Har någon sett Matilda?

Förra veckan publicerade Kommunal en intressant rapport med namnet "Har någon sett Matilda"
Den handlar om Fritidshemsverksamhet. En fritidshemsverksamhet där eleverna är för många och personalen för få. Sammantaget med konsekvensen att fritidshemsverksamheten inte uppfyller de mål och krav som vi kan förvänta.
Självklart vill också vi ha mer personal på fritids, men menar att vi inte känner igen den bild som målas upp. Vi är stolta över vår verksamhet. En verksamhet där barnen trivs och både har roligt och lär sig viktiga saker.
Kuriren publicerade på ledarplats en kommentar kring denna rapport som vi tycker är under all kritik när det gäller fakta. Vi har därför inbjudit dem att visa en annan bild av verkligheten. Tyvärr har vi inte ännu fått någon respons. Den som väntar på något gott...
Här kan du läsa vårt brev:
Hej Mathias Bred!

Smått förundrade läste vi idag ditt ledarstick om Kommunals rapport ”Har någon sett Matilda?” (I artikeln kallad ”var är Matilda”).

Vi är glada över att du lyfter den viktiga verksamhet som fritidshemmen utgör, men förundrade över att du på ledarsidan uttalar dig om något som vi upplever att du har en ganska grumlig föreställning om.

Rapporten talar sitt tydliga språk, även om det också finns en annan bild av verkligheten. Vi tycker att det vore roligt att genom Kuriren få visa upp den verkligheten - en fritidshemsverksamhet med nöjda elever och föräldrar. Där pedagogerna vet var eleverna är när föräldrarna kommer. Där konflikter inte är ett problem.  (konflikter finns överallt där det finns människor, även hos oss, men inte i den problematiska utsträckning som rapporten gör gällande). Ett fritidshem med god och pedagogísk verksamhet där eleverna får växa och utvecklas utifrån sina förutsättningar och där de får vara delaktiga i att utforma sin vardag. Vi är både stolta och glada över att kunna beskriva vår verksamhet på det sättet.

Det är dock inte rapportens innehåll vi är förundrade över utan fortsättningen i artikeln :

”En möjlig väg är den som förskolan har tagit”.  Med undantag av namnet så har fritidshemmet en läroplan, precis som förskolan. Faktum är att fritidshemmet fick sin läroplan redan 1994 (förskolan fick sin 1997). Fritidshemmens uppdrag är pedagogiskt. Om detta råder det inget som helst tvivel från något politiskt håll. I den gamla skollagen fanns ett kompensatoriskt uppdrag för både skola och fritidshem. Den skrivningen finns inte kvar, även om det finns andra skrivningar som pekar på ett liknande uppdrag för både skola och fritidshem. 

Vi läser vidare: ”Innan det finns ett genomtänkt syfte med verksamheten kan den omöjligen leva upp till det” Styrdokumenten är glasklara över vad fritidshemmens uppdrag består i. Ett problem är däremot att resursfördelningen ibland gör det svårt att leva upp till detta uppdrag.

I slutet av artikeln skriver du ”När kommunal släppte sin rapport var målet naturligtvis att skaffa flera jobb åt fritidspedagoger”.  Hur tänkte du då? Fritidspedagogerna, eller som de heter i den nya utbildningen grundlärare med inriktning mot fritidshem, har en gedigen lärarutbildning. Fritidspedagogerna har i stort sett samma utbildning som övriga lärare utom att de inte har ämnesbehörighet. De är därför inte medlemmar i Kommunal. Att Kommunal skrivit denna rapport handlar väl snarare om att man i vissa kommuner, framförallt storstäderna, inte har lyckats anställa fritidspedagoger, utan istället barnskötare.

Vi förstår att det inte är lätt att ha full kännedom om allt man som ledarskribent förväntas ha åsikter om och därför vill vi hälsa dej Mathias, om du har vägarna förbi i Luleå, och även Kurirens lokala redaktion varmt välkomna att besöka oss och ta del av vårt fritidshems verksamhet.

Bästa hälsningar

Rektor och fritidshemspersonal vid Ormbergsskolan, Luleå