick. Vad miljöinspektionen sa om vårt fina skolkök. Hur det gick att organisera verksamheten efter vattenskadan som upptäcktes i måndags. Om alla kopiatorer och skrivare blev utbytta. Har de nya datorerna blivit uppkopplade. Har alla haft en bra vecka? Det är mycket som ska fungera på en skola för att själva huvuduppdraget - rik och god undervisning - ska kunna ske. Och just det är jag mest nyfiken på av allt - vad har barnen fått lära sig i veckan?

Det som drar mest är ändå mötet med eleverna. Kanske har jag tur och får en repris på måndagen - då jag fick besök av ett av barnen i förskoleklassen. Han ville bjuda mej på lunch i skolrestaurangen. Ett erbjudande jag inte kunde säga nej till. Det blev en mycket trevlig lunchdate som inte bara gav mej god lunch och trevlig samvaro utan också en inblick i sexåringarnas viktiga vardag. Sån är verkligheten. I morgon är jag tillbaka i den.