Skolan i Luleå - en nationell förebild?

Min kollega Elisabeth Landström och jag vill skynda på digitaliseringen av skolan. Därför har vi skrivit en debattartikel. Reagera gärna:

Digitaliseringen av samhället går framåt med stora kliv, både globalt och nationellt. I rapporten Svenskarna och internet 2012 som gjorts av Stiftelsen för internetinfrastruktur (.se) kan man exempelvis se att användningen av internet har ökat stadigt och är nu uppe på hela 89% bland befolkningen sedan internets barndom. Den största ökningen har skett bland skolbarnen i åldrarna 9-11 år. Mest intressant är kanske att ha¨lften av trea°ringarna använder internet via dator/surfplatta och 40 procent av tva°a°ringarna. Var tredje barnfamilj i Sverige har en surfplatta hemma enligt rapporten.
               
År 2006 utformade EU åtta riktlinjer eller nyckelkompetenser som man pekade ut som nödvändiga för ett livslångt lärande. Kompetenser som alla individer behöver för att nå personlig utveckling, ett aktivt medborgarskap, social integration samt  sysselsättning. Två av dessa kompetenser benämns Lära att lära samt Digital kompetens. “Grundläggande kunskaper i språk, läs -och skrivkunnighet, matematiska färdigheter och kunskaper i informations- och kommunikationsteknik (IKT) är en viktig grund för lärande, och att ”lära att lära” stöder allt lärande”.

IT-minister Anna-Karin Hatt har i En digital agenda för Sverige - IT till människans tjänst, slagit fast vikten av att arbeta med digitala verktyg – inte minst i skola och undervisning. Där hänvisas även till den nya läroplanen (Lgr 11) som har mycket tydliga mål om hur grundskoleelever ska lära sig använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. Påpekas bör att detta inte bara gäller några få ämnen utan kravet att använda datorer som verktyg ska genomsyra hela verksamheten

Digitalisering  öppnar alltså nya och viktiga möjligheter för elevers lärande. Att inte nyttja teknikens fördelar i skolan riskerar att bromsa våra elevers utveckling. Dels på grund av teknikens bevisade pedagogiska möjligheter för lärande, dels på grund av att elevernas nutid består av digitala verktyg och arenor samtidigt som framtiden kommer att präglas av dessa. Tidigt skapas förutsättningarna för individer, som efter grundskola och gymnasium, på innovativa och nyskapande sätt ska bidra till en positiv utveckling av samhället. Elever med särskilda behov och barn som lever i utsatthet är även i detta sammanhang de stora förlorarna, om skolan inte skyndar på digitaliseringen.

En offensiv satsning på digitalisering är av många skäl en önskvärd utveckling, där vi som jobbar inom skolan vill att Luleå ska vara en kommun i framkant. I kommunens IT-strategi beskriver man bl.a. sin ambition att bli nominerad till bästa IT-kommun i Sverige inom en treårsperiod. Detta är en mycket god ambition. Det är sannolikt helt nödvändigt att ha den ambitionen om man på allvar vill vara en dynamisk, växande och attraktiv kommun.

Skolan är kommunens största och viktigaste åtagande. Vilken kvalitet skolan har avgör framtiden för kommunens fortlevnad. En offensiv och tydlig satsning på  IT i skolan är därför helt nödvändig för Luleås utveckling. De satsningar vi ser idag är dessvärre alltför blygsamma. Vi ser kommun efter kommun fatta beslut som innebär att eleverna i Luleå ohjälpligt halkar efter. Om Luleå, i enlighet med den egna IT-strategin, ska lyckas i sin ambition att bli nominerad till Sveriges IT-kommun, så måste alla verksamheter, och framförallt kommunens framtid - barnen och dess lärare - utrustas med tidsenliga verktyg. Det räcker inte att enskilda skolor, skolledare eller Barn- och utbildningsnämnden ser behovet. Detta är en angelägenhet för hela kommunen.

Elisabeth Landström, rektor på Furuparksskolan
Birgitta Tornberg, rektor på Ormbergsskolan

Lärarrollen i fokus!

Det rör på sig när det gäller läraryrket. Det jag tidigare förutspått har börjat hända - lärarjobbet ökar i attraktivitet. Inom några år kommer det att vara ett av de verkliga drömyrkena. Kairos future har tagit fram en spännande rapport om framtidens lärare. Läraryrket 2.0 kommer att vara en specialist. Inte bara på ämne och ålder. Rapporten skissar på roller som ämnestränare, ämnesledare, superinspiratör, mentor och metodutvecklare. Varför inte. Helt klart är att dagens lärarroll är på galet komplex. De skolor som ännu jobbar med klasslärarsystem blir allt färre - arbetslag och uppdelat ansvar är två av nycklarna som krävs för att uppdraget ska vara möjligt att genomföra. Dagens besked om minskade administrativa uppgifter var en i det sammanhanget glad nyhet. Utbildningsdepartementet tillkännagav att kravet på  både skriftliga omdömen och IUP plockas bort från och med Åk 6, samt att man minskar kravet för de lägre åldrarna till en gång per läsår, istället för som nu två.
Det betyder inte att skriftliga omdömen är något dåligt, men vår erfarenhet har varit att det är väldigt få föräldrar som verkligen är intresserade av dem, samtidigt som de tar en oförsvarligt stor del av lärarnas arbetstid. Vi har försökt hitta sätt att göra dem så tydliga och rättsäkra som möjligt med minsta möjliga arbetsinsats. Minsta möjliga arbetstid för en medelsnittslärare har visat sig vara ett par veckor per läsår. Tid som skulle ha kunnat användas på ett betydligt bättre sätt - t.ex. feedback och feedforward till eleverna.
Måhända blir det inget stort firande på skolan imorgon pga regeringens besked, men ett litet hurra tror jag mig redan kunna höra.

Skolan berör och upprör

Skolan berör och upprör. För var och en av oss har skolan betytt oerhört mycket för vilka personer vi formats till.  Därför är skolan kanske den viktigaste samhällsfunktion vi har.
Under ett par veckors tid har skolan i Luleå, och mer specifiktTunaskolan, varit föremål för upprördhet i både sociala- och gammelmedia. Jag tror inte jag behöver förklara närmare vad det handlat om och inte heller behöver jag recensera varken Tunaskolan eller debatten. Några reflektioner tänker jag dock kosta på mig.
Jag tycker att det är bra att man målar över den bild som diskuteras. Det är möjligt att man borde ha gjort det tidigare.
Jag har läst både krönikor, twitter- och facebookinlägg angående frågan, och jag har slagits av hur lätt det är att tycka till om något som man egentligen vet så litet om. Ofta i kränkande och tråkiga uttryck. Från båda håll.
Själv erkänner jag brett och villigt att jag mycket väl skulle ha kunnat tillåtit målningen, men att jag - precis som Tunaskolan gjort, också skulle ha sett till att den kom bort när jag förstått hur den tolkas. Lika brett och villigt erkänner jag att jag, precis som de flesta andra (t.ex. skolor) behöver lära mig mer om normkritik. På vår skola genomförde vi i höstas en utvärdering kring vårt likabehandlingsarbete. Den visade att vi har kommit långt och har ett mycket gott likabehandlingsarbete, så när som på en punkt - vi behöver jobba mer med normkritik. Det ska vi också göra.
Man brukar säga att det inte finns något ont som inte för något gott med sig, och i det här fallet har det goda varit att samtal om sexism och normkritik fått plats på den hårt upptagna arenan av viktiga spörsmål.  Dagens ledare i Aftonbladet fick mej t.ex. att googla på barnpsykologen Steve Biddulphs bok "Raising girls" och  detta kan vara ett utmärkt underlag för vidare funderingar kring hur flickor faktiskt har det idag - både för oss som jobbar i skolan och för föräldrar. Han har tidigare skrivit en bok med titeln "Raising boys" som blev en storsäljare. Nu menar han att det är flickorna som är värst ute, och pekar på den nedåtgående spiral med försämrat psykiskt mående och dålig självkänsla bland flickor.
Bra jobbat Astrid som väckt oss aningslösa vuxna över flickors verklighet, och bra jobbat rektor Agneta för att du tagit tag i frågan och till er båda för att ni stått pall i drevet.