lördag 29 oktober 2011

Veckorapport från en skola i "The Node pole"


Ännu en vecka har förflutit. Så här mitt i terminen är det större aktivitet än någonsin. Den vanliga läsårsrytmen är att både elever och vuxna visar tendenser på trötthet strax innan höstlovet. Visst hör jag röster om att det är svårt att komma upp på morgnarna, men alla andra symptom uteblir.
Istället är det arbetsglädje och god kamratskap jag ser när jag traskar runt i vår skola.
I måndags firade vi alla FN. Denna 66-årings födelsedag är i sanning värd att firas. Dagen innan hade Tunisien haft sitt första fria val. I skolan blir FN:s arbete också ett tillfälle att påminna oss om hur viktigt det är att vara en schysst kamrat. Barnen läste dikter, sjöng och jublade. Härlig stämning med FN-flaggan i topp. Också många andra lektioner har haft detta tema i veckan.
År 2 och 3 har tillsammans med sina och Kulturskolans pedagoger jobbat intensivt med att lära sig mer om samekultur och historia. Det har inneburit spännande möten och kreativ undervisning. Jag och många föräldrar fick chansen att ta del av deras redovisning i form av Same-föreställning. Se här Sven Nordstedts fina bilder.
Under veckan som gått har jag fått se fantastiska resultat av samverkan mellan skola, hem och andra resurser i samhället. Samverkan som vi emellanåt är missnöjda med. Men när det fungerar... Oj, vad bra det kan bli. Ibland måste vi i skolan inse och låta andra förstå att vi inte har kompetens för allt. Vi är och ska i första hand vara pedagoger, och det finns mycket kompetens att hämta på andra håll.
En HELT annan sak som hänt i veckan är att det slutligen blev klart att Facebook anlägger sina första serverhallar utanför USA - i Luleå! Detta har gett eko i hela världen - Till torsdagkväll hade man räknat in 1400 artiklar om saken, från hela världen. Detta kommer att ge nya inkomster, nya jobb och rätt spelat också en fortsatt inriktning för området som "The node pole"
Jag grunnar på hur vi på Ormbergsskolan kan uppmärksamma och bli en del i detta. Jag återkommer.
Nästa vecka är det lov, med härliga lovaktiviteter på fritids. Detta trots att våra fritidspedagoger åkt till Skoforum för att representera Luleå kommun. "On top of all" har de blivit nominerade till årets skolutvecklingspris. Lyssna på P4 på tisdag eftermiddag då Lena Callne intervjuar dem på plats.

onsdag 26 oktober 2011

Skolan lärde mig att jag inte dög

Dagens snackis i skolan. En riktig fetsmäll. "Skolan lärde mig att jag inte dög". Det är Åsa Petersen, denna dag i egenskap av krönikör lokaltidningen NSD, som delar ut den.
Här kan du läsa artikeln där hon beskriver sin insikt om att det var först i arbetslivet som hon förstod sitt värde som människa. I skolan kunde de coola killarna skrika: "Om du inte kan prata ordentlig kan du lika gärna hålla käften!" Betygsamtalet några år senare. - läraren som talade om för henne att hon inte kunde få högsta betyg i svenska, hur bra hon än skrev: "För du klarar ju inte riktigt de muntliga". Åsa stammade. Så enkel funktionsnedsättning. Så stora konsekvenser. Åsa fortsätter och beskriver hur arbetsgivarna såg hennes möjligheter istället för att störas av hennes funktionshinder. Avslutningsvis skriver hon: "Jag hoppas verkligen att utvecklingen har gått framåt. Jag är rädd att den inte har det"
Är det så? Har Åsa rätt? Jag vill inte tro det. Att säga att en elev pga stamning inte kan få högsta betyg är ett solklart brott mot skollagen och diskrimineringslagen. Att bli bemött av kamraters kränkningar i klassrummet är ett fall för både skollag och diskrimineringslag. Vi har lagrum och läroplan, likabehandlingsplan och specialpedagogiska verksamhet, inkluderingsperspektiv, behöriga lärare, kompensatoriska hjälpmedel, nätverksarbeten. You name it - we have it.
Men ändå. Frågan gnager i mig. har Åsa rätt? Jag vill inte tro det, men jag vet att det ändå händer. Att barn far illa i skolan. Alltför ofta. Vi får aldrig slå oss till ro. Hur många fina planer vi än har måste vi komma ihåg att också ha det mest grundläggande perspektivet - barnets. Barnet som har tillit till de vuxna. Som har rätt att ha tillit till oss vuxna. Det får vi aldrig utnyttja. Tack Åsa för att du påminner oss om det.

tisdag 18 oktober 2011

Ropen skalla - bokbad åt alla


Till min mailbox kommer m-å-n-g-a mail. Jag gillar mail. I princip. Ibland blir de litet för många. Därför gillar jag även skräppostfunktionen. En anledning till att jag gillar mail är att jag fascineras av hur orden används i dessa meddelanden. Korta meddelanden. Komprimerade. Kanske är det just att de inte är så ordrika som göra att det finns plats för egna reflektioner. Och tankar.

I ett av mailen som landade i min box under dagen stod det ungefär:
"Vad vi pratade om idag:
Läsdagbok –hur får man det att fungera?
Hur viktig är platsen du läser på? Kan klassrummet funka bäst?
Hur kan vi inspirera till läsning? Läsa en bit ur olika böcker, som sedan står lättillgängligt i klassrummet.

Bokbad som skapar njutande läsare OCH tänkande läsaren, där läsningen är mer än njutning.
Hur locka barn att prova på nya genrer? Författarteman? Ämnesteman?
Till nästa gång, den 13/12 (?) läser vi kap. 9-15."

Visst hade man velat vara med på mötet? Så spännande frågor - Ja, har det betydelse vilken plats du läser på? Vilken plats eleven formar sin egen läslust? Bokbad. Som skapar njutande OCH tänkande läsare...

Så går funderingarna i vårt svenska-arbetslag.
Läsning är själva grunden till att utveckla språket. Ur LGR 11 "Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. "Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts".

Man kan förbättra världen på olika sätt. Ropen skalla, bokbad åt alla!

onsdag 5 oktober 2011

Det löser sig inte alltid


Skolans verksamhet ska bygga på vetenskaplig grund (och beprövad erfarenhet). Detta har vi genom åren löst genom att läsa, lära och ta till oss utomstående forskares slutsatser.
Under senare år har lärare själva i allt högre grad börjat använda ett vetenskapligt perspektiv på det som händer i klassrummet, i den dagliga undervisningen - forskningen sker i allt högre grad I skolan istället för OM skolan. Det är bra! Det är viktigt att vi verkligen förstår vad vi håller på med. en orsak är säkert att lärarutbildningen ställer allt högre krav på vetenskaplighet i de arbeten studenterna gör - man har helt enkelt fått de nödvändiga verktygen.
Ett tecken på denna utveckling är att Luleå kommun delar ut ett fint stipendium till det bästa examensarbetet varje år.
Jag kommer just från utdelningen av årets stipendium. Jag är lika imponerad som övriga rektorer och förvaltningsledning.
Arbetet heter "Det löser sig inte alltid" och belyser bland annat hur eleverna uttrycker sin förståelse och hur läraren uppfattar detta. Suvi-Tuulia Mikkonen, som är årets stipendiat har intervjuat elever i förskoleklass samt År 4 och 6 om hur de uppfattar begreppet lösning. År 4 intervjuas både före och efter de fått undervisning i ämnet. Det är inspirerande läsning. Hon ställer bl.a. frågan till eleverna vad som händer när man häller socker i vatten, och pekar på skillnaden i kunskapsinsikt när eleverna uttrycker det som att sockret går sönder, eller när de säger att det smälter. Hon drar slutsatser om både undervisning och bedömning utifrån hur eleverna beskriver sina förståelse. För att ta reda på deras kunskap och kunna göra en bedömning av den räcker det inte med skriftliga prov - i detta fall skulle bedömningen bli säkrare om man använde bilder eller experiment till exempel.
Alla var som sagt imponerade. Men jag var nog gladast av alla åhörarna. Inte nog med att Suvi gjort denna rapport som student hos oss, vi har också lyckats lägga beslag på henne som lärarvikarie. Läs mer i Kuriren.

söndag 2 oktober 2011

Hellre ett felstavat kärleksbrev...


"Hellre ett felstavat kärleksbrev än ett rättstavat hatbrev" var en av de klokheter våra elever fick ta del av när skolans svenskalärare bjöd in Petter Lidbeck.
Petter är något så fint som barnboksförfattare. Med sina böcker får han våra barn att öka sin förståelse för andra människors sätt att tänka & vara och samtidigt öka sin läsförmåga och läsförståelse. Jag undrar om han själv förstår vilket viktigt jobb han har.
Med stor generositet och allvar blandat med humor gav han våra elever ännu mera läsinspiration och även berättartips. Läs mer i artikeln från Kurirens kultursida.