Digitala verktyg i en digital värld

Denna morgon har jag äntligen färdigställt sista delen av min sista PIM-uppgift. PIM är en stor satsning från skolverket för att lärare och vi andra i skolan ska bli fenor på att använda digitala verktyg. Som alltid när jag lär mig något nytt blir jag varse hur KUL det är att lära sig. IT är dessutom ett lärområde där man så tydligt märker ATT man lär sig. Själv trodde jag att jag var rätt bevandrad redan, men inser att det fanns och finns mycket att lära ännu.

Majoriteten av lärarna på skolan är också igång med PIM-utbildning. Det är bra. För att inte säga nödvändigt. I de nya kursplanerna har varje ämne mål som innebär användning av digitala tekniker och innehåll i undervisningen som kräver både hög kompetens och rätt utrustning på våra skolor. Självklart.

Jag måste också få berätta vad min sista uppgift handlade om - jag gjorde en film om ett skolminne. När vår älskade musiklärare Nisse efter att först ha låtit oss arbeta med och på olika sätt redovisa vår musiksmak, introducerade sin musiksmak - klassisk musik. När vi satt i våra bänkar och håret nästa reste sig av inspiration. Jag ryser ännu av välbehag varje gång jag hör Ravels Bolero - Helst på maxvolym. Musik kan förändra människor och skolan kan förändra människors musiklyssnande. Till exempel.

Lovat vare lovet!

Påsklovets sista dag. Åtminstone här i Luleå. Andra har större delen av påsklovet kvar.

Själv har jag nyttjat vinterns sista skälvande dagar i fjällen. Närmare bestämt i Tärnaby. Vårt fjällparadis. En vistelse som fått mej att med tillförsikt se fram emot ännu en vinter. Liksom den gett energi och lust att ta nya krafttag för våra elevers fostran och bildning

Det är så det är tänkt. Med loven. En återhämtningspaus som ger energi & ork och nya erfarenheter att fästa nya kunskaper på. Jag hoppas och tror att både lärare och elever fått allt detta.

Ett nytt fenomen har dock uppstått. Lov mellan loven. Resorna är billigare mellan loven. Fjällstugorna likaså. Den här tiden på året är det därför inte ovanligt att flera elever i en klass har åkt på semester. Jag är helt övertygad om att det är både utvecklande och stärkande. Ett problem är det likafullt. Att nå de mål som kursplanerna föreskriver är ingen lek för eleverna. Det kräver både närvaro och hårt arbete. Vi får försöka bli bättre att förklara det. Dyrare resor och fjällstugor är knappast lösningen ;-)

Min bild av skolan

Så ligger då DN:s sista del i den mycket uppmärksammade artikelserien om skolan på mitt köksbord. Artiklar som väckt reaktioner i såväl sociala medier, lärarrum, vid köksborden som i Konsumkön. Det är bra att skolan väcker känslor och engagemang. Mitt problem är bara att jag inte känner igen mig i den skolvärld journalisten beskriver.

Min bild är denna: Det finns ett djupt och sant engagemang och kunnande bland våra lärare. På min skola - som ingalunda är unik - jobbbar vi stenhårt med behöriga lärare. Vi har tydliga styrdokument som t.om. eleverna är insatta i. Kommunpolitiker lägger sig inte i vårt statliga uppdrag om hur och vad vi ska undervisa. Och. Vi har goda resultat. Mycket goda.

Skolforskare världen över säger ungefär samma sak. Bäst resultat når vi om vi jobbar parallellt med fostran och bildning, elevers inflytande förbättrar elevernas inlärning, lärmiljön har betydelse för inlärningen.

Det är min bild. En annan bild än artikelförfattarens.

Några av hans slutsatser delar jag dock. Vi ska satsa på våra lärare och ge dem utrymme, vi ska ha höga förväntningar på våra elever och vi ska ha en likvärdig undervisning=likvärdig skola.

Jag gillar det afrikanska ordstävet "It takes a village to raise a child". Det behövs politiker som skapar förutsättningar (skolan är en av de tre områden som skattebetalarna säger sig gärna betala skatt till), skolledare som stöttar och utmanar, föräldrar som engagerar sig, journalister som skakar om men också lyfter, lärare som kan, vågar och vill. Då skulle de som det egentligen handlar om - våra elever - få den bästa av skolor.

Lärarfokus

Jag har tidigare bloggat om DN:s artikelserie om skolan. Rubriken för dagen var "Sverige har slutat undervisa. Så förlorade lärarna sitt yrke"

Liksom i tidigare artiklar lyfter han fantastiska exempel på tankar och undervisning blandat med bittra erfarenheter och skrämmande verklighet. Avslutningsvis knorrar han till det med något som med elaka glasögon närmast framstår som konspirationsteorier. Fackförbund såväl som skolverk får sina slängar av författaren. Jag tror att det är bra att fundera och samtala kring det som beskrivs, men som alltid när man läser känslostarka uttryck krävs ett visst mått av kritiskt granskande - här hittar du god hjälp på traven.

Jag tycker att hans bästa träff på spikhuvudet är beskrivningen av vad läraryrket är. Hur viktigt läraryrket är. "Läraryrket är det enda yrke som är både konstnärligt och maktutövande på samma gång. Det finns ingen standardlösing på hur man gör begreppet "tolerans" levande för en grupp elever. Men effekten av lärarens konsthantverk på Kalles kunskaper skall samma lärare betygsätta, vilket kan påverka Kalles väg i livet". Eller "Dramaturgin gjorde tydligt att det är Läraren som allting hänger på."

En osökt koppling blir i det ljuset kravet på högre lärarlöner. Snittet i OECD ligger på månadslönen 33 661:-. I Sverige ligger vi på 26 549:-

Eleverna är vårt fokus men för att de ska få den bästa skolgången måste vi sätta lärarna i fokus.

Vill även passa på att slå ett slag för två nyfödda skoldebattskanaler - Skolraset (en s.k. livegranskning som drivs av Aftonbladet) samt Skollyftet (som drivs av utvecklings- och debattglada lärare). Kommer att följa dem båda med stort intresse.

Ovanlig undervisning

Kanske finns det inte något som heter "vanlig undervisning". Det låter litet förminskande. All undervisning är viktig undervisning. Men iallafall. Det känns spännande och litet extra utmanande när vår skola på ett eller annat sätt blir utvald till litet mer "ovanlig undervisning".

Matteprojektet har jag nyss bloggat om. En chans att spetsa till våra goda matteresultat ytterligare.

Ung skärgård är ett annat spännande, om än litet mindre projekt. Tillsammans med gymnasiets elever får våra 4-6:or på ett mycket handfast sätt lära känna vår fantastiska skärgård plus att lärarna får en förnämlig kompetensutveckling.

I samarbete med bl.a. Riksteatern är sexans elever involverade i ett projekt kring filosofiska samtal. Under ledning av kunniga och engagerade människor får de utveckla nya förmågor och kunskaper.

Energifallet är ytterligare ett aktuellt projekt, där vi som en av 5 skolor i hela Sverige får vara med och utveckla skolors miljöarbete tillsammans med bl.a. SNF och energimyndigheten.

För att nämna några.

på skolgården regerar våren!

Från mitt arbetsrum har jag en fantastisk utsikt. Den del av skolgården som en stor del av dagen fylls av våra sex- och sjuåringar.

Därute regerar just nu våren. Nya lekar och nya lekmönster blir synliga. Asfalt, sand och gräs skapar andra leksignaler än snöhögar och isbanor. Barnens röda kinder och blöta sockar är ett årligt återkommande inslag.

För några månader (som känns som ett ögonblick) sen, var våra sexåringar alldelens nya i skolans värld. Nu är de hemtama och har stärkt både kropp och självkänsla och vi vuxna är i full färd med att planera inskolningen för nästa års förskoleklass. Årets kommer att bli en fantastisk förebild för den kommande.

Lärarlegitimation och mattesatsning

Besökte skolverkets hemsida för att blogga litet om den nya förordningen om lärarlegitimation som äntligen är offentlig. En mycket kort genomläsning säger mig inget nytt annat än att fritidspedagogernas behörighet regleras. Med komplettering kommer många att få behörighet att undervisa i bild, idrott, musik, hk och moderna språk för de lägre åldrarna.

Jag hittar istället riktigt spännande läsning här. Regeringens utdelning av medel för lokala satsningar i matematik. Gissa vad. Två skolor i Luleå har fått medel. En av dem är Ormbergsskolan (Den andra är Furuparksskolan). Våra mål med satsningen är

- Att vi tidigt ska upptäcka elevers styrkor och svårigheter gällande den matematiska utvecklingen

- Att vi genom en utvecklad matematikundervisning ger alla barn stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt.

- Att alla lärare i all matematikundervisning har kursplanen i fokus.

Debatt! Igen!

Motvilligt låter jag mig imponeras av upptakten till Maciej Zarembas debattartiklar om svenska skolan. Söndagens"Så vandaliserade kommunen en skola" och dagens på temat Så sänkte skolan kraven på läskunnighet

Han målar skickligt upp bilden av en skola i förfall, men med vackra hjältehistorier. Han målar också ut orsakerna till nämnda förfall. Med utropstecken! Kommunaliseringen, flumpedagogik och låga förväntningar.

Han hänvisar till enorma hyreshöjningar de första åren efter kommunaliseringen - 850 miljoner - samtidigt som anslagen sjönk med 4 miljarder. Visst är det skrämmande, och anslagen HAR sjunkit, dock minns vi alla den dåliga offentliga ekonomin under just dessa år, det är alls inte säkert att ett fortsatt statligt styre hade förändrat detta.

Tvår artiklar in i artikelserien finner jag den välskriven men tendentiös - alla talar om skolan i kris, men det är alltid samma, ytterst fåtaliga exempel, som lyfts fram. Exempel som dessutom åtgärdats.

Och ändå. Jag håller med honom. Jag tror den ökade statliga styrningen som vi nu ser är bra för en likvärdig skola. En styrning som samtidigt ökar befogenheter och ansvar för både rektor och lärare (= ökat lokalt inflytande). Jag är övertygad om att hans tes att höga förväntningar ökar resultaten är korrekta. Jag vet också, både från beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund att lärares ledarskap och kompetens är grunden för elevers skolframgång.

Jag noterar bland kommentarer och andra bloggare att skepsisen är stor. Det finns en rädsla för att vi ska ramla i ett annat dike än det Zaremba tycker vi har varit i. Ett gammal dike. Där läraren var auktoritär och inte en auktoritet. Där eleverna kunde skriva vackert och fylldes med fakta, men inte förstod sammanhang och kunde värdera.

Jag hoppas artiklarna inte skapar en positionering i debatten, utan kan föra den framåt. Det är våra elever värda.

April, april

Ett riktigt kul april-skämt för en skolnörd:

Jan Björklund: "Det är dags att engagera svenska försvaret i den svenska skolan. Det löser skolans problem om våra tonåringar lär sig veta hut. Sommarkurser i tält med mycket mygg och myror är bra för karaktären. Förhoppningsvis kan det även vara bra för försvarets rekrytering. På så sätt slår vi två flugor i en smäll om det skorpar till sig. På sikt kan vi utreda en sammanslagning av officersutbildningen och lärarhögskolan"