Skolans verksamhet ska bygga på vetenskaplig grund (och beprövad erfarenhet). Detta har vi genom åren löst genom att läsa, lära och ta till oss utomstående forskares slutsatser.
Under senare år har lärare själva i allt högre grad börjat använda ett vetenskapligt perspektiv på det som händer i klassrummet, i den dagliga undervisningen - forskningen sker i allt högre grad I skolan istället för OM skolan. Det är bra! Det är viktigt att vi verkligen förstår vad vi håller på med. en orsak är säkert att lärarutbildningen ställer allt högre krav på vetenskaplighet i de arbeten studenterna gör - man har helt enkelt fått de nödvändiga verktygen.
Ett tecken på denna utveckling är att Luleå kommun delar ut ett fint stipendium till det bästa examensarbetet varje år.
Jag kommer just från utdelningen av årets stipendium. Jag är lika imponerad som övriga rektorer och förvaltningsledning.
Arbetet heter "Det löser sig inte alltid" och belyser bland annat hur eleverna uttrycker sin förståelse och hur läraren uppfattar detta. Suvi-Tuulia Mikkonen, som är årets stipendiat har intervjuat elever i förskoleklass samt År 4 och 6 om hur de uppfattar begreppet lösning. År 4 intervjuas både före och efter de fått undervisning i ämnet. Det är inspirerande läsning. Hon ställer bl.a. frågan till eleverna vad som händer när man häller socker i vatten, och pekar på skillnaden i kunskapsinsikt när eleverna uttrycker det som att sockret går sönder, eller när de säger att det smälter. Hon drar slutsatser om både undervisning och bedömning utifrån hur eleverna beskriver sina förståelse. För att ta reda på deras kunskap och kunna göra en bedömning av den räcker det inte med skriftliga prov - i detta fall skulle bedömningen bli säkrare om man använde bilder eller experiment till exempel.
Alla var som sagt imponerade. Men jag var nog gladast av alla åhörarna. Inte nog med att Suvi gjort denna rapport som student hos oss, vi har också lyckats lägga beslag på henne som lärarvikarie. Läs mer i Kuriren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar