Skolan är ofta en hektisk arbetsplats. Den här tiden på året går ”hektiskheten” gärna helt överstyr. Allt ska slutföras. Allt man inte hunnit under året ska göras. Allt ska förberedas inför nästa år.
Man tror att man någon gång ska lära sej att hantera tiden på ett vettigt sätt. Kanske man gör det. Någon gång.
Några av de mer angenäma arbetsuppgifterna den här veckan har varit två föräldramöten. Förra veckan innehöll också två föräldramöten, och alla fyra gav lika mycket energi.
I ett samtal med en av våra pedagoger idag, gav jag uttryck åt vad jag kände: Har vi verkligen gjort oss förtjänt av alla dessa kloka föräldrar?
Under våren har vi med en hel del möda skapat en delvis ny organisation inför nästa läsår. Det skulle kunna skapa både frustration och ängslan – förändringar har en benägenhet att göra det. Men bland det som sades på mötena var ”Prova, fungerar det inte får ni väl göra om”, ”Samhället förändras, det vore konstigt om inte skolan också gör det – det här lär inte vara den sista förändringen ni gör” ”Om vi vuxna ser möjligheterna så gör barnen det”, ”Om ni tror på detta så blir det bra”. Idel uppmuntran. Inte konstigt att vi har så underbara barn på Ormbergsskolan!
Nästa vecka ser jag fram emot ytterligare två föräldramöten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar