Trygghet?

Trygghet. Ett begrepp som används i alla möjliga sammanhang, och som har än fler definitioner. När jag var liten var trygghet något som fanns runt omkring mej. Runt oss är världen i allt snabbare förändring. Idag hittar vi förhoppningsvis tryggheten inom oss.
Detta är ett tema som har återkommit flera gånger i mina bloggningar.
Då har det handlat om elever. Nu handlar det mer om trygghet för oss vuxna. Världskrisen har nått våra kommunala arbetsplatser och det får extremt stora konsekvenser ute i våra skolor. Unga, engagerade lärare som måste lämna sina klasser, och till följd av det riskerar elever tappa fart i sitt lärande. Vi som jobbar med framförallt de yngre skolåren vet att tiden är en enormt viktig aspekt i lärandet. Några månader av förlorad tid kan vara en katastrof.
I vår kommun ser det ut som att man något lyckas reda upp situationen genom att erbjuda stora grupper pensionsersättningar.
Men det har samtidigt blivit tydligt vilka klumpiga redskap man har att använda sig av i uppsägningsituationer. Det måste gå att hitta vägar som inte innebär en flyttkarusell av dess like.
Tillsammans med en grupp föräldrar från skolan har jag i eftermiddag fått möta kommunalråd Petersen, skolchef Bryggman, personalchef Karlenius, BUN-ordförande Norberg samt Lärarfackens representanter Heikka och Eriksson för att resonera om det går att hitta möjligheter för kommunens Intraprenader att få makt över sin personalbemanning. Genom att frångå turordningsreglerna eller på något annat sätt.
Det var ett mycket givande möte, där vi alla var överens om att vi vill värna verksamheten och barnen. Vi var inte lika överens om hur vi bäst värnar personalens trygghet.
Hur mötet slutade? Karl Petersen gav ett uppdrag till Sture Bryggman och Anne Karlenius att förhandla fram möjligheter för oss att själv besluta om personalbemanningen.