Stor eller liten. Liten eller stor. när det gäller
gruppstorlek verkar det finnas en utbredd missuppfattning att Lliten
alltid är att föredra. Årminsotne när det gäller skolklasser och
fritidsgrupper. Bl.a. kuriren skrev i veckan om nedmonteringen av fritids, med fokus på just gruppstorlek.
Jag tycker att det är en berättigad oro eftersom ökad gruppstorlek ofta är en effekt av besparingar, men det finns också andra aspekter. Det är nämligen min övertygelse att stora grupper, rätt organiserade, kan öka kvaliten i verksamheten.
Jag ska ge exempel från min egen verksamhet:
Hos oss är fritids organiserat i två grupper med ca 70 barn i varje. Fritidslokalerna ligger vägg i vägg för att ytterligare kunna nyttja storgruppsfördelarna. Lokalerna är "rena" fritidslokaler och därför inredda för att passa denna viktiga verksamhet. Mogonfritids är en lugn historia för barnen med frukost i skolrestaurangen. Under skoldagen samverkar vi med skolan i bl.a. rastverksamhet. Efter skoldag och mellis gör barnen ett aktivt val utifrån ett antal aktiviteter som barn och personal kommit fram till i en demokratisk procss. Valen kan vara alltifrån skridskoåkning eller fri lek ute till skapande aktivitet, rollek med leklådor, "chill" i läsrummet och mycket annat. Vissa aktiviteter är lärarledda, andra inte. Alla barn markerar sitt val på "väljatavlan". En personal har rollen som löpare, dvs har översikt, svarar i telefon etc, medan de övriga kan fördjupa sig i aktiviteter och relationer. Genom att man är så pass många vuxna blir möjligheterna till meningsfulla och utvecklande aktiviteter betydligt större, flexibiliteten att möta barnen likaså. Dynamiken i en stor grupp ser vi som en av de största möjligheterna - många kamrater att leka och arbeta tillsammans med minimerar risk för utanförskap och ger fantastiska förutsättningar för ett gott socialt klimat.
Inspirationen till denna organisering fick vi dels när vi besökte förskolan Barncompaniet i Boden. En reggio-inspirerad förskola som mycket framgångsrikt bedriver en verksamhet där man samlar ca 40 st 4-5åringar i en förskolegrupp. Därefter besökte några av våra duktiga fritidspedagoger ett fritids i Stockholms innerstad med ca 300 inskrivna barn. Vi har även samma tanke kring våra skolklasser. Vi har klasser på mellan 30-45 elever av samma skäl som i fritidsverksamheten - för att barnen ska få ut så mycket som möjligt av de vuxna för sin utveckling och sitt lärande samt för att vi ska få ett gott, utvecklande och dynamiskt socialt klimat.
SJälvklart bedrivs nästan all undervisning/aktiviteter i mindre grupper (ca 5-20 beroende på aktivitet) Både i skolan och på fritids.
Det här är vår modell. En modell som både elever, personal och föräldrar är mycket nöjda med, och med vilken vi har skapat en god måluppfyllelse.
Det är inte alls säkert att modellen passar alla skolor, men den är ett bevis på att talet om resurser och kvalitet inte borde handla om gruppstorlek utan om resurser och möjligheten att lokalt besluta om hur man ska använda dessa resurser. Organisationsmodeller är i sig nästan aldrig svaret på hur problem ska lösas, men de kan vara ett bra stöd för hur den pedagogiska idé som driver oss ska förverkligas.
Jag tycker att det är en berättigad oro eftersom ökad gruppstorlek ofta är en effekt av besparingar, men det finns också andra aspekter. Det är nämligen min övertygelse att stora grupper, rätt organiserade, kan öka kvaliten i verksamheten.
Jag ska ge exempel från min egen verksamhet:
Hos oss är fritids organiserat i två grupper med ca 70 barn i varje. Fritidslokalerna ligger vägg i vägg för att ytterligare kunna nyttja storgruppsfördelarna. Lokalerna är "rena" fritidslokaler och därför inredda för att passa denna viktiga verksamhet. Mogonfritids är en lugn historia för barnen med frukost i skolrestaurangen. Under skoldagen samverkar vi med skolan i bl.a. rastverksamhet. Efter skoldag och mellis gör barnen ett aktivt val utifrån ett antal aktiviteter som barn och personal kommit fram till i en demokratisk procss. Valen kan vara alltifrån skridskoåkning eller fri lek ute till skapande aktivitet, rollek med leklådor, "chill" i läsrummet och mycket annat. Vissa aktiviteter är lärarledda, andra inte. Alla barn markerar sitt val på "väljatavlan". En personal har rollen som löpare, dvs har översikt, svarar i telefon etc, medan de övriga kan fördjupa sig i aktiviteter och relationer. Genom att man är så pass många vuxna blir möjligheterna till meningsfulla och utvecklande aktiviteter betydligt större, flexibiliteten att möta barnen likaså. Dynamiken i en stor grupp ser vi som en av de största möjligheterna - många kamrater att leka och arbeta tillsammans med minimerar risk för utanförskap och ger fantastiska förutsättningar för ett gott socialt klimat.
Inspirationen till denna organisering fick vi dels när vi besökte förskolan Barncompaniet i Boden. En reggio-inspirerad förskola som mycket framgångsrikt bedriver en verksamhet där man samlar ca 40 st 4-5åringar i en förskolegrupp. Därefter besökte några av våra duktiga fritidspedagoger ett fritids i Stockholms innerstad med ca 300 inskrivna barn. Vi har även samma tanke kring våra skolklasser. Vi har klasser på mellan 30-45 elever av samma skäl som i fritidsverksamheten - för att barnen ska få ut så mycket som möjligt av de vuxna för sin utveckling och sitt lärande samt för att vi ska få ett gott, utvecklande och dynamiskt socialt klimat.
SJälvklart bedrivs nästan all undervisning/aktiviteter i mindre grupper (ca 5-20 beroende på aktivitet) Både i skolan och på fritids.
Det här är vår modell. En modell som både elever, personal och föräldrar är mycket nöjda med, och med vilken vi har skapat en god måluppfyllelse.
Det är inte alls säkert att modellen passar alla skolor, men den är ett bevis på att talet om resurser och kvalitet inte borde handla om gruppstorlek utan om resurser och möjligheten att lokalt besluta om hur man ska använda dessa resurser. Organisationsmodeller är i sig nästan aldrig svaret på hur problem ska lösas, men de kan vara ett bra stöd för hur den pedagogiska idé som driver oss ska förverkligas.
Intressant att läsa - jag tyckte väl att det var en vinkling som stack ut, när vi twittrade om det. Tack för förtydligande om hur ni organiserar er.
SvaraRaderaAtt ni har god personaltäckning känns som A & O, och jag antar att det i sig är ett av de riktigt stora problemen på många andra ställen, där storgrupp och låg personaltäthet inte alls ger de positiva effekter som du beskriver från er verksamhet.
/Helena, initiativtagare #skolvåren, SG i Barnverket med mera
Eftersom all tillgänglig forskning visar på negativa effekter av stora barngrupper, så skulle jag vilja veta vad ni bygger arbetshypotesen att stora barngrupper bidrar till ett gott socialt klimat på?
SvaraRaderaI skolverkets rapport, Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt så drar författarna (Asplund Carlsson, Pramling Samuelsson och Kärrby) följande slutsatser:
"Utifrån den forskning som vi tagit del av så är en grupp om 13-15 barn i de äldre förskoleåldrarna (4-5 år) att föredra, om barnen skall utvecklas på ett optimalt sätt”.
“Förutsättningarna för barn som är under 4 år och barn i behov av särskilt stöd är sämre än för andra barn då verksamheter bedrivs i stora grupper, även om personaltätheten är hög. För de minsta barnen är det identitetsutvecklingen och språkutvecklingen som är så viktig för senare års lärande som tar mest skada. För många barn i behov av särskilt stöd krävs numera ofta en diagnos för att de skall få hjälp och stöd. I en mindre grupp hade det kanske aldrig uppstått något behov av att diagnostisera dessa barn. Både barn i behov av särskilt stöd och de minsta barnen har behov av att ingå i en mindre grupp, som de vuxna kan ingå i och stimulera till kommunikation, lek och samlärande.”
Inte nog med detta de drar även slutsatsen att barngrupperna spelar STÖRST avgörande roll för kvaliteten på förskolan. Personalens utbildningsnivå och att de har uttalade gemensamma mål är också viktiga för kvaliteten, dock menar de att detta inte helt kan kompensera för det kvalitetsbortfall som en för stor barngrupp leder till.
Denna forskning är förvisso gjord för förskolan, men det finns ingenting som talar för att barn från det dom fyller sex år skulle fungera annorlunda. Vinsterna med stora barngrupper är i min värld därför helt kopplade till ekonomi och de som är satta att administrera verksamheten. Syftet med fritidshem är dock inte att underlätta för rektorer att administrera dem, utan att på bästa sätt bidra till barns utveckling. Vad gäller ekonomi, så är ett samhälle som ser mer till ekonomi än till sina barns välmående fattigt i all väsentlig mening.
Skolverkets alarmerande rapport kring fritidshem ska ses i ljuset av att liknande rapporter har skrivits i snart 13 års tid. Redan år 2000 konstaterad Skolverket att "fritidshemmens resurser har beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras." Sedan dess har situationen gått alltmer utför.
Självklart kan säkert ett fritidshem med stora barngrupper likt ert hålla högre kvalitet, förutsatt att man systematiskt arbetar med att kvalitetssäkra och förbättra verksamheten, än ett mindre som helt försummas av ledningen. Något som Skolverket tyvärr också konstaterat är vanligt förekommande. Från detta till att förespråka stora barngrupper är dock steget ganska långt så åter till huvudfrågan. Hur kom ni fram till att stora barngrupper på fritidshem är att föredra?
Självklart handlar det om hur vi organiserar och strukturerar. Egentligen handlar det kanske om vad vi menar med en grupp. I en mening är väl en skolenhet eller en förskola en grupp. Barnen "utsätts" för varandra på gården, i restaurangen och alla möjliga sammanhang. Inte heller på vårt storfritids, eller i våra stora klasser på 40 elever undervisas alla tillsammans annat än korta stunder när det passar att man är många. Sammanfattaningsvis kan man säga att vi kom fram till denna organisering eftersom vi ansåg att det gav bäst utvecklingsmiljö för barnen - vi kan erbjuda mer meningsfulla och varierade aktiviteter och lärmiljöer och vi kan erbjuda många kamrater och många olikheter - vi ser varje barn som en tillgång. Jag tycker kort och gott inte att vi ska fokusera på barngruppernas storlek utan på att vi har tillräckliga personal- och lokalresurser. Sen tror jag också att det är oerhört viktigt att vi, vilka möjligheter och resurser vi än har, ser möjligheter.
SvaraRadera